Satan hade besegrats gång på gång. Med ännu listigare illvilja och skicklig het lade han nu en ännu mer raffinerad och ännu farligare snara för Guds tjänare. Sanballat och hans medarbetare hyrde män som påstod sig vara vänner till Nehemja för att de skulle ge honom onda råd som de påstod var Herrens ord. FMM 443.5
Den främste som övertalades till detta orättfärdiga uppdrag var Semaja. Han var en man som förut hade haft gott rykte hos Nehemja. Denne man stängde in sig själv i ett rum nära helgedomen, som om han vore rädd att hans eget liv var i fara. Vid den här tiden skyddades templet av murar och portar, men stadens portar hade ännu inte satts upp. Semaja påstod att han var mycket orolig för Nehemjas säkerhet och gav honom rådet att söka skydd i templet. ”Låt oss träffas i Guds hus, i templet”, föreslog han. ”Låt oss stänga templets dörrar, för de kommer för att döda dig, de kommer för att döda dig i natt” (Neh. 6:10). FMM 443.6
Om Nehemja hade följt detta förrädiska råd skulle han därmed ha offrat sin tillit till Gud. I folkets ögon skulle han ha framstått som feg och föraktlig Han hade åtagit sig ett viktigt arbete, och han hade sagt att han litade på Guds makt. Därför skulle det ha varit fullständigt inkonsekvent om han gömde sig som om han var i fara. Oron skulle ha spritt sig bland folket. Var och en skulle ha sökt sin egen säkerhet, och staden skulle ha lämnats oskyddad för att bli ett offer för sina fiender. Denna enda ovisa åtgärd från Nehemjas sida skulle ha inneburit att han faktiskt hade avstått från allt det som han hade uppnått. FMM 443.7
Nehemja behövde inte lång stund på sig för att genomskåda sin rådgivares sanna karaktär och avsikt. ”Jag insåg att det inte var Gud som hade sänt honom”, säger han, ”utan att han hade uttalat den profetian mot mig för att Tobia och Sanballat hade lejt honom. Han var lejd för att jag skulle bli rädd och göra som han sade och därmed synda. De ville ge mig dåligt rykte för att kunna håna mig” (Neh. 6:12). FMM 444.1