Loading...
Larger font
Smaller font
Copy
Print
Contents
Vägledning För Församlingen II. - Contents
  • Results
  • Related
  • Featured
No results found for: "".
  • Weighted Relevancy
  • Content Sequence
  • Relevancy
  • Earliest First
  • Latest First
    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents

    Tvivel på “Vittnesbörden”

    Det är Satans plan att försvaga Guds folks tro på Vittnesbörden. Satan vet hur han skall göra sina anfall. Han påverkar sinnena att bli avundsjuka på och missbelåtna med dem som leder verket. Därnäst ifrågasätter han gåvorna, och dessa anses ha ringa betydelse, och den undervisning som ges genom en syn ringaktas. Därefter följer tvivel på våra viktigaste trosläror, själva pelarna i vår byggnad, sedan tvivel på Bibeln, och så går det vidare ned mot den eviga fördömelsen. När Vittnesbörden som man en gång trodde på, betvivlas och man ger upp tron på dem, vet Satan att de bedragna inte kommer att sluta här och han fördubblar sina ansträngningar, tills han fått dem till öppet uppror, vilket inte kan hejdas utan slutar i undergång. De bereder sig själva för fullständig villfarelse genom att hysa tvivel och otro beträffande Guds verk, och genom att nära tankar av misstroende och grym avundsjuka. De reser sig upp med bittra känslor mot dem som vågat tala om deras felsteg och förebrå dem deras synder.VFF2 297.2

    Ett vittnesbörd till vissa unga män, offentliggjort först 1880, talar om detta: “En överlägsen skepticism för Guds Andes vittnesbörd växer oavbrutet. Och dessa ungdomar underblåser frågor och tvivel i stället för att röja undan dem, därför att de är okunniga om anden, makten och kraften i Vittnesbörden.” (Band 4, sid. 437.)VFF2 298.1

    Jag såg att många hade så litet andlighet att de inte förstod värdet av Vittnesbörden eller deras verkliga avsikt. De talade respektlöst om Vittnesbörden, givna av Gud till hans folks upp byggelse. De dömde och kritiserade både det ena och det andra när de i stället borde ha lagt sin hand övet sin mun och kasta; sig själva i ‘stoftet, för de kunde inte uppskatta Vittnesbördens anda, därför att de kände till så litet om Guds Ande. . .VFF2 298.2

    Om du förlorar ditt förtroende för Vittnesbörden, leds du bort från Bibelns sanning. Jag har fruktat att många skulle inta en frågande och tvivlande hållning, och i min nöd för er vill jag varna er. Hur många skall åtlyda varningen? Om något av Vittnesbörden skulle passa in på dig, tillrättavisa dig för dina fel skulle då du känna dig fullständigt fri att ta emot eller förkasta någon dej eller det hela? Det du minst känner dig böjd att ta emot är just den dej som du bäst behöver.VFF2 298.3

    Mina trossyskon, ta er till vara för det onda otroshjärtat. Guds ord är enkelt och fast i sina restriktioner. Det inkräktar på dina själviska njutningar. Därför vill du inte lyda det. Hans Andes vittnesbörd kallar din uppmärksamhet till Bibeln, på pekar dina karaktärsfel och förebrår dig dina synder - därför tar du dem inte i akt. Och till försvar för ditt köttsliga, lättjefulla liv börjar du tvivla på att Vittnesbörden är från Gud. Om du följde dess undervisning, skulle du övertygas om dess gudomliga ursprung. Kom ihåg att din otro inte påverkar deras trovärdighet. Om de är från Gud, kommer de att bestå.VFF2 298.4

    Det har visats mig att tvivel på vittnesbördens varning, uppmuntran och tilltättavisning utestänger ljuset för Guds folk. Otron tillsluter deras ögon, så att de förblir okunniga om sin verkliga ställning. De tror att Guds Andes vittnesbörd såsom tillrättavisning antingen är opåkallad eller inte åsyftar dem. Sådana är i största behov av Guds nåd och andlig urskiljning, så att de upptäcker sin brist på andlig kunskap.VFF2 299.1

    Många som avfallit f tån sanningen har angett som orsak att de inte trodde på Vittnesbörden. Frågan är nu: Vill de lämna den avgud som Gud fördömer, eller vill de fortsätta på sin egen orätta väg och förkasta det ljus som Gud gett dem och som förehåller dem just det som de finner .in lust i? De måste avgöra saken: Skall jag försaka mig själv och såsom från Gud ta emot Vittnesbörden som tillrättavisar mig för mina syndet, eller skall jag förkasta Vittnesbörden därför att de tillrättavisat mig?VFF2 299.2

    I många fall har Vittnesbörden mottagits helt och fullt, syndens och syndiga vanors makt har brutits och reformationen har genast börjat enligt det ljus som Gud har gett. I andra fall har man levt i syndfull njutning och förkastat Vittnesbörden, och gett många falska ursäkter för att man vägrat ta emot dem. Den verkliga orsaken har inte angetts. Man saknar motaliskt mod, och en vilja styrkt och kontrollerad av Guds Ande, villig att överge skadliga vanor.VFF2 299.3

    Satan har förmåga att inge tvivel och komma med invändningar mot just Guds vittnesbörd. Många tror att det är en dygd, ett tecken på deras intelligens, att inte tro, att ställa frågor och vara tvetydig. De som vill tvivla kommer att ha rika tillfällen. Gud har inte för avsikt att undanröja varje tillfälle till otro. Han ger bevis, som omsorgsfullt måste undersökas av ett ödmjukt och läraktigt sinne, och allt skulle avgöras i enlighet med bevisens tyngd. Gud ger tillräckligt med bevis för att ett uppriktigt hjärta skall kunna tro. Men den som vänder sig bort från bevisen, därför att det är några få ting han inte kan fatta med sitt begränsade förstånd, lämnas kvar i den kalla, kyliga atmosfären av otro, frågor och tvivel, och kommer att lida skeppsbrott i tron. . .VFF2 299.4

    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents