Guds budskap till Ahab gav Isebel och hennes präster och alla Baals och Astartes efterföljare tillfälle att pröva kraften hos sina gudar, och att om möjligt bevisa att Elias ord var falska. Elias ord stod ensamt mot hundratals avgudadyrkande prästers försäkringar. Om Baal, trots profetens högtidliga förklaring, fortfarande kunde ge dagg och regn som fick floderna att fortsätta att rinna och växtligheten att blomstra, låt då kungen fortsätta att tillbe honom och folket att säga att han är Gud. FMM 85.1
Baalsprästerna är beslutna att hålla folket kvar i villfarelse och fortsätter att offra till sina gudar och att ropa till dem natt och dag om att förnya jorden. Med dyrbara offer försöker prästerna blidka vreden hos sina gudar. Med en nitälskan och uthållighet som är värda en bättre sak dröjer de sig kvar runt sina hedniska altaren och ber med stort allvar om regn. Natt efter natt stiger deras rop och ivriga böner upp överallt i det hemsökta landet. Men under dagen visar sig inga moln på himlen för att skymma solens brännande strålar. Varken dagg eller regn friskar upp den törstiga jorden. Herrens Ord står fast utan att påverkas av något som baalsprästerna kan göra. FMM 85.2
Ett år går utan att det blir något regn. Jorden är svedd som av eld. Solens brännande hetta dödar den lilla vegetation som har överlevt. Floder torkar ut, och råmande och bräkande hjordar av får och kreatur vandrar panikslagna hit och dit. Fält som en gång blomstrade har blivit som brännande sandbankar i öknen, en övergiven ödemark. Skogsdungarna som har invigts till avgudadyrkan saknar löv. Skogens träd har blivit till natu rens utmärglade skelett och ger ingen skugga. FMM 85.3
Luften är torr och kvävande. Stormar med uppvirvlat damm förblindar ögonen och gör det nästan omöjligt att andas. Städer och byar som en gång var välmående har blivit platser där man sörjer. Hunger och törst tär på människor och djur med fruktansvärd dödlighet. Hungersnöd med all dess fasa kommer allt närmare och närmare. FMM 85.4
Trots dessa bevis på Guds makt ångrade sig inte Israel, och inte heller lärde det sig den lärdom som Gud skulle velat att de hade lärt sig. De såg inte att han som skapat naturen kontrollerar dess lagar och kan använda sig av dem till välsignelse eller förstörelse. De var högmodiga och fångade av sin falska tillbedjan och inte villiga att ödmjuka sig under Guds mäktiga hand. I stället började de se sig om efter en annan orsak som kunde förklara deras lidanden. FMM 85.5