Kapitel 6: Räddad för att tjäna

Det är tidig morgon vid Galileiska sjön. Jesus och hans lärjungar har kommit in till stranden efter en stormig natt på sjön, och solens ljus smeker över sjö och land som en fridfull välsignelse. Men när de går i land möts de av en syn som är mera skrämmande än den upprörda sjön. Från sitt gömställe bland gravarna rusar två besatta män fram mot dem som om de tänkte riva dem i stycken. Resterna av de kedjor de slitit sönder, då de rymde från platsen där de var bundna, hänger fortfarande kvar på dem. De är blodiga av djupa sår och deras ögon stirrar fram genom deras långa och toviga hår. Alla mänskliga drag tycks ha försvunnit. De ser mera ut som vilda djur än människor.HHM 50.1

Lärjungarna och deras följeslagare flyr skräckslagna bort, men märker snart att Jesus inte följer efter dem. De vänder sig om för att se var han är och finner att han står kvar där de lämnade honom. Han som stillade stormen och som tidigare hade mött Satan och besegrat honom, flyr inte för dessa demoner. Männen närmar sig Jesus med skärande tänder och fradga i munnen. Han lyfter den hand som har befallt vågorna att bli stilla, och männen förmår inte att komma närmare. De står där framför honom, rasande, men utan att kunna göra något.HHM 50.2

Med myndighet befaller Jesus de onda andarna att lämna dem. De olyckliga männen förstår att de har mött En som kan befria dem från demonerna som plågar dem. De faller ner för Frälsarens fötter för att be om nåd. Men när de öppnar munnen talar demonerna genom dem och ropar: “Vad har vi med dig att göra, du Guds Son? Har du kommit hit för att plåga oss i förtid?” Matt 8:29.HHM 50.3

De onda andarna tvingas släppa sina offer, och en underbar förändring sker med de besatta. Ljuset lyser in i deras sinnen. Deras ögon utstrålar intelligens. De ansikten som så länge deformerats till Satans avbild blir plötsligt milda, de blodiga händerna blir stilla, och männen höjer sina röster för att prisa Gud.HHM 50.4

Under tiden har demonerna som drivits ut ur sina mänskliga boplatser farit in i en svinhjord, så att denna störtats in i döden. De som vaktat svinen skyndar sig iväg för att sprida nyheten, och hela bygdens befolkning kommer för att möta Jesus. De två besatta har varit traktens skräck. Nu sitter dessa män vid Jesu fötter, klädda och sansade, och lyssnar till hans ord. De lovprisar hans namn som gjort dem friska. Men de som ser denna underbara syn gläder sig inte. Förlusten av svinen tycks vara viktigare för dem än att dessa Satans fångar har blivit befriade. Skräckslagna tränger de sig omkring Jesus och vädjar att han skall lämna dem. Jesus låter dem få som de vill och går genast i båten för att åka över till den motsatta stranden.HHM 50.5

Männen som har blivit befriade från demonerna har däremot helt andra känslor. De vill gärna vara tillsammans med sin Befriare. I hans närhet känner de sig trygga för de demoner som har plågat dem och förstört den bästa tiden av deras liv. När Jesus är på väg att stiga i båten håller de sig tätt intill honom. De böjer knä vid hans fötter och ber att få stanna kvar nära honom så att de kan lyssna till varje ord han säger. Men Jesus ber dem gå hem och berätta om de stora ting som Herren har gjort för dem.HHM 51.1

Här finns ett arbete för dem att utföra — att gå till deras hedniska hem och berätta om de välsignelser de fått av Jesus. Det är svårt för dem att skiljas från Frälsaren. De kommer att möta stora svårigheter när de återvänder för att vara tillsammans med sina hedniska landsmän, och deras långa isolering från samhället tycks ha gjort dem odugliga för uppgiften. Men så fort Jesus visar dem deras plikt är de beredda att lyda.HHM 51.2

Dessa män nöjde sig inte med att berätta om Jesus bara för sina egna familjer och grannar, utan gick runt i hela Dekapolis, och vittnade överallt om hans makt att frälsa och om hur han hade befriat dem från demonerna.HHM 51.3

Fastän folket i Gadara inte hade tagit emot Jesus, lämnade han dem inte åt det mörker de hade valt att leva i. När de bad honom gå bort ifrån dem hade de ännu inte hört hans undervisning. De visste inte vad de förkastade. Därför sände han ljuset till dem genom sådana som de inte skulle vägra att lyssna till.HHM 51.4

Det var Satan som orsakade att svinen dog. Hans avsikt var att få folket att vända sig bort från Frälsaren och förhindra att evangeliet blev predikat i detta område. Men just denna händelse väckte folket i området som inget annat kunde ha gjort och riktade deras uppmärksamhet mot Kristus. Även om Frälsaren själv lämnade dem, fanns de män som han hade botat kvar för att vittna om hans kraft. De som hade varit medier för mörkrets furste blev förmedlare av ljus och Guds Sons budbärare. När Jesus senare kom tillbaka till Dekapolis flockades människor från den omkringliggande landsbygden omkring honom, och under tre dagar fick tusentals människor höra budskapet om frälsning.HHM 51.5

De två besatta som Kristus hade botat blev de första missionärer som han sände ut för att undervisa i Dekapolisområdet. Dessa män hade lyssnat till Jesus endast under en kort tid. De hade aldrig hört honom predika. De kunde inte undervisa folket på samma sätt som lärjungarna, som dagligen hade fått vara tillsammans med Kristus. Men de kunde berätta om det de visste, det som de själva hade sett och hört och upplevt av Frälsarens kraft. Detta är vad alla kan göra som har erfarit att Guds nåd har rört vid deras hjärtan. Det är ett sådant vittnesbörd Herren väntar på, och det är bristen på detta vittnesbörd som gör att världen håller på att gå under.HHM 51.6

Evangeliet bör inte presenteras som en livlös teori, utan som en levande kraft som kan förändra livet. Gud önskar att hans tjänare skall vittna om att människor genom Guds nåd kan få en Kristuslik karaktär, och att de kan glädja sig i vissheten om hans stora kärlek. Han önskar att vi skall vittna om att han inte kan vara tillfreds förrän alla som vill ta emot frälsningen är återvunna, och har återfått sina heliga rättigheter som hans söner och döttrar.HHM 52.1

Han tar villigt emot även dem vars liv har varit högst motbjudande för honom. När de ångrar sig och vänder om, ger han dem sin gudomlige Ande och sänder dem till de trolösa för att förkunna hans nåd. Människor som har sjunkit ner till att bli Satans redskap, blir fortfarande genom Kristi kraft förvandlade till att bli rättfärdighetens budbärare. De blir utsända för att berätta om hur stora ting Herren har gjort för dem, och hur han har förbarmat sig över dem.HHM 52.2