Det skulle inte finnas någon självhävdelse i hans liv. Hyllningen som världen visar för samhällsställning, rikedom och begåvning skulle vara främmande för Guds Son. Messias skulle inte använda något av de sätt som människor använder för att försäkra sig om tillgivenhet eller ära. Hans totala självförnekelse förutsågs i följande ord: FMM 471.2
”Han ska inte skria eller ropa,
inte låta sin röst höras på gatorna.
Ett brutet strå ska han inte krossa,
en tynande veke ska han inte släcka” FMM 471.3
(Jes. 42:2, 3).
Frälsarens uppförande bland människor skulle stå i tydlig kontrast till hur lärarna betedde sig på hans tid. I hans liv skulle man aldrig få bevittna någon högröstad ordstrid eller tillbedjan som var avsedd att väcka uppmärksamhet. Messias skulle vara dold i Gud, och Gud skulle uppenbaras i sin Sons karaktär. FMM 471.4
Utan kunskap om Gud skulle mänskligheten vara evigt förlorad. Utan gudomlig hjälp skulle män och kvinnor sjunka allt djupare. De måste få liv och kraft genom honom som skapade världen. Människans behov kunde inte mötas på något annat sätt. FMM 471.5
Profetian sa också om Messias: ”Han ska inte försvagas eller brytas ner förrän han har grundat rätten på jorden. Havsländerna väntar på hans undervisning.” Guds Son måste ”låta sin undervisning komma till makt och ära” (Isa 42:4, 21). Han skulle inte förminska dess betydelse och bindande anspråk. I stället skulle han upphöja den. Samtidigt skulle han befria de gudomliga föreskrifterna från de tunga krav som människor lagt på dem. Genom dessa krav hade många tappat modet i sina ansträngningar att tjäna Gud på rätt sätt. FMM 471.6