Loading...
Larger font
Smaller font
Copy
Print
Contents
Såningsmannen - Contents
  • Results
  • Related
  • Featured
No results found for: "".
  • Weighted Relevancy
  • Content Sequence
  • Relevancy
  • Earliest First
  • Latest First
    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents

    Kapitel 12—Att be för att ge

    För att Kristus skulle kunna undervisa oss stod han i ständig kontakt med Fadern. “Ordet som ni har hört,” sade han, “kommer inte från mig utan från Fadern som har sänt mig.” Joh 14:24. “Inte heller Människosonen har kommit för att bli tjänad utan för att tjäna.” Matt 20:28. Det var inte för sig själv han levde, tänkte och bad utan för andra. Efter att ha tillbringat timmar tillsammans med Gud kom han varje morgon för att skänka himlens ljus till människan. Varje dag blev han döpt med den helige Ande. Tidigt om morgnarna väckte Herren honom och smorde hans läppar med nåd som han skulle dela med sig av till andra. De ord han talade fick han från himlen, och han gav dem till de trötta och bekymrade då de bäst behövde dem. Han sade: “Herren har givit mig en tunga med lärdom, så att jag förstår att genom mina ord styrka den trötte. Han väcker var morgon mitt öra, han väcker det till att höra på lärjungesätt.” Jes 50:4.SM 103.1

    Kristus gjorde ett mycket starkt intryck på sina lärjungar genom sina böner och sin vana att ständigt vara i kontakt med Gud. Vid ett tillfälle när de kom tillbaka efter att ha varit borta från sin Herre ett tag var han helt försjunken i bön. Han fortsatte att be högt och verkade inte alls lägga märke till att de var närvarande. Lärjungarna blev djupt rörda. När han avslutat sin bön sade de: “Herre, lär oss att be.”SM 103.2

    När Kristus svarade upprepade han Herrens bön som han gett dem i sin bergspredikan. Sedan gav han dem en ny liknelse för att illustrera den lärdom han ville ge dem.SM 104.1

    “Tänk er,” sade han, “att någon av er går till en vän mitt i natten och säger: ‘Käre vän, låna mig tre bröd. En god vän som är på resa har kommit hem till mig och jag har ingenting att bjuda på.’ Då kanske han där inne säger: ‘Lämna mig i fred. Dörren är redan låst och jag har barnen hos mig i sängen. Jag kan inte stiga upp och ge dig något.’ Men jag säger er: även om han inte stiger upp och ger honom något för vänskaps skull, så gör han det därför att den andre är så påträngande, och han ger honom allt vad han behöver.” Luk 11:5-8.SM 104.2

    Här framställer Kristus sig som den som vädjar om något för att han i sin tur ska kunna dela med sig. Han måste ha tag i bröd, annars kan han inte tillfredsställa behoven hos den trötta vandraren som kommit till honom så sent. Trots att hans granne inte vill bli störd upphör han inte med sin vädjan. Vännen måste få bröd och till slut belönas hans envishet, han får det han behöver.SM 104.3

    På samma sätt skulle lärjungarna söka Guds välsignelser. När Kristus gav folket bröd och predikade om brödet från himlen gjorde han klart för lärjungarna att de var hans medarbetare. Deras uppgift skulle vara att ge livets bröd till folket. Han som gett dem deras arbetsuppgifter såg hur ofta deras tro skulle bli utsatt för prövningar. De skulle ofta komma att hamna i oväntade situationer, och då skulle de förstå sin mänskliga otillräcklighet. När de som kände hunger efter livets bröd kom till dem skulle de själva känna sig fattiga och hjälplösa. Om de inte fick andlig mat skulle de inte ha någonting att dela med sig av, och de fick inte visa iväg någon utan att de fått föda. Kristus visar dem vägen till matförrådet. Mannen vars vän kom till honom vid en sådan olämplig tid på dygnet visade inte bort honom. Han hade ingenting att bjuda på, så då gick han till den som han visste hade mat och vädjade tills grannen gav honom det han behövde. Skulle då inte Gud, som har sänt sina tjänare att ge bröd till de hungriga, se till att det finns proviant som täcker behovet för hans eget arbete?SM 104.4

