Då sker förvandlingen

Men för Paulus var korset det enda som kunde bli föremål för upphöjt intresse. Ända sedan han hade hejdats i sin förföljelse mot den korsfäste nasaréns efterföljare, hade han aldrig upphört att förhärliga korset. Vid det tillfället hade han fått en uppenbarelse av Guds oändliga kärlek såsom den visar sig i Kristi död. En sällsam förvandling hade åstadkommits i hans liv och fört alla hans planer och syften till överensstämmelse med himmelen. Från den stunden hade han varit en ny människa i Kristus. Han visste av personlig erfarenhet, att när en människa en gång förstått Faderns kärlek såsom den uppenbaras i hans Sons offer och överlämnar sig åt det gudomliga inflytandet, äger en livsförvandling rum. Från den stunden är Kristus allt i alla.LFT 230.1

Vid tiden strax efter sin omvändelse var Paulus inspirerad av en stark längtan efter att få hjälpa sina medmänniskor att se Jesus av Nasaret som den levande Gudens Son, som är mäktig att förvandla och frälsa. Från den stunden hade han ägnat sitt liv och all sin kraft åt att framställa den Korsfästes kärlek och makt. Hans vidsynta sympati omfattade alla samhällsklasser. “Både mot greker och mot andra folk”, förklarade han, “både mot visa och mot ovisa har jag förpliktelser.” — Rom. 1:14. Kärleken till härlighetens Herre, som han så skoningslöst hade förföljt i hans efterföljare, var den aktiverande principen i hans beteende, hans motivationskraft. Om hans iver någon gång på pliktens väg började avmattas, var en enda blick på korset och den häpnadsväckande kärlek som där uppenbarades, tillräcklig för att komma honom att fatta nytt mod och gå vidare på självförsakelsens väg.LFT 230.2

Betrakta aposteln då han talar i synagogan i Korint. Han bevisar och drar slutsatser från Moses’ och profeternas skrifter, och för sina lyssnare fram till den utlovade Messias’ ankomst. Lyssna hur han klarlägger Återlösarens verksamhet som mänsklighetens store överstepräst — han som genom att offra sitt eget liv bringar försoning för synden en gång för alla, för att sedan uppta sin verksamhet i den himmelska helgedomen. Paulus gjorde klart för sina lyssnare att den Messias som de så länge hade väntat på, redan hade kommit. Han visade hur Messias’ död hade förverkligat allt det som offersystemet hade symboliserat. Han visade att hans tjänst i den himmelska helgedomen var den stora verklighet som kastade sin skugga bakåt i tiden och förklarade det judiska prästerskapets tempeltjänst.LFT 231.1

Paulus “betygade för judarna att Jesus var Messias”. Med hjälp av Gamla Testamentets skrifter visade han, att enligt profetiorna och judarnas allmänna förväntan skulle Messias vara av Abrahams och Davids släkt. Med den kunglige sångarens hjälp spårade han Jesu härkomst från patriarken Abraham. Han läste profeternas vittnesbörd om den utlovade Messias’ arbete och egenskaper. Han visade hur han skulle tas emot och behandlas på jorden. Därefter visade han att alla dessa förutsägelser hade uppfyllts av Jesus av Nasaret i hans liv, hans uppdrag och hans död.LFT 231.2

Paulus visade att Kristus hade kommit för att erbjuda frälsning, i första hand åt den nation som hade väntat på Messias’ ankomst som fulländningen och härligheten i sin nationella existens. Men nationen hade förkastat honom som skulle ha gett dem liv. De hade valt en annan ledare, vars välde skulle sluta i död. Han försökte övertyga sina lyssnare om att ånger och omvändelse var det enda som kunde rädda den judiska nationen från den överhängande katastrofen. Han avslöjade deras okunnighet ifråga om betydelsen av de skriftställen som de berömde sig av att fullt förstå. Han tillrättavisade deras världslighet, deras kärlek till samhällsställning, titlar och prakt och deras tygellösa själviskhet.LFT 231.3