Veckans kollekt

Vi rackar Gud för att våra sabbatsskolor har bidragit tillräckligt för att främja många goda företag. Barn och ungdomar har gett sina slantar som likt små bäckar bildat en ström av välgörenhet. Barnen skulle uppfostras så att de lär sig utföra osjälviska gärningar som himmelen gläder sig över. Medan ungdomens dagg ännu vilar över dem, skulle barnen öva sig att tjäna Kristus. De skulle lära sig självförsakelse.VFF2 577.1

Vårt givande skulle inte bero på impulser. Gud har gett oss bestämda instruktioner i detta avseende. Han har uttryckligen angett vår skyldighet att ge tionde och offer. Och han önskar att vi skall ge regelbundet och systematiskt. Paulus skrev till församlingen i Korint: “Vad nu angår insamlingen till de heliga, så mån I förfara på samma sätt som jag har förordnat för församlingarna i Galatien. Var och en av eder må spara ihop vad han får tillfälle till, och på första dagen i var vecka må han lägga av detta hemma hos sig, så att insamlingen icke göres först vid min ankomst.” (1 Kor. 16: 1, 2.) Låt oss alla regelbundet hålla reda på vår inkomst, som ,i allt är en välsignelse från Gud, och lägga åt sidan tionden som en särskild fond, helgad åt Herren. Denna fond skall inte i något fall begagnas till andra ändamål utan enbart för det evangeliska arbetet. När tionden avskilts, skall gåvorna fördelas proportionerligt allt eftersom Gud har välsignat. . . (Samma källa, sid. 129, 130.)VFF2 577.2

I den judiska religionsordningen frambar man ett offer till Gud vid ett barns födelse enligt hans eget förordnande.VFF2 577.3

Barnen skulle -lära sig, att de på sina födelsedagar har orsak att visa tacksamhet till Gud för hans kärlek och omtanke för att han bevarat deras liv under ännu ett år. Dy'bara lärdomar kan inhämtas på så sätt. Vi står i skuld till alla goda gåvors Givare för liv, hälsa, mat, kläder och inte minst för hoppet om evigt liv, och det är vår skyldighet mot Gud att erkänna hans gåvor och visa vår tacksamhet till vår störste Välgörare. Dessa födelsedags gåvor erkänns av himmelen. (Samma källa, sid. 143.)VFF2 577.4