Rikliga belöningar, både jordiska och andliga, utlovades till dem som skulle tillämpa rättfärdighetens principer i praktiken. ”För nu ska det sås i frid. Vinstocken ska ge sin frukt, jorden sin gröda och himlen sin dagg. Jag ska låta dem som är kvar av detta folk få ärva allt detta. Och liksom ni, både Juda hus och Israels hus, har varit en förbannelse bland hednafolken, så ska ni nu när jag frälst er bli en välsignelse” (Sak. 8:12, 13). FMM 479.1
Genom den babyloniska fångenskapen botades israeliterna effektivt från att tillbe avgudabilder. Efter sin hemkomst ägnade de mycket uppmärksamhet åt religiös undervisning. De studerade det som hade skrivits i lagen och profeterna om hur de skulle tillbe den sanne Guden. Att templet byggdes upp igen gjorde det möjligt för dem att helt tillämpa helgedomens ceremoniella tjänst. Under ledning av Serubbabel, Esra och Nehemja förband de sig upprepade gånger att hålla alla Herrens bud och föreskrifter. FMM 479.2
De tider av välstånd som nu följde gav rikliga bevis för Guds vilja att erkänna dem och förlåta dem. Men med ödesdiger kortsynthet vände de sig ändå, om och om igen, bort från sitt härliga mål. Det som skulle ha fört med sig helande och andligt liv till oräkneliga människor lade de själva beslag på med själviskhet. FMM 479.3
Denna underlåtenhet att leva upp till Guds plan var mycket tydlig i Malakis dagar. Herrens budbärare gick strängt tillrätta med de synder som berövade Israel jordisk framgång och andlig kraft. I sin tillrättavisning mot överträdarna skonade profeten varken präster eller folk. ”HERRENS ord till Israel” genom Malaki var att lärdomarna från det förflutna inte skulle glömmas bort, och att förbundet som Herren hade slutit med Israels hus troget skulle hållas. Det var bara genom djup ånger som Herrens välsignelser kunde bli verkliga. ”Men bönfall nu inför Gud”, uppmanade profeten, ”att han förbarmar sig över oss” (Mal. 1:9). FMM 479.4