    Men den själviske grannen i liknelsen visar inte Guds karaktär. Den här liknelsen gavs inte för att användas som en jämförelse utan för att vara en kontrast. Den som är självisk svarar på en vädjan gör det bara för att bli av med ett störande moment. Men Gud älskar att ge. Han är full av medlidande och längtar efter att få svara på vädjandena från dem som kommer till honom i tro. Han ger till oss för att vi ska kunna ge till andra och på det sättet bli lika honom.SM 105.1

    Kristus säger: “Be, så skall ni få. Sök, så skall ni finna. Bulta, så skall dörren öppnas. Ty den som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas.” Luk 11:9, 10.SM 105.2

    Så fortsätter Frälsaren: “Finns det någon far ibland er som ger sin son en orm, när han ber om en fisk, eller ger honom en skorpion, när han ber om ett ägg? Om nu redan ni, som är onda, förstår att ge era barn goda gåvor, skall då inte Fadern i himlen ge helig Ande åt dem som ber honom?” Luk 11:11-13.SM 105.3

    För att stärka vår tillit till Gud lär Kristus oss att tilltala honom med ett nytt namn, ett namn som är sammanflätat med människohjärtats innerligaste känslor. Genom honom har vi fått förmånen att kalla den oändlige Guden för vår Fader. När vi använder det namnet om honom och när vi tilltalar honom är det ett tecken på att vi älskar och litar på honom. Det är också en garanti på hans intresse och hans släktskap med oss. Det är som musik i hans öron när vi använder det namnet i våra böner om hans hjälp och välsignelser. För att vi inte ska se det som något förmätet att använda hans namn då vi tilltalar honom, har han upprepat det gång på gång. Han vill att vi ska vänja oss vid den benämningen.SM 105.4

    Gud ser på oss som sina barn. Han har räddat oss ur en värld som inte bryr sig om oss, och han har valt ut oss till att vara medlemmar av den kungliga familjen, den himmelske Konungens söner och döttrar. Han vill att vi ska lita på honom mer än vad ett barn litar på sin jordiske far. Visst älskar föräldrar sina barn, men Guds kärlek är större, bredare och djupare än mänsklig kärlek över huvud taget kan vara, eftersom den inte går att mäta. Om då våra jordiska föräldrar förstår att ge goda gåvor åt sina barn, hur mycket mer ska då inte vår himmelske Fader ge av den helige Ande till dem som ber honom om det?SM 106.1

    Vi måste noggrant ta hänsyn till Kristi undervisning om bönen. Bönen innehåller en gudomlig kunskap och hans förklaringar uppenbarar principer som alla behöver förstå. Han visar bönens sanna anda och lär oss att det är viktigt att vi är uthålliga när vi ber till Gud. Han vill försäkra oss om sin villighet att lyssna och svara på bön.SM 106.2

    Vi ska undvika själviska böner som bara går ut på att få fördelar. Vi ska be att få så att vi kan dela med oss. Principerna i Kristi liv måste bli principer i våra liv. “För deras skull,” sade han och menade sin lärjungar, “helgar jag mig till ett offer, så att också de skall helgas.” Joh 17:19. Hans tjänare måste ha samma hängivenhet och självuppoffring, samma underkastelse för kraven i Guds Ord som vi kan upptäcka hos Kristus. Vår uppgift här i världen är inte att tillfredsställa oss själva, utan vi ska ära Gud genom att samarbeta med honom för att rädda syndare, och vi ska be om välsignelse så att vi kan få kontakt med andra. Förmågan att ta emot är direkt beroende av vår vilja och uthållighet att dela med oss. Vi kan inte fortsätta att ta emot himmelska skatter om vi inte har kontakt med dem omkring oss.SM 106.3

    I liknelsen fick mannen gång på gång avslag på sin begäran, men han gav inte upp. Det kan verka som om våra böner inte får ett omedelbart svar, men Kristus lär oss att inte sluta upp att be. Vi ber inte för att få Gud att ändra sig, utan för att vi ska komma i harmoni med honom. När vi ber om något kanske han ser att vi behöver rannsaka våra hjärtan och ångra våra synder. Därför låter han oss gå genom olika svårigheter, han låter oss uppleva förödmjukelser för att vi ska förstå vad det är som hindrar den helige Ande att verka genom oss.SM 107.1

