Skilj er från allt som binder er vid jorden

Syskon, er plikt, lycka, era möjligheter att verka i framtiden och er slutliga frälsning kallar er att slita alla band som fäster er tillgivenhet vid det som är jordiskt och fördärvligt. Det finns en ohelgad sympati som har en anstrykning av kärlekskrank känslosamhet och som är världslig och sinnlig. Det krävs en icke ringa ansträngning för en del av er att övervinna detta och ändra ert levnadssätt, för ni har inte kontakt med honom som är Israels kraft, och alla era förmågor har försvagats. Nu uppmanas ni allvarligt att flitigt använda varje nådemedel, så att er karaktär förvandlas och växer upp till fullheten i Kristus Jesus.VFF2 102.4

Vi har stora segrar att vinna men en himmel att förlora om vi inte blir segervinnare. Det köttsliga hjärtat måste korsfästas, för dess böjelser leder till moraliskt fördärv och slutligen till döden. Ingenting annat än evangeliums livgivande inflytande kan rädda själen. Be att den helige Ande med all sin vederkvickande, helande och förvandlande kraft kommer likt en elektrisk chock till den förlamade själen och får varje nerv att fyllas med nytt liv och återställer hela människan från hennes döda, köttsliga och sinnliga tillstånd till ett liv av andlig hälsa. Ni kommer då att få del ‘Även gudomlig natur, därför att ni tagit avstånd från det rådande fördärvet med dess lusta och ni återspeglar nu hans avbild, genom vars sår ni blivit helade. (Band 5, sid. 263-267, 1885.)VFF2 103.1

“I ären mina vänner, om I gören vad jag bjuder eder.” (Joh. 15: 14.) Det är det villkor som ställs, provet som visar människans karaktär. Känslor kan ofta vilseleda, sinnesrörelser är inte någon säker garanti, för de skiftar och är beroende av yttre omständigheter. Många bedrar sig själva genom att lita på känslointryck. Men provet gäller: Vad gör du för Kristus? Vilka offer har du gjort? Vilka segrar har du vunnit? En självisk anda övervunnen en frestelse att försumma en plikt besegrad, en villig och glad lydnad för Kristi vilja är långt bättre bevis för att du är ett Guds barn än en krampaktig fromhet och en känslosamhetens kristendom. (Band 4, sid. 188, 1876.)VFF2 103.2