Kapitlet bygger på Nehemja kapitel 13.
Judas folk hade högtidligt lovat att lyda Guds lag. Detta hade de gjort offentligt. Men när Esras och Nehemjas inflytande för en tid drogs tillbaka, var det många som vände sig bort från Herren. Nehemja hade återvänt till Persien. Medan han var frånvarande från Jerusalem smög det sig in skadliga inflytanden som hotade att fördärva folket. Avgudadyrkare fick inte bara fotfäste i staden, utan genom sin närvaro förorenade de själva tempelområdet. FMM 453.1
Genom blandäktenskap hade det uppstått vänskap mellan översteprästen Eljashib och ammoniten Tobia, Israels bittre fiende. Som en följd av denna oheliga allians hade Eljashib tillåtit Tobia att använda ett rum i anslutning till templet. Förut hade det använts som ett förrådsrum för folkets tionden och offergåvor. FMM 453.2
På grund av ammoniternas och moabiternas grymhet och trolöshet mot Israel hade Gud förklarat genom Mose att de skulle utestängas från hans folks församling för alltid (se 5 Mos. 23:3-6). Översteprästen hade trotsat dessa ord och kastat ut offergåvorna som lagrats i kammaren i Guds hus för att ge plats åt denne representant för en fördömt folk. Ett större förakt för Gud kunde inte ha visats än att ge en sådan ynnest till denne fiende till Gud och Guds sanning. FMM 453.3