Loading...
Larger font
Smaller font
Copy
Print
Contents
Jesu bergspredikan - Contents
  • Results
  • Related
  • Featured
No results found for: "".
  • Weighted Relevancy
  • Content Sequence
  • Relevancy
  • Earliest First
  • Latest First
    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents

    “Ingen kan tjäna två herrar.”

    Kristus säger ej, att människan icke vill eller icke skall tjäna två herrar, utan han säger, att hon icke kan göra det. Guds rikes intressen och världsliga intressen ha ingenting gemensamt. Just där den kristnes samvete manar honom att stå på sin vakt, att förneka sig själv och att hejda sina steg, just där stiger den världsligt sinnade över gränsen till de sinnliga begärelsernas njutningar. Å ena sidan stå Kristi självförnekande efterföljare, å andra sidan de, som älska världen och njuta av dess lustar, och på denna sida av gränsen kan den kristne ej gå.JBS 114.1

    Ingen kan intaga en neutral ståndpunkt. Det finns ingen mellanklass av människor, som varken älskar Gud eller tjänar fienden till all rättfärdighet. Kristus skall bo i sina mänskliga redskap samt utöva sin inflytelse genom deras sinnesförmögenheter och handla genom deras förmågor. Deras vilja måste vara hans vilja underdånig. De måste handla i harmoni med hans Ande. Då är det icke mera de, som leva, utan Kristus, som lever i dem. Den som icke helt överlämnar sig åt Gud, står under kontroll av en annan makt och hörsammar en annan röst, vilkens inflytelse är av en helt annan beskaffenhet. En halvhjärtad tjänst försätter människan på fiendens sida såsom bundsförvant med mörkrets härskaror. När människor, som göra anspråk på att vara Kristi stridsmän, ingå i satans här för att främja hans sak, visa de sig vara Kristi fiender. De förråda då heliga ansvar. De utgöra en föreningslänk mellan satans och Kristi sanna stridsmän, så att fienden genom dessa redskap ständigt kan utöva sin förföriska inflytelse över deras hjärtan, som stå under Kristi fana.JBS 114.2

    Brottslighetens starkaste bålverk här i världen är icke den övergivne syndarens eller den oförbätterlige uslingens ogudaktiga liv, utan det är det liv, som ser dygdigt, ärbart och ädelt ut, men i vilket dock en synd, en last, om ock endast en enda, omhuldas. För den själ, som kämpar hemligen mot någon svår frestelse, ryggande tillbaka på själva randen av fördärvets bråddjup, är en sådan persons exempel den kraftigaste frestelse till synd. Den som är begåvad med en högre uppfattning om liv och sanning och heder, men likväl självmant överträder ett enda bud i Guds heliga lag, har förvänt sina ädlaste förmågor till en syndens snara. Naturanlag, själsförmågor, sympati, ja, även goda och vänliga handlingar kunna då utgöra satans lockbeten för att draga andra själar ned i fördärvets avgrund och förgöra dem för både tid och evighet.JBS 115.1

    “Älsken icke världen, ej heller vad som är i världen. Om någon älskar världen, så är Faderns kärlek icke i honom. Ty allt som är i världen, köttets begärelse och ögonens begärelse och högfärd över detta livets goda, det är icke av Fadern, utan av världen” (1 Joh. 2: 15, 16).JBS 116.1

    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents