Från Filippi reste Paulus och Silas vidare till Tessalonika. Här fick de förmånen att tala till stora folkskaror i den judiska synagogan. Man kunde fortfarande se märken efter den skamlösa behandling som de nyligen utsatts för. Detta gjorde en förklaring nödvändig om vad som hade ägt rum. De redogjorde lugnt och sakligt för händelserna utan att upphöja sig själva. I stället förhärligade de den som hade befriat dem.LFT 208.1

När Paulus förkunnade evangelium för folket i Tessalonika hänvisade han till Gamla Testamentets profetior om Messias. Jesus hade själv under sin undervisning väckt sina efterföljares intresse för dessa profetior, då han “begynte att genomgå Moses och alla profeterna och uttydde för dem, vad som i alla skrifterna var sagt om honom”. (Luk. 24:27.) När Petrus förkunnade evangelium om Kristus, hade också han hämtat sina bevis från Gamla Testamentet. Stefanus hade tillämpat samma metod. Nu hänvisade också Paulus i sin verksamhet till de skrifter som förutsade Jesu födelse, lidande, död, uppståndelse och himmelsfärd. Med hjälp av Moses’ och profeternas inspirerade vittnesmål bevisade han klart att Jesus av Nasaret var Messias och framhöll att det ända ifrån Adams dagar varit Kristi röst som hade talat genom patriarker och profeter.LFT 208.2

Klara och detaljerade profetior hade getts om den utlovade Frälsarens framträdande. Adam hade fått en försäkran om Återlösarens ankomst. Straffet hade uttalats över Satan: “Jag skall sätta fiendskap mellan dig och kvinnan och mellan din säd och hennes säd. Denna skall söndertrampa ditt huvud, och du skall stinga den i hälen.” — 1 Mos. 3:15. Detta blev för våra första föräldrar ett löfte om den frälsning som skulle förverkligas genom Kristus.LFT 209.1

Abraham hade fått löftet att världens Frälsare skulle komma från hans släkt: “I din säd skola alla folk på jorden välsigna sig.” “Det heter icke: ‘och åt dem som komma av din säd’ såsom när det talas om många; utan det heter, såsom när det talas om en enda: ‘och åt din säd’, vilken är Kristus.” — 1 Mos. 22:18; Gal. 3:16.LFT 209.2

När Moses närmade sig slutet av sin verksamhet som ledare och lärare för Israel förutsade han klart och öppet Messias’ ankomst. “En profet bland ditt folk”, förklarade han inför hela det församlade Israel, “av dina bröder, en som är mig lik, skall Herren din Gud, låta uppstå åt dig, honom skolen I lyssna till.” Och Moses försäkrade israeliterna att Gud själv hade uppenbarat sig för honom, då han var uppe på berget Horeb. Gud hade sagt: “En profet skall jag låta uppstå åt dem bland deras bröder, en som är dig lik, och jag skall lägga mina ord i hans mun, och han skall tala till dem allt vad jag bjuder dem.” — 5 Mos. 18:15, 18.LFT 209.3

Messias skulle vara av konungslig släkt. I den profetia, som Herren ger genom Jakob, säger han: “Spiran skall icke vika ifrån Juda, icke härskarstaven ifrån hans fötter, till dess han kommer till Silo och folken bliva honom hörsamma.” — 1 Mos. 49:10.LFT 209.4

Jesaja profeterade: “Ett skott skall skjuta upp ur Isais avhuggna stam, och en telning från dess rötter skall bära frukt.” “Böjen edra öron hit, och kommen till mig; hören, så får eder själ leva. Jag vill sluta med eder ett evigt förbund: att I skolen undfå all den trofasta nåd jag har lovat David. Se, honom har jag satt till ett vittne för folken, till en furste och hövding för folken. Ja, du skall kalla på folkslag som du icke känner, och folkslag som icke känna dig skola hasta till dig, för Herrens, din Guds, skull, för Herrens Heliges skull, när han förhärligar dig.” — Jes. 11:1; 55:3-5.LFT 209.5

Jeremia vittnade också om den kommande Återlösaren såsom en furste av Davids hus: “Se, dagar skola komma, säger Herren, då jag skall låta en rättfärdig telning uppstå åt David. Han skall regera såsom konung och hava framgång, och han skall skaffa rätt och rättfärdighet på jorden. I hans dagar skall Juda varda frälst och Israel bo i trygghet; och detta skall vara det namn han skall få: Herren vår rättfärdighet.” Och vidare: “Ty så säger Herren: Aldrig skall den tid komma, då icke en avkomling av David sitter på Israels hus’ tron, aldrig den tid, då icke en avkomling av de levitiska prästerna gör tjänst inför mig och alla dagar bär fram brännoffer och förbränner spisoffer och anställer slaktoffer.” — Jer. 23:5, 6; 33:17, 18.LFT 210.1

Till och med den plats där Messias skulle födas hade förutsagts: “Men du, Betlehem Efrata, som är så ringa för att vara bland Juda släkter, av dig skall åt mig utgå en som skall bliva en furste i Israel, en vilkens härkomst tillhör förgångna åldrar, forntidens dagar.” — Mika 5:2.LFT 210.2

Det uppdrag som Frälsaren kom för att fullgöra på jorden har blivit i detalj skisserat: “På honom skall Herrens Ande vila, vishets och förstånds Ande, råds och starkhets Ande, Herrens kunskaps och fruktans Ande. Han skall hava sitt välbehag i Herrens fruktan.” Den som på detta sätt blivit smord skulle “förkunna glädjens budskap för de ödmjuka; . . . läka dem som hava ett förkrossat hjärta, . . . predika frihet för de fångna och förlossning för de bundna”, han skulle “predika ett nådens år från Herren och en hämndens dag från vår Gud, en dag då han skall trösta alla sörjande, då han skall låta de sörjande i Sion få huvudprydnad i stället för aska, glädjeolja i stället för sorg, högtidskläder i stället för en bedrövad ande; och de skola kallas ‘rättfärdighetens terebinter’, ‘Herrens plantering, som han vill förhärliga sig med’.” — Jes. 11:2, 3; 61:1-3.LFT 210.3

Se, över min tjänare, som jag uppehåller, min utkorade, till vilken min själ har behag, över honom har jag låtit min Ande komma; han skall utbreda rätten bland folken. Han skall icke skria eller ropa och icke låta höra sin röst på gatorna. Ett brutet rör skall han icke sönderkrossa, och en tynande veke skall han icke utsläcka; han skall i trofasthet utbreda rätten. Hans kraft skall icke förtyna eller brytas, intill dess att han har grundat rätten på jorden; havsländerna vänta efter hans lag. — Jes. 42:1-4.LFT 211.1

Deras rättigheter som romerska medborgare

Hade det inte förutsagts?