Josefs ståndaktighet

Kvinnor är ofta frestare. Under en eller annan förevändning drar de till sig både ogifta och gifta mäns uppmärksamhet, och lockar dem till att överträda Guds lag, tills deras lämplighet i Guds verk är ödelagd och deras andliga liv i fara. Berättelsen om Josef är nedtecknad till gagn för dem som frestas på liknande sätt som han. Han var fast som klippan när det gällde principer, och han svarade frestaren: “Huru skulle jag då kunna göra så mycket ont och synda mot Gud?” (1 Mos. 39: 9.) En sådan moralisk styrka behöver också vi.VFF2 247.1

Om kvinnorna ville leva ett moraliskt rent liv och bli Kristi medarbetare, skulle deras inflytande vara till mindre skada, men med deras nuvarande likgiltighet för sitt ansvar i hemmet och för Guds krav på dem, utövar de ett skadligt inflytande. Deras krafter begränsas och deras arbete bär inte den gudomliga stämpeln. De är inte missionärer i hemmet, inte heller utanför hemmet, och inte sällan överger de .hemmet, denna underbara institution.VFF2 247.2

Var och en som bekänner Kristus borde försöka övervinna all svaghet och dårskap. En del människor växer aldrig upp till full mognad i Kristus Jesus. De är barnsliga och självsvåldiga. Ödmjuk fromhet skulle helt förändra detta tillstånd. I sann kristendom finns inte något barnsligt självsvåld. Den är i högsta grad ärbar. Måtte ingen som tillhör Kristi arme svika sin post på prövningens dag. Alla borde känna det stora ansvaret att rädda sina medmänniskor. Ingen har rätt att lägga ned vapnen i kampen att göra dygden åtråvärd och omoralen hatad. Det finns ingen vila för en kristen på denna sida om evigheten. Att lyda Guds bud innebär att göra det rätta och endast det rätta. Detta är kristlig mognad.VFF2 247.3

Vi behöver ständigt lära av Kristi liv, han som är vår tros hövding och fullkomnare. “Ja, på honom som har utstått så mycken gensägelse av syndare, på honom mån I tänka, så att I icke tröttnen och uppgivens i edra själar. Ännu haven I icke stått emot ända till blods i eder kamp mot synden.” (Hebr. 12: 3, 4.) Ni måste tillväxa i de andliga nådegåvorna. Genom att visa saktmod i motgången och genom att övervinna det världsliga sinnelaget visar ni att Frälsaren bor i era hjärtan. Varje tanke, ord och handling skulle snarare dra människors sinnen till Kristus än till er själva. Oändligt mycket arbete återstår att göra, men vi har bara en kort tid kvar. Låt det bli er livsuppgift att lära alla att inse att de har en uppgift i Kristi verk. Utför de plikter som borde utföras, men som andra inte ser eller förstår, därför att de inte vill se vad som är deras livsuppgift.VFF2 248.1