Kapitel 2: I tjänst för andra

I Kapernaum, hemma hos fiskaren Petrus, låg hans svärmor sjuk med “hög feber”, och “de talade genast med Jesus om henne”. “Han rörde vid hennes hand, och då lämnade febern henne”, och hon steg upp och betjänade Frälsaren och hans lärjungar. Luk 4:38; Mark 1:30; Matt 8:15.HHM 17.1

Nyheten spred sig snabbt. Undret hade utförts på sabbatsdagen, och av rädsla för de skriftlärda vågade inte folket komma och bli botade förrän solen hade gått ner. Men då kom de. Från hem, butiker och torg banade sig invånarna i staden bort mot det enkla hem där Jesus höll till. De sjuka bars på bårar, kom haltande på kryckor eller hjälptes fram av vänner. Stapplande och svaga kom de fram inför Frälsaren.HHM 17.2

Timme efter timme fortsatte de att komma och gå, för ingen visste om den store Läkaren fortfarande skulle vara ibland dem nästa dag. Aldrig tidigare hade Kapernaum varit vittne till en dag som denna. Luften fylldes av triumferande röster som jublade över befrielse. Inte förrän den siste hade fått hjälp slutade Jesus sitt arbete. Det var långt in på natten när folkskaran lämnade och det blev tyst i Simons hem. Den långa, händelserika dagen var slut, och Jesus gick för att få vila. Men medan stadens invånare sov djupt, “tidigt på morgonen, medan det var mörkt, steg Jesus upp och gick till en enslig plats och bad där”. Mark 1:35.HHM 17.3

Tidigt på morgonen kom Petrus och hans vänner till Jesus och berättade att folket i Kapernaum redan sökte efter honom. Med förvåning hörde de honom säga: “Också för de andra städerna måste jag predika evangeliet om Guds rike. Det är därför jag har blivit sänd.” Luk 4:43.HHM 17.4

Den upphetsning som rådde i Kapernaum hotade att skymma det som var det egentliga syftet med Jesu mission. Jesus var inte nöjd med att dra uppmärksamheten till sig enbart som en undergörare eller en som botade kroppsliga sjukdomar. Han ville dra människor till sig som deras Frälsare. Folket ville gärna tro att han hade kommit som deras kung för att upprätta ett jordiskt rike, men han ville vända deras tankar bort från det jordiska till det andliga. Enbart världslig framgång skulle hindra honom i hans egentliga arbete.HHM 17.5

Den oförstående folkskarans förundran besvärade honom. Han hade inget behov av att hävda sig själv. Den hyllning som världen ger åt hög ställning, rikedom eller begåvning var främmande för Människosonen. Jesus använde inte något av de medel som människor använder för att vinna andras trohet och hyllning. Många hundra år före hans födelse blev det profeterat om honom: “Han skall inte skria eller ropa, inte låta sin röst höras på gatorna. Ett brutet strå skall han inte krossa, en tynande veke skall han inte släcka. Han skall i trofasthet utbreda rätten.” Jes 42:2,3.HHM 17.6

Fariseerna försökte vinna anseende genom sina noggranna ceremonier och genom att väcka uppmärksamhet med sin tillbedjan och sin välgörenhet. De visade sin iver för religionen genom att göra den till ett diskussionsämne. Tvisterna mellan de olika stridande sekterna var högljudda och långa, och det var inte ovanligt att höra de laglärdas ilskna röster ute på gatorna.HHM 18.1

Jesu liv stod i skarp kontrast till allt detta. Han diskuterade aldrig högljutt, tillbad aldrig för att väcka uppseende och utförde aldrig handlingar för att vinna applåder. Kristus var gömd i Gud, och Gud uppenbarades i Sonens karaktär. Det var till denna uppenbarelse Jesus önskade vända folkets uppmärksamhet.HHM 18.2

Rättfärdighetens Sol lyste inte plötsligt fram över världen i all sin glans för att blända människors sinnen med sin härlighet. Det står skrivet om Kristus att “som gryningen skall han träda fram”. Hos 6:3 (BK). Stilla och mjukt bryter dagsljuset fram över jorden, skingrar mörkret och väcker världen till liv. På samma sätt gick Rättfärdighetens Sol upp, “med läkedom under sina vingar”. Mal 4:2.HHM 18.3

“Se, min tjänare som jag uppehåller, min utvalde,
i vilken min själ har sin glädje.” Jes 42:1.HHM 18.4

“Du är ett skydd för den svage,
ett skydd för den fattige i hans nöd,
en tillflykt undan storm,
en skugga undan hetta.” Jes 25:4.HHM 18.5

“Så säger Gud, Herren,
han som har skapat himlen och spänt ut den,
han som har utbrett jorden med allt som växer där,
han som har givit liv åt folket som bor där och ande åt dem som vandrar på den.
Jag, Herren, har kallat dig i rättfärdighet,
jag skall hålla dig i handen.
Jag skall bevara dig och göra dig till ett förbund för folket,
till ett ljus för hednafolken,
för att du skall öppna blinda ögon och föra fångar ut ur fängelset,
ur fångenskapen dem som sitter i mörker.” Jes 42:5-7.HHM 18.6

“De blinda skall jag leda på en väg som de inte känner,
på okända stigar skall jag föra dem fram.
Jag skall göra mörkret framför dem till ljus och det som är ojämnt till jämn mark.
Detta är vad jag skall göra, och jag skall inte överge dem.” Vers 16.HHM 18.7

“Sjung till HERREN en ny sång, sjung hans lov från jordens ände,
ni som far på havet och allt som finns i det,
ni havsländer med era invånare. Höj din röst,
du öken med dina städer, ni byar där Kedar bor.
Jubla, ni klippornas invånare, ropa från bergens toppar.
Ge HERREN ära, förkunna hans lov i havsländerna.” Verserna10-12.HHM 18.8

“Jubla ni himlar, ty HERREN har gjort det,
höj glädjerop, ni jordens djup, brist ut i jubel,
ni berg, du skog med alla dina träd.
Ty Herren har återlöst Jakob,
han visar sin härlighet i Israel.” Jes 44:23.HHM 19.1