Loading...
Larger font
Smaller font
Copy
Print
Contents
Såningsmannen - Contents
  • Results
  • Related
  • Featured
No results found for: "".
  • Weighted Relevancy
  • Content Sequence
  • Relevancy
  • Earliest First
  • Latest First
    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents

    Kapitel 27—Vem är min nästa?

    Frågan: “Vem är min nästa?” orsakade ändlösa diskussioner bland Kristi samtida. De hade inga tvivel om hedningen och samariern. De var främlingar och fiender. Men hur skulle de kunna avgöra vem som var deras nästa bland deras eget folk och bland de olika socialgrupperna? Vem skulle prästen, rabbinen och den äldste se som sin nästa? Genom hela sitt liv ägnade de sig åt att genomföra mängder av ceremonier för att på det sättet bli rena. De hade uppfattningen att om de råkade beröra någon i den okunniga och likgiltiga folkmängden blev de orena, och det skulle kosta dem stora ansträngningar att tvätta bort. Skulle de anse de “orena” som sina nästa?SM 312.1

    Kristus svarade på denna fråga i sin liknelse om den barmhärtige samariern. Han visade att vår nästa inte nödvändigtvis behövde tillhöra församlingen eller den tro vi tillhör. Det har ingenting med ras, hudfärg eller klasstillhörighet att göra. Vår nästa är var och en som behöver vår hjälp. Vår nästa är varje människa som är skadad och blåslagen av motståndaren. Vår nästa är var och en som är Guds egendom.SM 312.2

    Liknelsen om den barmhärtige samariern berättades som ett svar på en fråga en av de skriftlärde ställde till Jesus. När Frälsaren undervisade hände det att “en laglärd som ville sätta honom på prov reste sig och sade: ‘Mästare, vad skall jag göra för att vinna evigt liv’?” Luk 10:25. Fariséerna hade föreslagit att han skulle ställa denna fråga till Jesus. De hoppades att på det sättet kunna fånga honom genom hans egna ord, och därför lyssnade de mycket spänt på hans svar. Men Frälsaren gick inte in i någon diskussion. Han krävde svar från frågeställaren själv: “Vad står det i lagen?” sade han, “hur lyder orden?” Luk 10:26. Judarna anklagade fortfarande Jesus för att ta för lätt på lagen som gavs vid Sinai, men han förde in frågan om frälsningen på lydnaden av Guds bud.SM 313.1

    Den laglärde svarade: “Du skall älska Herren din Gud av hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela din kraft och med hela ditt förstånd och din nästa som dig själv.” Luk 10:27. “Det är rätt,” svarade Jesus, “gör det, så får du leva.” Luk 10:28.SM 313.2

    Den laglärde var inte nöjd med fariséernas inställning och handlingssätt. Han hade studerat Skrifterna med en längtan att lära sig förstå deras innersta mening. Han var ytterst intresserad av ämnet och frågade: “Vad ska jag göra?” I sitt svar på frågan om vad lagen krävde gick Jesus förbi alla föreskrifter, ritualer och ceremonier. Han såg inget värde i dem, utan lade fram de två stora huvudprinciperna som lagen och profeterna hänger på. Genom att berömma svaret kom han i ett fördelaktigt läge gentemot rabbinerna. Nu kunde de inte fördöma honom, han hade ju bara godkänt det som lagts fram av en av de laglärda.SM 313.3

    “Gör det, så får du leva,” sade Kristus. I sin undervisning framställde han fortfarande lagen som en gudomlig enhet. Det visade att det var omöjligt att hålla en del och överträda en annan. Samma princip går som en röd tråd genom hela lagen. Människans öde bestäms av hur hon har lytt hela lagen.SM 313.4

    Kristus visste att ingen kunde hålla lagen av egen kraft. Han ville leda den laglärde till en klarare insikt och en mer kritisk granskning, så att han skulle kunna komma fram till sanningen. Det finns bara ett sätt att hålla lagen, och det är genom att acceptera Kristi kraft och nåd. Tron på försoningen får människan att älska Gud av hela sitt hjärta och sin nästa som sig själv.SM 314.1

    Den laglärde visste att han varken hållit de fyra första eller de sex sista buden. Kristi genomträngande ord överbevisade honom om synd, men i stället för att bekänna försökte han ursäkta sin synd. Hellre än att erkänna sanningen ansträngde han sig att visa hur svårt det var att uppfylla buden. På det sättet hoppades han att kunna avvärja sin egen övertygelse om synd och försvara sin ställning inför folket. Frälsarens ord visade att den laglärdes fråga var meningslös, eftersom han själv hade svaret på den. Ändå ställde han en fråga till: “Vem är min nästa?” Luk 10:29.SM 314.2

    Åter igen vägrade Kristus att ge sig in i en diskussion. Han svarade på frågan genom att berätta en händelse, som åhörarna fortfarande hade i friskt minne. Han sade: “En man var på väg från Jerusalem ner till Jeriko och blev överfallen av rövare. De slet av honom kläderna och misshandlade honom och sedan försvann de och lät honom ligga där halvdöd.” Luk 10:30.SM 314.3

    På en resa från Jerusalem till Jeriko måste den resande passera en del av Juda öken. Vägen ledde ner till en klippravin där rövare brukade hålla till, och där utspelade sig ofta våldsamma scener. Det var här som den resande anfölls och blev bestulen på allt av värde för att sedan lämnas halvdöd vid vägkanten. När han låg där kom en präst förbi. Han såg den skadade mannen ligga där, nersölad av sitt blod, men prästen gick förbi utan att ge honom någon hjälp. “Han vek åt sidan och gick förbi.” Luk 10:32. Sedan kom också en levit förbi platsen. Han blev nyfiken på vad som hänt och stannade för att se på den lidande mannen. Han visste mycket väl vad han borde göra, men det var inte något han ville göra. Han önskade att han inte tagit den vägen så han sluppit se den skadade mannen. Han övertalade sig själv att han inte hade med saken att göra, så han vek också åt sidan och gick förbi.SM 314.4

    Men en samarier som kom samma väg såg den lidande och utförde den plikt de andra vägrat utföra. Med mildhet och vänlighet skötte han den sårade mannen. “Han fylldes av medlidande. Han gick fram och hällde olja och vin på såren och förband dem. Sedan lyfte han upp honom på sin åsna, förde honom till ett värdshus och skötte om honom. Nästa dag tog han fram två denarer och gav åt värden och sade: ‘Sköt om honom och kostar det mer, skall jag betala dig på återvägen’.” Luk 10:33-35. Prästen och leviten påstod sig vara fromma, men samariern visade att det var han som verkligen var sant omvänd. Han tyckte inte bättre om uppgiften än prästen och leviten, men i ande och handling visade han sig vara i harmoni med Gud.SM 315.1

    När Kristus undervisade om detta lade han fram det på ett så rättframt sätt att åhörarna förstod att de nonchalerat dessa principer. Hans ord var så distinkta och bestämda att åhörarna inte hade någon möjlighet att protestera. Den laglärde kunde inte hitta något att kritisera i denna undervisning. Den fördom han haft mot Kristus var nu borta. Men han hade inte i tillräcklig grad övervunnit de nationella antipatierna så att han kunde lovorda samariern. När Kristus frågade: “Vilken av dessa tre tycker du var den överfallne mannens nästa?” svarade han: “Den som visade honom barmhärtighet.” Luk 10:36, 37.SM 315.2

    Då sade Jesus: “Gå du och gör som han!” Luk 10:37. Visa samma ömma vänlighet mot dem som är i nöd. På det sättet visar du att du håller hela lagen.SM 315.3

    Stridsämnet mellan dåtidens judar och samarier var en fråga om den religiösa tron — vad sann gudsdyrkan är. Fariséerna kunde inte tänka sig att säga något gott om samarierna utan öste sina bittraste förbannelser över dem. Antipatierna mellan den tidens judar och samarier var så starka att den samariska kvinnan tyckte att det var underligt att Kristus bad henne om vatten. “Hur kan du, som är jude,” sade kvinnan, “be mig om vatten? Jag är ju en samarisk kvinna.” Så lägger evangelisten till: “Judarna vill inte ha något med samarierna att göra.” Joh 4:9. De var fyllda av så mycket mordlust och hat att när de skulle stena honom i templet, kunde de inte hitta bättre ord att uttrycka sitt hat med än: “Har vi inte rätt när vi säger att du är samarier och att du är besatt.” Joh 8:48. Men ändå nonchalerade prästen och leviten den uppgift Herren pålagt dem. De lät en föraktad och hatad samarier vårda en av deras egna landsmän.SM 316.1

    Samariern hade uppfyllt lagen: “Du skall älska din nästa som dig själv.” På det sättet visade han sig vara mer rättfärdig än de som fördömde honom. Med risk för sitt eget liv hade han vårdat den skadade mannen som om det var hans bror. Samariern representerade Kristus. Vår Frälsare visade en kärlek för oss som människans kärlek aldrig kan jämföras med. När vi var skadade och döende visade han medlidande mot oss. Han gick inte bara förbi och lämnade oss där, helt hjälplösa och för att gå under i en hopplös situation. Han stannade inte kvar i sitt heliga, lyckliga hem där han var älskad av himlens härskara. Han lade märke till vårt oändliga behov, han tog sig an vårt fall och likställde sina intressen med människans. Han dog för att rädda sina fiender och bad för dem som mördade honom. Han framställer sitt eget exempel genom att säga till sina efterföljare: “Detta befaller jag er: att ni skall älska varandra.” “Ett nytt bud ger jag er: att ni skall älska varandra. Så som jag har älskat er skall också ni älska varandra.” Joh 15:17; 13:34.SM 316.2

    Prästerna och leviterna hade varit i templet för att tillbe. Det var en tempeltjänst som Gud själv hade förordnat. Det var en högtidlig och stor förmån att få delta i den tjänsten, och prästen och leviten upplevde att när de nu blivit så ärade, var det under deras värdighet att hjälpa den okände som låg skadad vid vägkanten. På det sättet nonchalerade de den speciella förmån som Gud hade erbjudit dem, nämligen att vara hans tjänare och vara till välsignelse för sina medmänniskor.SM 317.1

    Det är många som gör samma misstag i dag. De delar upp sina plikter i två tydliga grupper. Den ena består i det som är stort och ska rättas efter Guds lag. Den andra gruppen består av så kallade små saker, där budet “du skall älska din nästa som dig själv” är uteslutet. Här har man överlämnat allt till tillfälliga nycker och stundens ingivelse. På det sättet har man alltså fördärvat karaktären och vanärat Kristi lära.SM 317.2

    Det finns de som anser det vara under deras värdighet att tjäna en lidande mänsklighet. Många ser med likgiltighet och förakt på dem som har ruinerat sina själar. Andra nonchalerar de fattiga av andra orsaker. De tror att de är engagerade i Kristi sak och tror att de bygger upp en värdefull verksamhet i hans namn. De upplever att de gör något stort och kan därför inte nedlåta sig att ta hänsyn till de nödställdas behov. Huvudsaken för dem är ju att befrämja det stora verket, och då kan de till och med förtrycka de fattiga. De kan sätta dem under hård press och i svåra situationer, kväva deras rättigheter eller nonchalera deras behov. Ändå upplever de att allt detta är i sin ordning eftersom de, som de tror, för Kristi verk framåt.SM 317.3

