Omsorgsfullt övervägande under bön

Var och en som deltar i rådsmöten eller styrelsemöten bör skriva dessa ord i sitt hjärta: Jag arbetar med tiden och evigheten för ögonen och jag är ansvarig inför Gud för de motiv som driver mig till handling. Låt detta vara vars och ens motto. Låt psalmistens bön bli hans bön: “Sätt, o Herre, en vakt för min mun, bevaka mina läppars dörr. Låt icke mitt hjärta vika av till något ont.” (Ps. 141: 3,4.)VFF3 213.4

När man rådslår tillsammans om verkets befrämjande bör inte någon enskild bli dominerande och en röst för alla. Metoder och planer som föreslås bör omsorgsfullt behandlas så att bröderna kan väga sina relativa fördelar och avgöra vilka man bör följa. När vi studerar de fält till vilka plikten tycks kalla oss är det bra att ta med i beräkningen de svårigheter som kommer att möta oss på dessa arbetsfält.VFF3 214.1

Såvitt möjligt är, bör styrelserna ge folket information om planerna så att församlingens omdöme kan bli ett stöd för deras planläggning. Många av församlingsmedlemmarna har stor -klokhet och andra Utmärkta själsförmögenheter. Deras intresse för att befrämja saken bör väckas. Många kommer kanske att kunna bli ledda till en djupare insikt i Guds verk och till att söka visdom från höjden till att utvidga Kristi rike, genom att rädda människor som är på väg att gå under av brist på livets ord. Människor med ett ädelt sinne kommer också att härefter fogas till dem som dessa ord riktas till: “I haven icke utvalt mig, utan jag har utvalt eder; . ” att I skolen gå åstad och bära frukt.” (Joh. 15:16.)VFF3 214.2

*****

Ni bör ta Herren med er till vart och ett av era rådplägnings möten. Om ni märker att han är närvarande i era rådsförsamlingar kommer varje ärende att behandlas samvetsgrant och under bön. Varje mindre nogräknat motiv kommer att undertryckas och uppriktighet kommer att känneteckna alla era handlingar i små såväl som i stora angelägenheter. Sök först Gud för att få råd, ty detta är nödvändigt om ni skall kunna rådslå tillsammans på rätt sätt.VFF3 214.3

Ni behöver vaka över er själva, så att inte livets brådskande aktivitet skall förmå er till att försumma bön, när ni mest behöver den styrka som bönen kan ge. Gudsfruktan står i fara att bli förträng från själen på grund av överdriven arbetsiver. Att beröva själen den styrka och den himmelska visdom som väntar på er begäran blir till stor skada. Ni behöver det ljus som endast Gud kan ge. Ingen är skickad att utföra sitt arbete om han inte har denna visdom, (Band 5, sid. 560, 1889.)VFF3 215.1