Broderskap

Kristus erkände ingen särställning på grund av nationalitet, samhällsklass eller trosbekännelse. De skriftlärde och fariseerna ville dra nytta av himlens gåvor lokalt och nationellt, och utestänga resten av Guds familj på jorden. Men Kristus kom för att bryta ner varje skiljemur. Han kom för att visa att nådens och kärlekens gåva är lika fri som luften, ljuset eller regnskurarna som uppfriskar jorden.HHM 14.4

Kristi liv lade grunden till en religion utan klasskillnad, en religion där judar och hedningar, fria och slavar, är förenade i ett gemensamt broderskap, jämlika inför Gud. Han lät sig inte påverkas i sitt handlingssätt på grund av seder och bruk. Han gjorde ingen skillnad på grannar och främlingar, vänner och fiender. Det som framför allt påverkade hans hjärta var en människa som törstade efter livets vatten.HHM 14.5

Han gick aldrig förbi någon människa med tanken att hon var värdelös, utan ville erbjuda helande till alla. Oavsett i vilket sällskap han befann sig, hade han en lärdom att förmedla som passade just för den stunden och det tillfället. Varje gång han såg en människa bli försummad eller förolämpad av andra, gjorde det honom bara mer medveten om hur väl den människan behövde hans gudomliga och mänskliga sympati. Jesus försökte inspirera hopp hos de råaste och minst lovande i samhället. Han försäkrade dem att de kunde bli oklanderliga och fridsamma, och få en karaktär som visade att de var Guds barn.HHM 14.6

Han mötte ofta sådana som hade drivits in under Satan kontroll, och som inte hade någon kraft att bryta sig loss från hans snara. Till sådana missmodiga, sjuka, frestade och fallna talade Jesus ömt och med medkänsla, just sådana ord som de behövde och kunde förstå. Andra som han mötte kämpade i närkamp mot själafienden. Dessa uppmuntrade han att hålla ut, och försäkrade dem om att de skulle vinna kampen, eftersom Guds änglar var på deras sida och skulle ge dem seger.HHM 15.1

Jesus satt vid tullindrivarnas bord som en ärad gäst, och visade genom sitt sympatiska och vänliga sätt att han erkände varje människas värde. Detta gjorde att dessa människor längtade efter att bli värdiga det förtroende som han visade dem. Hans ord föll med ljuvlig, livgivande kraft på deras törstande hjärtan. Nya impulser väcktes till liv och för dessa samhällets utstötta öppnades en möjlighet till nytt liv.HHM 15.2

Trots att Jesus var jude umgicks han fritt med samariterna, och åsidosatte därmed sin nations fariseiska sedvänjor. Trots deras fördomar accepterade han detta föraktade folks gästvänlighet. Han sov under deras tak, åt vid deras bord av den mat de hade lagat och serverat, undervisade på deras gator, och behandlade dem med största vänlighet och hövlighet. Och medan han drog deras hjärtan till sig genom sin mänskliga sympati, förde han genom sin gudomliga nåd till dem den frälsning som judarna förkastade.HHM 15.3