Loading...
Larger font
Smaller font
Copy
Print
Contents
Löftestiden - Contents
  • Results
  • Related
  • Featured
No results found for: "".
  • Weighted Relevancy
  • Content Sequence
  • Relevancy
  • Earliest First
  • Latest First
    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents

    Hade det inte förutsagts?

    Med övertygande kraft visade Paulus från Gamla Testamentets skrifter att “Messias måste lida och uppstå från de döda”. Hade inte Mika förutsagt: “Israels domare slår man med ris på kinden.” — Mika 5:1. Och hade inte den utlovade Messias genom Jesaja profeterat om sig själv: “Jag höll fram min rygg åt dem som slogo mig och mina kinder åt dem som ryckte mig i skägget; jag skylde icke mitt ansikte mot smädelse och spott.” — Jes. 50:6. Genom psalmisten hade Kristus förutsagt den behandling han skulle utsättas för av människor: “Jag är. . . till smälek bland män, föraktad av folket. Alla som se mig bespotta mig; de spärra upp munnen, de skaka huvudet: ‘Befall dig åt Herren! Han befrie honom, han rädde honom, ty han har ju behag till honom’.” “Jag kan räkna alla mina ben; de skåda därpå, de se med lust på mig. De dela mina kläder mellan sig och kasta lott om min klädnad.” “Främmande har jag blivit för mina bröder och en främling för min moders barn. Ty nitälskan för ditt hus har förtärt mig, och dina smädares smädelser hava fallit över mig.” “Smälek har krossat mitt hjärta, så att jag är vanmäktig; jag väntade på medlidande, men där var intet, och på tröstare, men jag fann ingen.” — Ps. 22:7-9, 18, 19; 69:9, 10, 21.LFT 211.2

    Hur klara var inte Jesajas profetior om Kristi lidande och död! På dessa kunde man inte ta miste. “Men vem trodde vad som predikades för oss”, frågar profeten, “och för vem var Herrens arm uppenbar? Han sköt upp såsom en ringa telning inför honom, såsom ett rotskott ur förtorkad jord. Han hade ingen gestalt eller fägring; när vi sågo på honom, kunde hans utseende ej behaga oss. Föraktad var han och övergiven av människor, en smärtornas man och förtrogen med krankhet; han var såsom en för vilken man skyler sitt ansikte, så föraktad att vi höllo honom för intet.LFT 212.1

    Men det var våra krankheter han bar, våra smärtor, dem lade han på sig, medan vi höllo honom för att vara hemsökt, tuktad av Gud och pinad. Ja, han var sargad för våra överträdelsers skull och slagen för våra missgärningars skull, näpsten var lagd på honom, för att vi skulle få frid, och genom hans sår bliva vi helade.LFT 212.2

    Vi gingo alla vilse såsom får, var och en av oss ville vandra sin egen väg, men Herren lät allas vår missgärning drabba honom. Han blev plågad, fastän han ödmjukade sig och icke öppnade sin mun, lik ett lamm som föres bort för att slaktas, och lik ett får som är tyst inför dem som klippa det — ja, han öppnade icke sin mun. Undan våld och dom blev han borttagen, men vem i hans släkte betänker detta? Ja, han rycktes bort ifrån de levandes land, och för mitt folks överträdelses skull kom plåga över honom.” — Jes. 53:1-8.LFT 212.3

    Till och med det sätt på vilket han skulle dö hade för utsagts. På samma sätt som kopparormen upphöjdes i öknen, skulle den kommande Återlösaren lyftas upp, “på det att var och en som tror på honom skall icke förgås, utan hava evigt liv”. (Joh. 3:16.)LFT 212.4

    Om man då frågar honom: ‘Vad är det för sår du har på din kropp?’, så skall han svara: ‘Dem har jag fått därhemma, hos mina närmaste’. — Sak. 13:6.LFT 213.1

    “Bland de ogudaktiga fick han sin grav — bland de rika kom han först när han var död — fastän han ingen orätt hade gjort och fastän svek icke fanns i hans mun. Det behagade Herren att slå honom med krankhet; om hans liv så bleve ett skuldoffer. — Jes. 53:9, l0.LFT 213.2

    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents