“Söken först efter hans rike.”

Folket, som lyssnade till Jesu ord, väntade ännu ivrigt på någon kungörelse angående ett jordiskt rike. Medan Jesus sökte upplåta för dem den himmelska skattkammaren, voro deras sinnen huvudsakligen sysselsatta med frågan, hur deras förbindelse med honom skulle komma att förbättra deras världsliga utsikter. Jesus visar, att de som först och främst bekymra sig om de ting, som äro i världen, likna hedningarna omkring dem och leva, som om det ej funnes någon Gud, som vårdade sig ömt om sina skapade varelser.JBS 120.2

“Efter allt detta”, sade Jesus, “söka ju hedningarna i världen, och eder Fader vet, att I behöven detta.” “Nej, söken först efter hans rike och hans rättfärdighet, så skall också allt detta andra tillfalla eder” (Luk. 12: 30; Matt. 6: 33). Jag har kommit, ville han säga, för att förkunna för eder kärlekens, rättfärdighetens och fridens rike. Öppnen edra hjärtan för att mottaga detta rike och gören det till eder förnämsta uppgift att efterleva detta rikes principer. Detta rike är ett andligt rike, men I behöven icke därför frukta för att edra timliga behov ej skola bliva tillgodosedda. Om I överlämnen eder helt åt Gud för att tjäna honom, skall han, som äger all makt i himmelen och på jorden, förse eder med allt, vad I behöven.JBS 121.1

Jesus fritager oss ej från egna bemödanden, men han lär oss, att vi böra i allting anse honom som den förste, den siste, den störste och allt. Vi böra ej deltaga i någon verksamhet, ej fullfölja någon kallelse eller söka något nöje, som på något sätt skulle förhindra utvecklingen av hans rättfärdighet i vår karaktär och i vårt liv. Vadhelst vi göra, böra vi göra av hela vårt hjärta, såsom om vi gjorde det för Herren.JBS 121.2

Genom sin dagliga vandel här på jorden höjde Jesus livets värde med hänsyn till varje detalj, i det han ständigt framhöll för människorna Guds ära och underordnade sig i allting sin Faders vilja. Om vi följa hans exempel, försäkrar han oss, att “också allt detta andra” skall tillfalla oss. Intet gott skall frånhållas dem, som vandra i uppriktighet inför honom — intet, som kan hjälpa dem framåt på livets väg. Fattigdom eller rikedom, sjukdom eller hälsa, ringhet eller storhet — allt kommer oss till del genom den rika nåd, han lovat oss.JBS 121.3

Guds eviga armar omsluta den själ, som anropar honom om hjälp, hur svag denna själ än må vara. Världens kostbara ting skola förgås; men den själ, som lever för Gud, skall få evigt dväljas inför hans ansikte. “Och världen förgår och dess begärelse, men den som gör Guds vilja, han förbliver evinnerligen” (1 Joh. 2: 17). De gyllene portarna i Guds stad skola öppnas för den, som här på jorden lärt att förtrösta på Gud för ledning och visdom, för hugsvalelse och hopp mitt under förluster och lidanden. Han skall hälsas välkommen med änglasång; han skall få njuta livsträdets frukter. “Ja, om än bergen vika bort och höjderna vackla, så skall min nåd icke vika ifrån dig och mitt fridsförbund icke vackla, säger Herren, din förbarmare” (Jes. 54: 10).JBS 122.1