Loading...
Larger font
Smaller font
Copy
Print
Contents
Vägledning För Församlingen II. - Contents
  • Results
  • Related
  • Featured
No results found for: "".
  • Weighted Relevancy
  • Content Sequence
  • Relevancy
  • Earliest First
  • Latest First
    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents

    Gör Jesus till din förtrogne

    Det är få som rätt uppskattar och tar vara på bönens dyrbara förmån. Vi skulle gå till Jesus med alla våra behov. Vi kan komma till honom med våra ‘små bekymmer såväl som med våra stora problem. Allt som oroar och plågar oss skulle vi i bön ta till Herren. När vi känner att vi behöver Jesu närvaro för varje steg vi tar, har Satan liten möjlighet att fresta oss. Det är hans väl uttänkta plan att hålla oss borta från vår bästa och mest deltagande vän. Jesus skulle vara vår mest förtrogna vän. Vi kan tryggt dela allt som rör sig inom oss med honom.VFF2 61.2

    Bröder och systrar, tro att Jesus möter med er när ni samlas till gemensam andakt. Tro att han vill välsigna er. Ta blicken från er själva och se på Jesus, tala om hans oförlikneliga kärlek! Genom att se på honom förvandlas ni till hans avbilder. Var kortfattad och koncentrerad när ni ber. Predika inte för Herren i långa böner! Be om livets bröd liksom ett hungrigt barn ber sin jordiska far om bröd. Om vi ber i barnslig tro, skall Gud ge oss all den välsignelse vi behöver.VFF2 61.3

    De böner som predikanterna ber strax före sin predikan, är ofta långa och olämpliga. De berör många olika saker som inte hör samman varken med stundens eller publikens behov. Sådana böner passar i den enskilda kammaren, men skulle inte förekomma offentligt. Åhörarna blir trötta och längtar efter att predikanten skall sluta. Bröder, ta era lyssnare med er i bönen!VFF2 62.1

    Vänd er till Frälsaren i tro och be om det ni behöver för tillfället! Låt själen i längtan sträcka sig efter välsignelse för den stunden!VFF2 62.2

    Bön är själens heligaste övning. Den skulle vara allvarlig, ödmjuk och uppriktig - det pånyttfödda hjärtats önskningar, framburna i den Heliges närvaro. När den bedjande känner Guds närhet, glömmer han sig själv. Han har ingen önskan. att visa sin begåvning, han försöker inte att behaga människor, utan han vill erhålla den välsignelse som hans hjärta hungrar efter.VFF2 62.3

    Om vi bara ville ta Herren på hans ord, vilka välsignelser vi då skulle få! O, att det funnes mera av brinnande, effektiv bön! Kristus vill hjälpa alla som i tro söker honom. (Band 5, sid. 199-202,1882.)VFF2 62.4

    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents