Hans sällsamma upplevelse

Paulus berättade för judarna i Tessalonika om sin tidigare iver för ceremoniallagen och om sin sällsamma upplevelse vid Damaskus’ stadsport. Före sin omvändelse hade han litat på en traditionell gudsfruktan, ett falskt hopp. Hans tro hade inte varit förankrad i Kristus. Han hade i stället litat på formväsende och ceremonier. Hans iver för lagen hade inte haft något samband med tron på Kristus. Den var därför utan värde. Samtidigt som han berömt sig av att vara ostrafflig när det gällde att uppfylla lagens krav på gärningar, hade han vägrat att ta emot honom som är den Ende som kan ge lagen innehåll och värde.LFT 214.1

Men när han blev omvänd, hade allt detta förändrats. Han hade förföljt Jesus av Nasaret genom att förfölja hans efterföljare. Nu uppenbarade sig denne Jesus för honom som den utlovade Messias. Förföljaren fick se honom som Guds Son, som hade kommit till jorden som en uppfyllelse av profetiorna. Han förstod nu att Jesus i sitt liv hade uppfyllt de Heliga Skrifternas alla krav.LFT 214.2

Med helgad frimodighet förkunnade nu Paulus evangelium i synagogan i Tessalonika. Därigenom kom en flod av ljus att lysa över den verkliga betydelsen av helgedomstjänstens alla förordningar och ceremonier. Han förde sina lyssnares tankar bortom den jordiska helgedomstjänsten och Kristi tjänst i den himmelska helgedomen till den tidpunkt, då han hade fullbordat sin medlartjänst och skulle komma tillbaka i makt och stor härlighet och upprätta sitt rike på jorden. Paulus trodde på Kristi andra ankomst. Han förkunnade sanningarna om denna ankomst så klart och kraftfullt, att det gjorde ett sådant intryck på deras sinnen som lyssnade, att de aldrig skulle komma att glömma det.LFT 214.3

Under tre följande sabbater talade Paulus till tessalonikerna. Han samtalade med dem om vad skrifterna säger om Kristi liv, hans död, uppståndelse, hans medlartjänst och framtida härlighet. Han visade att Kristus var det från världens grundläggning slaktade lammet (Upp. 13:8). Han upphöjde Kristus. Han visade att en rätt förståelse av Kristi medlarverk var det som förklarade det Gamla Testamentets skrifter och ger oss tillgång till deras rika skatter.LFT 215.1

Stora folksamlingar lyssnade med spänd uppmärksamhet till evangelii budskap som förkunnades med stor kraft. “Några av dem läto övertyga sig och slöto sig till Paulus och Silas; så gjorde ock en stor hop greker som ‘fruktade Gud’, likaså ganska många av de förnämsta kvinnorna.”LFT 215.2

Här, liksom på många andra platser som de tidigare besökt, mötte apostlarna hårdnackat motstånd. Några av judarna som inte trodde, greps då av “nitälskan”. Dessa judar betraktades inte längre med välvilja av de romerska myndigheterna, eftersom de ganska nyss hade tagit initiativet till ett upplopp i Rom. Man betraktade dem med misstänksamhet och deras frihet var i viss grad beskuren. De såg nu ett tillfälle att utnyttja omständigheterna för att rehabilitera sig själva och återvinna romarnas gillande och samtidigt utsätta apostlarna och de som blivit omvända till kristendomen för misstänksamhet och vanära.LFT 215.3

De slöt sig till “allahanda dåligt folk ifrån gatan”. Med deras hjälp lyckades de ställa till “folkskockning och oroligheter i staden”. I en förhoppning att finna apostlarna “trängde” de “fram mot Jasons hus och ville draga dem ut inför folket”. De kunde emellertid inte finna vare sig Paulus eller Silas. Och “när de icke funno dem”, greps pöbeln, på grund av sin besvikelse, av raseri och släpade “Jason och några av bröderna inför stadens styresmän och ropade: ‘Dessa män som hava uppviglat hela världen, hava nu också kommit hit; och Jason har tagit emot dem i sitt hus. De göra alla tvärtemot kejsarens påbud och säga, att en annan, en som heter Jesus, är konung’”.LFT 216.1

Eftersom man inte kunde finna Paulus och Silas lät myndigheterna de anklagade kristna betala borgen för att de inte skulle störa ordningen i staden. Eftersom församlingen ville undvika ytterligare våldsamheter, “blev Paulus och Silas av bröderna sända åstad till Berea”.LFT 216.2

De som idag förkunnar impopulära bibelsanningar behöver inte bli missmodiga, om de ibland får samma ogynnsamma mottagande till och med från dem som betraktar sig som kristna, som Paulus och hans medarbetare fick av de människor bland vilka de arbetade. Korsets budbärare måste klä sig i trons rustning. Genom vaksamhet och bön skall de gå framåt med tro och mod och alltid arbeta i Jesu namn. De skall upphöja Kristus som människans Medlare i den himmelska helgedomen. De skall tala om honom som symboliserades av alla offer i den gammaltestamentliga gudstjänstordningen. De skall visa att det endast är genom hans försoningsoffer som överträdarna av Guds lag kan finna frid och förlåtelse.LFT 216.3