Guds plan med våra sanatorier

Varje sjundedagsadventist-institution skulle vara för världen vad Josef var för Egypten och vad Daniel och hans kamrater var för Babylon. Genom Guds ledning togs dessa utvalda till fånga för att till hedniska nationer vidarebefordra de välsignelser som mänskligheten får genom kunskapen om Gud. De skulle vara Guds representanter och inte kompromissa med avguda dyrkarna. Deras kristna tro och deras namn som den levande Gudens tillbedjare skulle de bära som en särskild heder.VFF2 489.1

Och detta gjorde de. I medgång som i motgång ärade de Gud, och Gud ärade dem.VFF2 489.2

Josef som kallades från en fängelsehåla där han betjänade fångar och var ett offer för otacksamhet och illvilja, visade sig trogen förbundet med himmelens Gud. Och hela Egypten för undrade sig över denne mans visdom, som blivit undervisad av Gud. Farao “satte honom till herre över sitt hus, till att råda över all hans egendom; han skulle binda hans furstar efter sin vilja och lära hans äldste vishet”. (Ps. 105: 21,22.) Inte endast för folket i Egypten utan även för alla de nationer, som var förbundna med detta mäktiga kungarike, uppenbarade sig Gud genom Josef. Han önskade göra honom till en ljusbärare för alla folk, och han satte honom närmast tronen i världens största imperium, för att det himmelska ljuset skulle lysa när och fjärran. Genom sin visdom och rättvisa, genom renheten och godheten i sitt dagliga liv, genom sin hängivenhet för folkets intressen - och det folket var en nation av avgudadyrkare var Josef Kristi representant. I sin välgörare, till vilken hela Egypten vände sig med tacksamhet och pris, skulle detta hedniska folk och med dem alla tillhörande nationer, kunna se sin Skapares och Återlösares kärlek.VFF2 489.3

På samma sätt ställde Gud också genom Daniel ett ljus vid tronen i världens största kungadöme, så att ana som ville kunde lära känna den sanne och levande Guden. Vid hovet i Babylon fanns representanter från alla länder, män med de högst utsökta förmågor, utrustade med naturlig begåvning och i besittning av den högsta kultur världen då kunde uppvisa. Men ibland dem alla finns det ändå ingen som kunde mäta sig med de hebreiska fångarna. I fysisk kraft och skönhet, i själslig styrka och boklig kunskap, i andlig kraft och insikt var de oöverträffade. “Närhelst konungen tillfrågade dem i en sak som fordrade vishet i förståndet, fann han dem vara tio gånger klokare än någon av de spåmän och besvärjare, som funnos i hela hans rike:” (Dan. 1: 20.) Under det att Daniel troget uppfyllde små plikter vid konungens hov, visade han en så helhjärtad trohet mot Gud, att Gud kunde hedra honom som sitt sändebud hos .den babyloniske monarken. Genom honom av slöjades framtidens hemligheter, och kung Nebukadnessar själv nödgades erkänna Daniels Gud såsom “en Gud över andra gudar och en herre över konungar och en uppenbarare av hemligheter”. (Dan. 2: 47.)VFF2 490.1

Så skulle de institutioner som upprättas av Guds folk idag vara till Guds namns ära. Vi kan uppfylla hans förväntningar endast genom att vara representanter för sanningen för vår tid. Man skall kunna känna igen Gud på våra institutioner. Genom dem skulle sanningen för denna tid förkunnas för världen med övertygande kraft.VFF2 490.2