Alla inom räckhåll för Guds kärlek

Det är Guds avsikt att rika och fattiga skall vara förenade genom medkänslans och hjälpsamhetens band. Han ber oss att visa intresse för varje fall av lidande och nöd, som kommer till vår kännedom.VFF2 529.1

Tro inte att det förringar din värdighet att tjäna den lidande mänskligheten. Se inte med likgiltighet och förakt på sådana som har lagt själens 1:empel i ruiner. De är föremål för gudomligt medlidande. Han som har skapat alla, har omsorg om alla.VFF2 529.2

Inte ens de ‘djupast fallna är utom räckhåll för hans kärlek och barmhärtighet. Om vi är hans sanna lärjungar, skall vi visa samma anda. Den kärlek, som är inspirerad av vår kärlek till Jesus, ser i varje människa, rik eller fattig, ett värde som inte kan mätas med mänskliga mått. Låt dht liv uppertbara en kärlek, som är högre än du kan uttrycka i ord.VFF2 529.3

Ofta hårdnar människors hjärtan under förebråelser, men de kan inte motstå den kärlek som visas dem i Kristus Jesus. Vi skulle säga syndaren, att han inte skall känna sig bortstött från Gud. Bjud syndaren att se på Jesus, som är den ende som kan hela den av syndens spetälska besmittade. Uppenbara för den förtvivlade, missmodige och lidande, att han är “hoppets fånge”. (Se Sak. 9: 12!) Låt ditt budskap vara: “Se Guds Lamm, som borttager världens synd..VFF2 529.4

Jag visades, att läkarmissionen kommer att upptäcka, att i de djupaste djup av förnedring, finns det människor som fastän de hängett sig åt omåttlighet och fördärvliga vanor, skall låta sig påverkas av ett rätt utfört arbete. Men vi måste upptäcka dem och uppmuntra dem. Fasta, tåliga och allvarliga försök erfordras för att lyfta dem upp. De kan inte återupprätta sig själva. De kanske hör Kristi kallelse, men de är för döva för att uppfatta dess mening, de är för blinda ,för att kunna se att något gott finns i beredskap för dem. De är döda i synder och överträdelser. Men inte ens dessa kommer att utestängas från evangelii festmåltid. De skall få lyssna till inbjudan: “Kom!” Fastän de kanske känner sig ovärdiga, säger Herren: “Nödgen dem att komma in.” Lyssna inte till någon ursäkt! Omhänderta dem med kärlek och vänlighet.VFF2 529.5

“Men I, mina älskade, uppbyggen eder på eder allraheligaste tro, bedjen i den helige Ande, och bevaren eder så i Guds kärlek, under det att I vänten på vår Herres, Jesu Kristi, barmhärtighet, till evigt liv. Mot somliga av dem, sådana som äro tvivlande, mån I vara barmhärtiga och frälsa dem genom att rycka dem ur elden.” (Jud. v. 20-23.) Gör klart för människorna de fruktansvärda följderna av att överträda Guds lag. Framhåll att det är inte Gud, som förorsakar plåga och lidande, utan att människan genom sin egen likgiltighet och synd har dragit detta förhållande över sig.VFF2 530.1

Detta arbete, utfört på rätt sätt, skal! rädda mången arm syndare, som har försummats av församlingarna. Mången som inte har vår tro längtar efter just den hjälp, som det är kristnas plikt att ge. Om Guds folk ville visa ett verkligt intresse för sina grannar, skulle många nås av sanningarna för vår tid. Ingenting kan eller kommer att kunna ge en sådan prägel åt arbetet som detta att vi hjälper människor just där de är. Tusenden kunde idag glädja sig i budskapet, om de som gör anspråk på att älska Gud och lyda hans bud, ville arbeta såsom Kristus arbetade..VFF2 530.2

När läkarmissionen på detta sätt vinner människor och ger dem en frälsande kunskap om Kristus och hans sanning, kan pengar och hängivet arbete tryggt investeras i det, ty det är ett arbete som skall bestå. (Band 6, sid. 273-280, 1900.)VFF2 530.3

Gud har gjort häpnadsväckande offer för människorna. Han har satt mäktiga krafter i rörelse för att återföra människan från överträdelse och synd till lojalitet och lya, men det har visats mig, att han gör ingenting utan samverkan med sina mänskliga redskap. Han har i rikt mått försett oss med sina mänskliga redskap. Han har i rikt mått försett os med nåt och kraft och duglighet. De starkaste motiv har framlagts för att väcka och hålla vid liv missionsandan, så att gudomliga och mänskliga redskap kan samverka. (Band 8, sid. 54, 1904.)VFF2 531.1