Ellen Gould Harmon (White som gift) och hennes tvillingsyster Elisabeth föddes den 26 november 1827 på en lantgård nära Gorham i delstaten Maine i USA. Ellen hade sju syskon. En kort tid efter hennes födelse flyttade hennes far familjen till Portland där han arbetade som hattmakare. Ellen var djupt religiös redan som barn och förenade sig med metodistsamfundet år 1842. Baptistpredikanten William Miller (1782-1849) hade särskild inver-kan på hennes religiösa tänkande. Han startade en väckelserörelse som i början sträckte sig över alla samfund. På grundval av en feltolkning av Bibelns profetior förutsade han att Jesus andra ankomst skulle inträffa under hösten 1844. När Jesus inte kom tillbaka trots förväntningarna var besvikelsen stor, särskilt för Ellen Harmon och hennes familj. Den ”första adventrörelsen” runt Miller föll sönder. Flera andra rörelser uppstod i dess ställe. Bland dem fanns sjundedagsadventisterna (andra adventrörelsen), som skulle bli mest framträdande. FMM 504.1
Adventisterna insåg att den Bibelprofetia (Dan. 8:14) som Millers tolkning byggde på pekade mot en annan händelse än Jesus återkomst, nämligen en höjdpunkt och vändpunkt i det frälsningshistoriska verk som Jesus utförde som medlare i himlen. Dessutom kom de fram till slutsatsen att det inte var möjligt att beräkna ett datum för ”parusian” (Jesus andra ankomst). Samfundets namn (Sjundedags Adventistsamfundet) som valdes 1860 visar att tro på Jesus snara återkomst tillhör det grundläggande kärnbudskapet inom adventismen ända från dess början. Med läran om sabbaten (den bibliska veckans sjunde dag, lördagen), den vilodag som påbjöds av Gud i hans tio budord, visade adventisterna att endast ett konsekvent kristet liv kännetecknat av lydnad kan existera inför Gud. FMM 504.2
Ända från början spelade Ellen Harmon en betydelsefull roll i den nya rörelsens utveckling. Redan i december 1844, då hon var en sjuttonårig flicka, upplevde hon en gudomlig kallelse när hon fick den första av många syner, som hennes medtroende och vänner tolkade som andlig ledning ”från ovan”. Med profetisk auktoritet visade hon en väg bort från den återvändsgränd som William Millers besvikna efterföljare hade hamnat i. FMM 505.1
I augusti 1846 gifte sig Ellen White med den milleritiska lekmannapredikanten och småskoleläraren James White (1821-1881), vars andliga hängivenhet endast överträffades av hans fattigdom. Tillsammans med kapten Joseph Bates, som också var en av Millers tidigare medkämpar och en passionerad evangelist, påbörjade det unga paret sin tjänst i förkun nelse och mission. De hade ytterst små materiella tillgångar, men de ägde personlig hängivenhet och en orubblig övertygelse om behovet av att föra fram ett särskilt eskatologiskt budskap för världen. Gradvis förenade sig andra betydande personer med gruppen, däribland John N. Andrews, Uriah Smith, Stephen N. Haskell och John N. Loughborough. De var ledande i arbetet med att organisera Adventistsamfundet 1863. Det är tack vare deras ansträngningar, inte minst Ellen Whites som kämpade för identitet och enighet, som en liten grupp besvikna milleriter växte till ett världsvitt dynamiskt protestantiskt missionerande samfund med mer än 22 miljoner medlemmar (2018), vars hängivenhet till mission och socialt och medmänskligt arbete har lett till att det har byggts tusentals skolor, sociala institutioner och hälsoinstitutioner och vars be-kännelse ”Vår Herre kommer!” idag förkunnas i alla världens delar och hörn. FMM 505.2
Under de sju årtionden som Ellen White var verksam förlorade hon aldrig sin centrala angelägenhet ur sikte - den kristnes personliga lärjungaskap i striden mellan Gud och Satan, och i förberedelse för Jesus snara ankomst. Hennes fokus förblev detsamma, antingen hon bistod samfundets ledare med råd eller handling, eller hjälpte till att grunda församlingar, förlag, hälsoinstitutioner och skolor i Nordamerika, Europa och Australien, eller när hon gav råd till talrika individer genom brev eller personliga samtal och försökte vinna dem för Jesus Kristus. Hon ville alltid förhärliga Jesus och efterlikna hans karaktär, även om hon mötte sina egna begränsningar eller om hon måste erkänna svagheter i sitt eget liv: ”Jesus har dött så att jag ska kunna leva. Han älskar mig, och han vill inte att jag ska gå under . Se uppåt, du som tvekar och darrar.” Under hela sitt liv visade Ellen White omsorg om sin tvillingsyster, dock nästan utan framgång, eftersom systern hela tiden ifrågasatte tron. 1891 skrev Ellen White till henne från djupet av sitt hjärta: ”Till alla som frågar: ’Vad måste jag göra för att bli frälst?’ svarar jag: Tro på Herren Jesus Kristus. Tvivla inte för ett ögonblick på att han vill frälsa dig precis som du är ... Ta honom på hans ord och häng din hjälplösa själ på Jesus Kristus.” FMM 505.3