Några få trogna
Inte alla i denna värld har valt sida med fienden mot Gud. Inte alla har avfallit från troheten. Det finns några få som förblivit trogna mot Gud. Johannes skriver ju: “Här gäller det för de heliga att hava ståndaktighet, för dem som håla Guds bud och bevara tron på Jesus.” (Upp. 14:12.) Snart kommer striden att rasa häftigt mellan dem som tjänar Gud och dem som inte tjänar honom. Snart kommer de ting som kan bäva att bli förvandlade för att de ting som inte kan bäva skall bli bestående. (Hebr. 12:27.)VFF3 307.4
Satan är en flitig bibel forskare. Han vet att hans tid är kort och han försöker på alla tänkbara sätt att motarbeta Guds verk på denna jord. Det är omöjligt att förklara den erfarenhet som Guds folk, som lever på jorden, kommer att genomgå när himmelsk härlighet och ett återupprepande av gångna tiders förföljelser blandas. De kommer att vandra i det ljus som går ut ifrån Guds tron. Med änglarnas hjälp kommer det att ständigt finnas förbindelse mellan himmelen och jorden. Satan kommer, omgiven av onda änglar att göra anspråk på att vara Gud och kommer att utföra underverk av alla slag för att om möjligt bedra även de utvalda. Guds folk kommer inte att finna någon trygghet i att utföra underverk, eftersom Satan kommer att efterbilda de underverk som blir utförda. Guds prövade folk kommer att finna sin kraft i de tecken som omtalas i 2 Mos. 31: 12-18. De kommer att förlita sig på det levande ordet: “Det är skrivet.” Detta är den enda grund på vilken de tryggt kan bygga. De som har brutit sitt förbund med Gud kommer att på den dagen stå utan Gud och utan hopp.VFF3 307.5
De som tillbeder Gud kommer att särskilt utmärka sig därför att de respekterar det fjärde budet. Det är detta bud som är tecknet på Guds skaparmakt och som ger uttryck för hans krav på människors vördnad och hyllning. De onda kommer att utmärka sig genom sina ansträngningar att bryta nåd Skaparens minnesmärke och upphöja den romerska kyrkans institution. I den fråga som striden gäller kommer hela kristenheten att dela upp sig i två stora grupper, nämligen de som iakttar Guds bud och Jesu tro och de som tillbeder vilddjuret och dess bild och tar dess märke. Men trots att kyrka och stat kommer att förena sina krafter för att tvinga alla, “både små och stora, både rika och fattiga, både fria och trälar”, att ta vilddjurets märke, kommer Guds folk ändå inte att ta emot det. (Upp. 13:16.) Profeten på Patmos ser “dem som hade vunnit seger över vilddjuret, med dess bild och dess namns tal, ståvid glashavet, med Guds harpor i sina händer”, och de sjöng Moses, Guds tjänares, sång och Lammets sång. (Upp. 15:2,)VFF3 308.1
Fruktansvärda prövningar och svårigheter väntar Guds folk. Krigets ondska omskakar nationerna från jordens ena ända till den andra. Men mitt i denna prövningens tid - en tid av nöd sådan som inte har funnits sedan jorden blev till - kommer Guds utvalda folk att bestå opåverkade. Satan och hans härskaror kan inte skada dem, eftersom änglar som är väldiga i kraft, kommer att skydda dem.VFF3 309.1
*****
Guds domar. Herren håller på att dra bort sina hämmande krafter från jorden och snart kommer död och ödeläggelse, en tilltagande brottslighet, fruktansvärda, onda handlingar mot de rika som har upphöjt sig mot de fattiga. De som inte står under Guds beskydd kommer inte att finna trygghet på någon plats eller i någon samhällsställning. Mänskliga redskap utbildas och de använder sin uppfinningsförmåga för att sätta igång de kraftigaste ödeläggelsemetoder för att såra och döda. (Band 8, sid. 50, 1904.)VFF3 309.2
Snart kommer stora svårigheter att uppstå mellan nationerna - svårigheter som inte kommer att ta slut innan Jesus kommer tillbaka. Mer än någonsin tidigare behöver vi nu sluta oss samman och tjäna honom som har berett sin tron i himmelen och som har ett kungadöme som härskar över allt och alla. Gud har inte lämnat sitt folk, och vår styrka ligger i att vi inte lämnar honom.VFF3 309.3
Guds straffdomar har kommit över landet. Krig och rykten om krig, ödeläggelse genom eld och översvämningar visar tydligt att nödens tid, som ständigt kommer att bli svårare och svårare ända fram till slutet, är mycket nära för handen. (Review and Herald, 24 nov. 1904.)VFF3 309.4
*****
En utvald generation. Guds ord till sitt folk är: “Gån ut ifrån dem och skiljen eder ifrån dem, . . . kommen icke vid det orent är.Då skall jag taga emot eder och vara en Fader för eder; och I skolen vara mina söner och döttrar.” “I åter ären ‘ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett egendomsfolk’, för att I skolen förkunna hans härliga gärningar, han som har ‘kallat eder från mörkret till sitt underbara ljus.” (2 Kor. 6: 17,18; 1 Petr. 2:9.) Guds folk skall utmärka sig som ett folk som tjänar honom odelat, helhjärtat och utan att berömma sig själva och som tänker på att de genom ett högtidligt förbund har lovat att tjäna Herren och honom enbart.VFF3 309.5
“Herren talade till Mose och sade: Tala du till Israels barn och säg: Mina sabbater skolen I hålla, ty de äro ett tecken mellan mig och eder, från släkte till släkte, för att I skolen veta att jag är Herren, som helgar eder. Så hållen nu sabbaten, ty den skall vara eder helig. Den som ohelgar den skall straffas med döden; ty var och en som på den dagen gör något arbete, han skall utrotas ur sin släkt. Sex dagar skall arbete göras, men på sjunde dagen är vilosabbat, en Herrens helgdag. Var och en som gör något arbete på sabbatsdagen skall straffas med döden. Och Israels barn skola hålla sabbaten, så att de fira den släkte efter släkte, såsom ett evigt förbund. Den skall vara ett evärdligt tecken mellan mig och Israels barn, ty på sex dagar gjorde Herren himmel och jord, men på sjunde dagen vilade han och tog sig ro.” (2 Mos. 31: 12-17.)VFF3 310.1
Utpekas vi inte i dessa ord som ett Guds utvalda folk. Och säger de inte till oss att, så länge tiden varar, skall vi värna om det heliga, särskiljande samfunds drag som getts oss. Israels barn skulle helighålla sabbaten från släkte till släkte, “ett evigt förbund”. Sabbaten har inte förlorat något av sin betydelse. Den är alltjämt tecknet mellan Gud och hans folk, och den kommer att vara det till evig tid. (Band 9, sid. 17, 18, 1909.)VFF3 310.2