Bibelns vittnesbörd

Bibeln anger klart förhållandet mellan Gud och Kristus och den påvisar också klart personligheten och individualiteten hos dem båda.VFF3 287.2

“Sedan Gud fordom många gånger och på många sätt hade talat till fäderna genom profeterna, har han nu, på det yttersta av denna tid, talat till oss genom sin Son, som han har insatt till arvinge av allt, genom vilken han ock har skapat världen. Och eftersom denne är hans härlighets återsken och hans väsens avbild och genom sin makts ord bär allt, har han - sedan han hade utfört en rening från synderna - sätt sig på Majestätets högra sida i höjden. Och han hal’ blivit så mycket större än änglarna, som det namn han har ärvt är förmer än deras. Ty till vilken av änglarna har han någonsin sagt: ‘Du är min Son, jag har i dag fött dig’? eller ‘Jag skall vara hans Fader, och han skall vara min Son’?” (Hebr. 1: l-5.)VFF3 287.3

Gud är Kristi Fader. Kristus är Guds Son. Kristus har fått en upphöjd ställning. Han hat gjorts likställd med Fadern. Gud uppenbarar alla sina rådslut för sin Son.VFF3 287.4

Jesus sade till judarna: “Min Fader verkar ännu alltjämt; så verkar ock jag. ... Sonen kan icke göra något av sig själv, utan han gör allenast vad han ser Fadern göra; ty vad han gör, det gör likaledes ock Sonen, ty Fadern älskar Sonen och låter honom se allt vad han själv gör.” (Joh. 5: 17-20.)VFF3 288.1

Den enheten kommer också till uttryck i det sjuttonde kapitlet hos Johannes, i den bön som Kristus beder för sina lärjungar:VFF3 288.2

“Icke för dessa allenast beder jag, utan ock för dem som genom deras ord komma till tro på mig; jag beder, att de alla må vara ett, och att, såsom du, Fader, är i mig, och jag är i dig, också de må vara i oss, för att världen skall tro att du har sänt mig. Och den härlighet som du har givit åt mig, den har jag givit åt dem, för att de skola vara ett, såsom vi äro ett jag i dem, och du i mig - ja, för att de skola vara fullkomligt förenade till ett, så att världen kan förstå att du har sänt mig, och att du har älskat dem, såsom du har älskat mig.” (Joh. 17: 20-23.)VFF3 288.3

Vilket underbart uttalande. Den enhet som rådet mellan Kristus och hans lärjungar tar inte bott individualiteten från någon av dem. De är ett i avsikt, i sinne och i beteende. Det är på det sättet Gud och Kristus är ett.VFF3 288.4