    Guds löften är inte villkorslösa och bönen kan aldrig ersätta vårt ansvar. “Om ni älskar mig,” säger Kristus, “kommer ni att hålla mina bud.” “Den som har mina bud och håller dem, han älskar mig, och den som älskar mig skall bli älskad av min Fader, och jag skall älska honom och visa mig för honom” Joh 14:15, 21. Herren blir förolämpad av dem som vädjar till honom genom att åberopa hans löften samtidigt som de inte rättar sig efter villkoren. De använder Kristi namn som garanti för att få löftet uppfyllt samtidigt som de inte gör något som visar att de litar på honom och älskar honom.SM 107.2

    Många kommer till korta när det gäller uppfyllandet av kraven för att bli godtagen av Fadern. Vi måste göra en noggrann undersökning av de trosgärningar som för oss närmare Gud. Trots att vi är olydiga kräver vi att Gud ska betala ut ersättning fast vi ännu inte har uppfyllt kraven för att få ut den. Vi åberopar Guds löften och ber honom om att uppfylla dem, men om han gjorde det skulle han vanära sitt eget namn.SM 107.3

    Löftet är: “Om ni blir kvar i mig och mina ord blir kvar i er, så be om vad ni vill, och ni skall få det.” Joh 15:7. Johannes säger också: “Att vi har lärt känna honom förstår vi av att vi håller hans bud. Den som säger: ‘Jag känner honom’ men inte håller hans bud är en lögnare, och sanningen finns inte i honom. Men hos den som bevarar hans ord har Guds kärlek nått sin fullhet.” 1 Joh 2:3-5.SM 108.1

    En av Kristi sista befallningar till sina lärjungar var att de skulle älska varandra så som han hade älskat dem. Joh 13:34. Lyder vi detta bud, eller ger vi efter för skarpa karaktärsdrag som inte är Kristuslika? Om vi har skadat eller gjort någon ledsen, är det vår plikt att bekänna att vi har handlat fel och söka försoning. Detta är en nödvändig förberedelse för att vi ska kunna komma inför Gud i tro och be om hans välsignelse.SM 108.2

    Det finns en annan sak som de som söker Gud i bön inte bryr sig om. Har du varit ärlig mot Gud? Genom profeten Malaki säger Gud: “Allt ifrån era fäders dagar har ni vikit av från mina stadgar och inte hållit dem. Vänd om till mig, så vill jag vända om till er, säger Herren Sebaot. Men nu frågar ni: ‘På vad sätt skall vi vända om?’ Menar ni då att en människa får röva från Gud? Ty ni rövar ju från mig. Åter frågar ni: ‘På vad sätt har vi rövat från dig?’ Jo, i fråga om tionden och offergåvan.” Mal 3:7, 8.SM 108.3

    Eftersom Gud är den som ger välsignelser gör han anspråk på en viss del av det vi äger. Det är hans arvode för att underhålla spridandet av evangeliet. Genom att ge tillbaka den här delen till Gud visar vi vår tacksamhet för de gåvor han ger oss. Hur kan vi förvänta oss någon välsignelse om vi undanhåller det som tillhör honom? Om vi är otrogna tjänare när det gäller jordiska ting, hur kan vi då förvänta oss att han ska anförtro oss något av de himmelska tingen? Det kanske är här som svaret på obesvarade böner finns.SM 108.4

    Men i sin stora nåd är Gud beredd att förlåta och han säger: “För fullt tionde till förrådshuset, så att i mitt hus finns mat, och pröva så hurdan jag sedan blir... förvisso skall jag då öppna himlens fönster över er och utgjuta över er riklig välsignelse. Och jag skall tukta gräshopporna för er, så att de inte mer fördärvar er frukt på marken... Och alla folk skall prisa er lyckliga, ty ert land skall vara ljuvligt, säger Herren Sebaot.” Mal 3:1-12.SM 109.1

    Detta gäller också alla andra anspråk som Gud gör. Han har lovat oss alla sina gåvor förutsatt att vi lyder honom. Hela himlen är full av skatter som han ger till dem som samarbetar med honom. Var och en som lyder honom kan med förtröstan åberopa uppfyllandet av hans löften.SM 109.2

    Vi måste ha en stadig och orubblig tillit till Gud. Det händer ofta att han inte ger ett omedelbart svar på våra böner för att pröva vår tro eller pröva hur äkta vår längtan egentligen är. När vi har bett enligt hans Ord ska vi tro på hans löfte och fortsätta be med samma beslutsamhet, och då blir inte bönen obesvarad.SM 109.3

    Gud säger inte att ni ska be en gång och så ska ni få, utan han vill att vi ska vara outtröttliga i bönen. Den som ber ihärdigt hamnar i en sådan sinnesstämning att hans längtan ökar efter det han ber om. Vid Lasaros grav sade Jesus till Marta: “Har jag inte sagt dig att om du tror, skall du få se Guds härlighet?” Joh 11:40.SM 109.4

    Många har inte en levande tro och det är orsaken till att de inte får uppleva mer av Guds kraft. Deras svaghet beror på otro. De har en större tilltro till sin egen förmåga än till det Gud gör för dem. De vill sköta sig själva, de planerar och funderar men ber lite och har ingen större tro på Gud. De upplever att de har tro, men det är bara tillfälliga impulser. Eftersom de inte inser sitt eget behov eller hur villig Gud är att ge, fortsätter de inte att lägga fram sina böner för Herren.SM 109.5

    Våra böner måste vara lika ärliga och ihärdiga som mannens som bad om bröd mitt i natten. Vår gemenskap med Kristus kommer att vara mer intim ju allvarligare och mer uthålliga våra böner är. Vartefter vår tro växer så ökar också måttet av välsignelser.SM 110.1

    Vår uppgift är att be och tro. Vaka under bön, vaka och samarbeta med den Gud som hör våra böner. Vi ska komma ihåg att vi är “Guds medhjälpare”. 1 Kor 3:9. Det du säger och gör ska vara i harmoni med dina böner. Det är en oändlig skillnad om dina prövningar visar att du har en äkta tro eller att den bara är en formsak.SM 110.2

    När problem och svårigheter dyker upp ska du inte söka hjälp hos människor utan lita helt på Gud. Att berätta om våra problem för andra gör oss bara svaga och ger inte dem någon styrka. Våra andliga svagheter blir bara en extra börda för dem som de inte kan hantera. Vi söker styrka från felande och begränsade människor när vi kan få det från den felfrie och oändlige Guden.SM 110.3

    Eftersom Gud är nära behöver du inte gå till världens ände för att få visdom. Det är inte det du har eller det du får som ger dig framgång, utan det beror på vad Gud gör för dig. Vi borde ha mycket mindre förtroende för vad människan kan göra och mycket större för vad Gud kan göra för varje troende. Han längtar efter att du i tro sträcker dig efter honom och förväntar dig stora ting från honom. Han längtar efter att få ge dig förstånd i både världsliga och andliga angelägenheter. Han kan ge dig ett skarpare intellekt, finkänslighet och skicklighet. Använd dina talanger och be Gud om visdom och du kommer att få det.SM 110.4

    Ta Kristus på orden, bättre garantier kan du inte få. Har han kanske inte själv bjudit dig att komma till honom? Låt inte ditt tal ha en anda av hopplöshet och missmod. Om du ger efter för det gör du stora förluster. Om du låter skenet bedra dig och klagar så fort det blir svårigheter, visar du upp en sjuk och kraftlös tro. Tala och uppför dig som om din tro är oövervinnelig. Herren har gränslösa resurser. Han äger hela världen. Se upp mot himlen i tro. Se på honom som har ljuset, kraften och förmågan.SM 111.1

    I den äkta tron finns det friskt mod, fasta principer och en beslutsamhet som varken tid eller arbete kan försvaga. “Ynglingar kan bli trötta och utmattas, och unga män kan falla, men de som väntar efter Herren hämtar ny kraft, de får nya vingfjädrar som örnarna. Så skyndar de iväg utan att mattas, de färdas framåt utan att bli trötta.” Jes 40:30, 31.SM 111.2

    Det finns många som längtar efter att få hjälpa andra, men de upplever att de saknar både andlig styrka och ljus för det. Uppmana dem att lägga fram sin begäran inför nådens tron och att de vädjar om den helige Ande. Gud står fast vid varje löfte han givit. Med Bibeln i hand kan du säga: Jag har gjort det du bett mig om. Nu åberopar jag ditt löfte: “Be, så skall ni få. Sök, så skall ni finna. Bulta, så skall dörren öppnas”. Matt 7:7.SM 111.3

    Vi ska inte bara be i Jesu namn, utan vi ska ha den helige Ande som inspirationskälla. Detta förklarar vad det betyder när det sägs att “Anden vädjar för oss med rop utan ord”. Rom 8:26. En sådan bön besvarar Gud med glädje. När vi med allvar suckar en bön i Jesu namn, ligger det i själva intensiteten en garanti från Gud att han ska besvara bönen “långt mer än vi kan begära eller tänka”. Ef 3:20.SM 111.4

    Kristus sade: “Tro att ni skall få allt det ni ber om i er bön, då blir det så.” Mark 11:24. “Vad ni än ber om i mitt namn, skall jag göra, så att Fadern blir förhärligad genom Sonen.” Joh 14:13. Under inspiration av den helige Ande talar den älskade Johannes tydligt och full av tillförsikt: “Om vi ber honom om något efter hans vilja, så hör han oss. Och om vi vet att han hör oss vad vi än ber om, så vet vi också att vi får vad vi ber honom om.” 1 Joh 5:14, 15. Lägg sedan outtröttligt fram din vädjan i Jesu namn och Gud kommer att ära det namnet.SM 111.5

    Regnbågen kring tronen är försäkran om att Gud är sann och hos vilken “ingen förändring sker och ingen växling mellan ljus och mörker”. Jak 1:17. Eftersom vi har syndat mot honom förtjänar vi inte hans välvilja. Ändå har han själv lagt den underbaraste bönen i vår mun: “För ditt namns skull, förkasta oss inte, låt din härlighets tron ej bli föraktad. Kom ihåg ditt förbund med oss, och bryt det inte.” Jer 14:21. När vi kommer till honom och bekänner vår ovärdighet kommer han enligt sitt löfte att bry sig om oss när vi ropar till honom. Han har satt sin tron i pant på att han ska hålla sitt Ord till oss.SM 112.1

    Aron var en symbol på Kristus. På samma sätt som han bär vår Frälsare sitt folks alla namn i sitt hjärta in i det allra heligaste. Vår store överstepräst kommer ihåg vartenda ord han använt för att uppmuntra oss, och han glömmer aldrig sitt avtal.SM 112.2

    Var och en som söker honom kommer att finna honom. För var och en som bultar kommer dörren att öppnas. Det kommer inte att höras några undanflykter som: Stör mig inte, dörren är låst och jag vill inte öppna. Ingen kommer att höra: Jag kan inte hjälpa dig. Den som ber om bröd mitt i natten för att ge till den som är hungrig kommer att få det.SM 112.3

    I liknelsen får den som ber om bröd till främlingen “allt vad han behöver”. Mark 11:8. Hur mycket får vi då för att vi ska ge det till andra? “Just den nåd som Kristus har velat ge honom. ” Ef 4:7. Med spänt intresse ser änglarna på hur människan behandlar sina medmänniskor. När de ser en människa som visar medkänsla för den som felar, ställer de sig vid hans sida och påminner honom om att uttala ord som är som livets bröd för själen. “Min Gud skall med sin härliga rikedom i Kristus Jesus fylla alla era behov.” Ef 4:19. När ditt vittnesbörd är oförfalskat och ärligt kommer han att göra det mäktigt i det kommande livet och i din mun kommer Herrens Ord att vara som sanning och rättfärdighet.SM 112.4

    Det fordras stor visdom att förstå kunskapen om att vinna själar. Därför bör den personliga insatsen för andra föregås av mycket bön i ensamhet. Tala med Kristus innan du talar med människor. Du måste förbereda dig vid den himmelska nådens tron innan du går ut för att tjäna människorna.SM 113.1

    Låt ditt hjärta överväldigas av längtan efter Gud, den levande Guden. Genom sitt liv har Kristus visat vad människan kan göra när hon tagit del av gudomlig natur. Vi kan också få allt det Kristus fick av Gud. Be därför, och ta emot. Åberopa allt det Gud har lovat genom att ha Jakobs uthålliga tro och samma orubbliga ihärdighet som Elia.SM 113.2

    Låt den underbara bild du har av Gud fylla dina sinnen och låt osynliga länkar binda samman ditt liv med Jesu liv. Han som befallde ljuset att lysa i mörkret vill också lysa upp ditt hjärta för att ge ljus över kunskapen om Guds härlighet i Jesus Kristus. Den helige Ande för fram sådant som hör Gud till och visar dig det och förmedlar det som en levande kraft till det lydiga hjärtat. Kristus kommer att leda dig fram till evighetens tröskel. Du kommer att få se härligheten bakom förhänget, och den fullkomlighet som finns hos Honom som lever för evigt och ber för oss får du avslöja för människorna.SM 113.3

    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents