Ändå var deras hjärtan fyllda med sorg när de tänkte på de lidanden han måste gå igenom för att fullfölja den gudomliga avsikten. Med djup förödmjukelse i själen upptäckte de orden i den profetiska bokrullen: FMM 468.3
”Vem trodde vår predikan?
För vem blev HERRENS arm uppenbarad?”
”Som en späd planta sköt han upp inför honom,
som ett rotskott ur torr jord.
Han hade varken skönhet eller majestät när vi såg honom,
inget utseende som vi drogs till.”
”Han var föraktad och övergiven av människor,
en smärtornas man och förtrogen med lidande.
Han var som en som man skyler ansiktet för,
så föraktad att vi inte respekterade honom.”
”Men det var våra sjukdomar han bar,
våra smärtor tog han på sig, medan vi såg honom som hemsökt,
slagen av Gud och pinad.”
”Han blev genomborrad för våra brott,
slagen för våra synder.
Straffet blev lagt på honom för att vi skulle få frid...”
”Vi gick alla vilse som får,
var och en gick sin egen väg.
Men all vår skuld
lade HERREN på honom.”
”Han blev misshandlad, men han ödmjukade sig
och öppnade inte sin mun.
Som ett lamm som förs bortför att slaktas,
som ett får som är tyst inför dem som klipper det,
så öppnade han inte sin mun.”
”Genom våld och dom blev han borttagen.
Vem i hans släkte betänker
att när han rycktes bort från de levandes land,
blev han plågad på grund av mitt folks brott?”
”Han fick sin grav bland de ogudaktiga
men var hos en rik vid sin död,
för han hade inte gjort något orätt,
och inget svek fanns i hans mu” FMM 468.4
(Jes. 53:1-9).