    Många kan låta en bror, syster eller granne kämpa under svåra omständigheter utan att ge någon hjälp. Eftersom de utger sig för att vara kristna kan han eller hon ledas till att tro att de representerar Kristus. Guds kärlek som skulle flöda ut från dem är till stora delar avskuren från deras medmänniskor, eftersom Herrens bekännande efterföljare inte samarbetar med honom. Det gör att mycket pris och tacksägelser från människornas läppar förhindras att flöda tillbaka till Gud. Hans heliga namn blir berövat den härlighet som rätteligen tillkommer honom. Han berövas de människor som Kristus dog för, människor som han längtar efter att få föra in i sitt rike för att de där ska leva i hans närhet genom ändlösa tidsåldrar.SM 317.4

    Gudomlig sanning påverkar världen i mycket liten utsträckning när den egentligen borde ha stort inflytande genom vårt liv. Ytlig bekännelse av religionen är mycket vanlig men har ytterst liten betydelse. Vi kan mycket väl hävda att vi är Kristi efterföljare, vi kan påstå att vi tror på alla sanningar i Guds Ord, men det hjälper inte vår nästa om inte vår tro märks i vårt dagliga liv. Vår trosbekännelse kan vara så hög som himlen, men den kommer inte att frälsa varken oss själva eller någon medmänniska om vi inte är kristna. Ett riktigt exempel gör mer för världen än all vår bekännelse.SM 318.1

    Ett själviskt liv främjar inte Kristi sak. Hans sak är de förtrycktas och de fattigas sak. I Kristi sanna efterföljares hjärtan finns ett behov av den ömma sympati som finns hos Kristus — en djupare kärlek för dem som han ansåg så värdefulla att han gav sitt eget liv för att de skulle bli frälsta. Dessa människor är värdefulla, betydligt mer värdefulla än vilket offer som helst som vi kan ge Gud. Oavsett hur mycket energi vi lägger ner på något som vi upplever som ett stort verk och samtidigt nonchalerar den behövande och berövar främlingen hans rätt, så är det ingen tjänst som får något gehör från Gud.SM 318.2

    Helgandet av själen genom den helige Andes inflytande är detsamma som att föra in Kristi natur i människornas liv. Evangeliets lära är kort och gott Kristus i livet — en levande, aktiv princip. Det är Kristi nåd uppenbarad i karaktären och omsatt i goda gärningar. Evangeliets principer kan inte kopplas bort från någon del av livet. Allt i de kristna erfarenheterna och arbetet ska representera Kristi liv.SM 318.3

    Kärlek ligger till grund för gudlighet. Ingen människa kan uppriktigt älska Gud om hon inte osjälviskt älskar sin nästa. Men vi kan aldrig få en sådan anda genom att försöka älska andra. Vad vi behöver är Jesu kärlek i vårt inre. När jaget uppgår i Jesus kommer kärleken fram spontant. Vi får en fullständig, kristen karaktär när impulsen att hjälpa och tjäna andra ständigt kommer inifrån — när solskenet från himlen fyller hjärtat och strålar från ansiktet.SM 319.1

    Det är en omöjlighet för ett hjärta i vilket Kristus finns att helt sakna kärlek. Om vi älskar Gud för att han först älskade oss kommer vi att älska alla dem som Kristus dog för. Vi kan inte komma i kontakt med det gudomliga utan att komma i kontakt med det mänskliga. För i honom som sitter på universums tron är det mänskliga och gudomliga förenat. När vi är förenade med Kristus är vi samtidigt förenade med våra medmänniskor genom gyllene länkar i en kedja av kärlek, och då kommer Kristi medlidande och förbarmande att uppenbaras i oss. Vi ska inte vänta på att de behövande och olyckliga kommer till oss. Vi ska inte behöva uppmanas att känna för andras bedrövelse. Det kommer att vara lika naturligt för oss att hjälpa de behövande och lidande som det var för Kristus att göra gott.SM 319.2

    Guds helige ande uppenbarar sin verksamhet överallt där det finns den minsta impuls av kärlek och sympati, överallt där hjärtat sträcker sig ut för att välsigna och lyfta upp andra. Till och med djupt nere i hedendomen där man inte äger någon kunskap om Guds skrivna Ord och aldrig hört namnet Kristus har människor visat vänlighet mot Guds tjänare och försvarat dem med risk för sitt eget liv. Deras handlande visar hur gudomlig kraft verkar. Den helige Ande har placerat Kristi nåd i hjärtat hos den ociviliserade människan och stimulerat hennes sympatier, vilket är rakt emot hennes natur och det hon lärt sig. “Det sanna ljuset, som ger alla människor ljus, skulle komma in i världen.” Joh 1:9. Detta ljus lyser upp hennes själ, och om det tas emot kommer det att leda hennes steg till Guds rike.SM 319.3

    Himlens härlighet lyfter den fallne och tröstar den sorgsne. Överallt där Kristus bor i människornas hjärtan uppenbaras han på samma sätt. Där Kristi lära är verksam kommer den ofrånkomligen att välsigna, och där den verkar blir det ljus.SM 320.1

    Gud gör ingen åtskillnad mellan nationalitet, ras eller kast. Han har skapar hela mänskligheten. Skapelsen gör alla människor till en enda familj och frälsningen gör oss till ett. Jesus kom för att bryta ned alla skiljemurar och öppna varenda vrå av templet så att alla kan få tillgång till Gud. Hans kärlek är så bred, så djup och så fullständig att den tränger igenom överallt. Den lyfter ut alla arma själar som blivit förförda ur Satans snaror. Den ställer dem inom räckhåll för Guds tron, som omstrålas av löftenas regnbåge.SM 320.2

    Hos Kristus finns varken “jude eller grek, slav eller fri, man eller kvinna”, utan “tack vare Kristus Jesus, har ni som en gång var långt borta kommit nära, genom Kristi blod”. Gal 3:28; Ef 2:13.SM 320.3

    Oavsett skillnader i religion måste ett rop från en lidande mänsklighet höras och besvaras. Där det finns bittra känslor på grund av skillnad i religion kan personlig omsorg göra mycket gott. Kärleksfullt tjänande kan bryta ner fördomar och vinna själar för Gud. Vi måste kunna förutse andras sorger och besvär och ta del i den glädje och de omsorger som finns hos både hög och låg, rik och fattig. “Ge som gåva vad ni har fått som gåva.” Matt 10:8. Alla som finns omkring oss är fattiga, trötta själar som är i behov av medkänsla. Det finns änkor som är i behov av medlidande och hjälp. Det finns föräldralösa som Kristus har bett sina efterföljare att ta hand om som ett ansvar från Gud. Alldeles för ofta går vi bara förbi dem utan att ägna dem en tanke. Trots att de kan vara klädda i trasor, är långhåriga och ser minst av allt tilldragande ur så är de ändå Guds egendom. De har köpts med ett högt pris och är lika värdefulla i Guds ögon som vi. De tillhör Guds stora familj och de kristna, hans tjänare, har ansvar för dem. “Deras själar,” säger han, “skall jag utkräva ur din hand.”SM 320.4

    Av allt ont är synden det värsta, och det är vår plikt att känna medlidande och hjälpa syndaren. Men det går inte att nå alla på samma sätt, eftersom många gömmer undan den själshunger de har. Det skulle vara till stor hjälp för dem om de fick höra ett vänligt ord och vänlig uppmärksamhet. Dessutom finns det många som har stora behov men inte är medvetna om det, eftersom de inte inser vilken fruktansvärd situation deras själ befinner sig i. Otaliga människor har sjunkit så djupt i synd att de tappat känslan för de eviga realiteterna och förlorat likheten med Gud. Dessutom vet de inte om deras själar är frälsta eller inte. De tror inte på Gud och har inget förtroende för människor. Många av dem kan inte nås på annat sätt än genom osjälvisk vänlighet. Man måste först av allt se till att deras fysiska behov blir tillfredsställt. De måste få mat, bli tvättade och ordentligt klädda. När de upptäcker bevis för din osjälviska kärlek blir det lättare för dem att tro på Kristi kärlek.SM 321.1

    Det finns många som gör misstag och som skäms över sin dårskap, och de oroar sig över sina fel ända till desperation. Dessa själar får vi helt enkelt inte nonchalera. Om någon måste gå mot strömmen finns det en mäktig kraft som vill dra tillbaka. Räck då ut en hjälpande hand till den kämpande, som vår Broder räckte ut sin hand till den sjunkande Petrus. Tala med ord som inger hopp och som åstadkommer förtroende och väcker kärleken till liv.SM 321.2

    Din bror som är trött och sjuk i sitt innersta behöver dig på samma sätt som du behövde en broders kärlek. Han är i behov av erfarenheten från en som har varit lika svag, någon som kan visa medkänsla och hjälpa till. Kunskapen om vår egen svaghet borde hjälpa oss att hjälpa andra i deras bittra nöd. Vi får helt enkelt inte gå förbi en lidande själ utan att försöka trösta på samma sätt som Gud tröstat oss.SM 322.1

    Det som får sinnet, tankarna och själen att segra över den sämre naturen är gemenskapen med Kristus, en personlig kontakt med den livgivande Frälsaren. Berätta för den som vandrar om en allsmäktig hand som vill hålla honom uppe och om en oändlig mänsklighet som har medlidande med honom. Det räcker inte med att han tror på lag och makt, sådant som inte har något medlidande och aldrig hör ett rop på hjälp. Han behöver få tag i en varm hand, ett hjärta som är fullt av ömhet att lita på. Låt hans sinne hålla fast vid tanken på en gudomlig närvaro, någon som aldrig viker från hans sida utan ser på honom med en kärleksfull medkänsla. Be honom tänka på ett Fadershjärta som hela tiden sörjer över synden, en Fadershand som fortfarande sträcks ut, en Faders röst som säger: “Eller också måste man söka skydd hos mig och sluta fred med mig, ja, fred måste man sluta med mig.” Jes 27:5.SM 322.2

    När du utför detta verk har du medhjälpare som mänskliga ögon inte kan se. Änglar från himlen stod bredvid den gode samariern som tog hand om den skadade främlingen. Alla som tjänar Gud genom att ta hand om sina medmänniskor har änglar från de himmelska boningarna bredvid sig och dessutom har du Kristus själv till medarbetare. Det är han som är Återupprättaren, och när du arbetar under hans ledning kommer du att få uppleva stora resultat.SM 322.3

    Det är inte bara andras välbefinnande som beror på din trofasthet, utan också ditt eget eviga öde. Kristus vill lyfta upp alla som vill till gemenskap med honom, så att vi kan bli ett med honom på samma sätt som han är ett med Fadern. Han vill få oss att släppa själviskheten, och därför tillåter han att vi får uppleva både lidande och olycka. Han försöker få sin karaktär, sitt medlidande, sin ömhet och kärlek att utvecklas i oss. Genom att acceptera denna tjänst sätter vi oss i hans skolbänk för att utbildas att passa i Guds boningar.SM 323.1

    “Om du vandrar på mina vägar,” säger Herren, “och håller vad jag har befallt dig att hålla, så skall du också få styra mitt hus och vakta mina gårdar och jag skall låta dig ha din gång bland dessa som här gör tjänst.” Sak 3:7. Detta innefattar också änglarna som står runt tronen. Genom att samarbeta med himmelska varelser här på jorden förbereder vi oss för gemenskapen i himlen. “Andar i Guds tjänst, sända att tjäna dem som skall få sin del av frälsningen.” Heb 1:14. De himmelska änglarna välkomnar den som inte sökt att “bli tjänad utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många”. Matt 20:28. I detta välsignade förhållande ska vi till vår eviga glädje lära oss allt som finns inneslutet i frågan: “Vem är min nästa?”SM 323.2

    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents