“Är det lagligt för en man att skilja sig från sin hustru?”

Bland judarna hade en man tillåtelse att skilja sin hustru från sig för den mest obetydliga orsak, och den frånskilda kvinnan hade då frihet att äkta en annan man. Men denna sed medförde mycken synd och mycket elände. I sin bergspredikan förklarade Jesus tydligt, att äktenskapsbandet kan ej upplösas för någon annan orsak än otrohet.JBS 81.2

Då fariséerna efteråt frågade honom, huruvida det var lagligt att skiljas, riktade han sina åhörares uppmärksamhet tillbaka till skapelsen. Han sade: “För edra hjärtans hårdhets skull tillstadde Moses eder att skiljas från edra hustrur, men från begynnelsen har det icke varit så” (Matt. 19:3,8). Han hänvisade dem till människans lyckliga dagar i Eden, sedan Gud förklarat allting vara “mycket gott”. Det var då som såväl äktenskapet som sabbaten — dessa två gudomliga instiftelser, vilka avsågo Guds ära och människosläktets välsignelse — fingo sin upprinnelse. I det Skaparen förenade det heliga paret, sägande: “Fördenskull skall en man övergiva sin fader och sin moder och hålla sig till sin hustru, och de skola varda ett kött” (1 Mos. 2: 24), kungjorde han äktenskapslagen för alla Adams barn intill tidens slut. Vad den evige Fadern själv förklarat för gott, var avsett att lända till människans största välsignelse och utveckling.JBS 81.3

Äktenskapet har i likhet med andra Guds förordningar blivit förvrängt och fördärvat genom synden. Men ett av evangelii syftemål är att återställa det till dess ursprungliga renhet och skönhet. I både gamla och nya testamentet användes äktenskapet såsom en bild av den ömma och heliga förening, som existerar mellan Kristus och hans folk, de återlösta, som han köpt med sitt blod på Golgatas kors. “Frukta icke,” säger han, “ty den som har skapat dig är din man, han, vilkens namn är Herren Sebaot; och Israels Helige är din förlossare” (Jes. 54:4,5). “Vänden om, I avfälliga barn, säger Herren, ty jag är eder rätte herre” (Jer. 3: 14). Och i “sångernas sång” höra vi brudens röst säga: “Min vän är min, och jag är hans.” Och han, som är “härlig framför tio tusen”, säger till sin utkorade: “Du är skön alltigenom, min älskade, på dig finnes ingen fläck” (Hög. V. 2: 16; 5: 10; 4:7).JBS 82.1

Längre fram i tiden skrev Paulus till de kristna i Efesus, att Herren förordnat, att mannen skall vara hustruns huvud, hennes beskyddare, husbandet (eng. “house-band”), som sammanbinder familjens medlemmar, “såsom ock Kristus är församlingens huvud” och “sin kropps [församlingens] frälsare”. Därför säger han ock: “Såsom församlingen underordnar sig Kristus, så skola ock hustrurna i allt underordna sig sina män. I män, älsken edra hustrur, såsom Kristus har älskat församlingen och utgivit sig själv för henne till att helga henne, genom att rena henne medelst vattnets bad, i kraft av ordet. Ty så ville han själv ställa fram församlingen inför sig i härlighet, utan fläck och skrynka och annat sådant; fastmer skulle hon vara helig och ostrafflig. På samma sätt äro männen pliktiga att älska sina hustrur” (Ef. 5:24— 28).JBS 83.1

Endast genom Guds nåd kan denna heliga instiftelse bliva vad Gud ämnade, att den skulle vara — ett medel för mänsklighetens välsignelse och förädling. Sålunda kunna jordens familjer i sin endräkt, frid och kärlek representera den himmelska familjen.JBS 83.2

Nu för tiden liksom i Kristi dagar företer samhällstillståndet med hänsyn till denna heliga förbindelse en bedrövlig kontrast till det himmelska idealet. Dock erbjuder Kristi evangelium tröst även för dem, som ha funnit bitterhet och missräkning, då de väntat finna lycka och ljuv gemenskap. Det tålamod och den ömhjärtenhet, som Guds Ande kan bibringa dem, skola förljuva deras lott. Det hjärta, i vilket Kristus bor, skall vara så uppfyllt, så mättat av hans kärlek, att det ej försmäktar av längtan efter uppmärksamhet och sympati. Och då själen överlämnas åt Gud, får han tillfälle att genom sin vishet utföra, vad mänsklig visdom ej kan utföra. Genom uppenbarelsen av Guds nåd kunna hjärtan, som en gång voro likgiltiga eller främmande för det kristliga livet, bliva förenade genom band, som äro starkare och varaktigare än några jordiska band, nämligen kärlekens gyllene band, som inga prövningar kunna sönderslita.JBS 83.3