Genom att införa en falsk sabbat avsåg fienden att ändra tider och lagar. FMM 125.4
Men har han verkligen lyckats förändra Guds lag? Orden från Andra Mosebokens trettioförsta kapitel är svaret. Han som är densamme i går, i dag och i evighet har förklarat om den sjunde dagens sabbat: ”Sabbaten är ett tecken som förenar mig och er, genom alla släktled” (Bibel 2000). ”Den är ett evigt tecken” (2 Mos. 31:13, 17). FMM 125.5
Den förändrade vägvisaren visar fel väg, men Gud har inte förändrats. Han är fortfarande Israels mäktige Gud. ”Se, folken är som en droppe i en spann, som ett dammkorn i en vågskål. Kustländerna lyfter han som ett stoftkorn. Libanons skog räcker inte till offerved, dess djur inte till brännoffer. Alla folk är som ingenting inför honom, mindre än noll och tomhet anser han dem vara” (Jes. 40:15-17). När det gäller hans lag är han precis lika nitisk nu som han var på Ahabs och Elias tid. FMM 125.6
Men hur ignorerad är inte denna lag! Se hur världen i dag befinner sig i öppet uppror mot Gud! Detta är verkligen en egensinnig generation, fylld med otacksamhet, formalism, förställning, stolthet och avfall. Människor bryr sig inte om Bibeln och hatar sanning. Jesus ser hur man förkastar hans lag, föraktar hans kärlek, och hur man behandlar hans budbärare med likgiltighet. Han har talat genom sina nådegåvor, men de har inte blivit erkända. Han har talat genom varningar, men de har inte uppmärksammats. Den mänskliga själens tempelgårdar har gjorts om till platser för ohelig handel. Själviskhet, avund, stolthet och illvilja - allt sådant håller man fast vid. FMM 126.1
Många drar sig inte för att driva med Guds Ord. De som tar detta Ord som det är skrivet gör man sig lustig över. Det finns ett växande förakt för lag och ordning, och det kan spåras direkt tillbaka till att man bryter mot Guds klara bud. Våld och brott är resultatet av att man har vänt sig ifrån lydnadens stig. Lägg märke till den förtvivlan och det elände som mängder av människor upplever. De tillber vid avgudarnas altaren och söker förgäves efter lycka och frid. FMM 126.2