Sanningens omätliga djup

Det är hemligheterna i frälsningsplanen - Guds Sons förnedring för att han skulle befinnas vara såsom en människa, Faderns starka kärlek när han utgav sin Son - som ständigt är föremål för de himmelska änglarnas förvåning. När aposteln Petrus talar om de uppenbarelser som getts till profeterna när de “förebådade de lidanden som skulle vederfaras Kristus”, säger han att “i de tingen åstunda jämväl änglar att skåda in”. Och dessa ämnen kommer att bli föremål för de frälstas studium genom hela evigheten. När de begrundar Guds skaparverk och återlösningsplan, skall ständigt nya sanningar uppenbaras för deras förvånade och hänförda sinnen. Allteftersom de lär mer och mer om Guds visdom, kärlek och makt, skall deras sinnen ständigt utvecklas och deras glädje oavbrutet öka.VFF2 317.2

Om det vore möjligt för människor att uppnå full förståelse av Gud och hans verk, skulle de inte längre ha möjligheter att upptäcka mer sanning, ingen tillväxt i kunskap, ingen vidare utveckling av sinne och hjärta. Gud skulle inte längre vara den Högste och sedan människan nått gränsen för kunskap och insikter, skulle hon upphöra att utvecklas. Låt oss tacka Gud att det inte är så. Gud är oändlig. I honom finns alla “visdomens och kunskapens skatter”. Och genom hela evigheten kan människan fortsätta att forska och studera och ändå skall hon aldrig kunna tömma Guds visdoms, godhets och allmakts skattkammare.VFF2 318.1

Guds plan är att även i detta livet sanningen skall uppenbaras alltmer för hans folk. Det finns bara ett sätt, på vilket denna kunskap kan erhållas. Vi kan förstå Guds ord, endast genom att bli upplysta av samma Ande, genom vilken Ordet gavs. “Likaså känner ingen vad som är i Gud, utom Guds Ande.” - “Anden utrannsakar ju allt, ja, ock Guds djuphet.” (1 Kor. 2: 11, 10.) Frälsarens löfte till sina lärjungar var: “När han kommer, som är sanningens Ande, då skall han leda eder fram till hela sanningen. . . ty av mitt skall han taga och skall förkunna det för eder.” (Joh. 16: 13, 14.)VFF2 318.2

Gud önskar att människan skall uppöva sina intellektuella förmågor, och studiet av Bibeln stärker och upphöjer sinnet så som inga andra studier kan göra. Det är den bästa såväl intellektuella som andliga övningen för mänskligt sinne. Men vi måste ta oss i akt för att dyrka förnuftet, som är underkastat mänsklig svaghet och ofullkomlighet. Om vi önskar att Bibelns ord inte skall förmörkas för vårt förstånd, så att vi inte ens kan förstå de enklaste sanningar, måste vi äga ett litet barns enkelhet och tro, villiga att lära och söka den helige Andes hjälp. Medvetandet om Guds kraft och visdom och vår egen oförmåga att förstå hans storhet, skulle fylla oss med ödmjukhet, och vi skulle öppna hans bok med helig vördnad, såsom om vi trädde in i hans närvaro. När det gäller Bibeln, måste förnuftet erkänna en överlägsen auktoritet, och hjärta och intellekt böja sig för den store JAG ÄR.VFF2 318.3