Det praktiska kristenlivets betydelse

Aposteln var mycket angelägen om att de troende i Tessalonika skulle leva efter Guds vilja. Därför vädjade han till dem att visa praktisk kristendom i det dagliga livet. “Ytterligare, käre bröder”, skrev han, “bedja vi nu och förmana eder i Herren Jesus att allt mer förkovra eder i en sådan vandel, som I haven fått lära av oss, att I skolen föra, Gud till behag — en sådan vandel, som I redan fören. I veten ju, vilka bud vi hava givit eder genom Herren Jesus. Ty detta är Guds vilja, detta som hör till eder helgelse, att I avhållen eder från otukt.” “Gud har ju icke kallat oss till orenhet, utan till att leva i helgelse.”LFT 245.2

Aposteln kände att han i stor utsträckning var ansvarig för de människors andliga välfärd, som hade blivit omvända genom hans arbete. Han ville att de skulle tillväxa i kunskap om den ende sanne Guden och Jesus Kristus, som han hade sänt. Under sitt arbete kunde han ofta sammanträffa med små grupper av människor som älskade Jesus. Han kunde knäböja med dem i bön och bedja Gud lära dem, hur de skulle kunna uppehålla en levande förbindelse med Gud. Han rådgjorde ofta med dem om hur han bäst skulle kunna förmedla evangelium till andra. Ofta när han var skild från dessa som han hade arbetat med på detta sätt, bad han till Gud, att Gud skulle bevara dem från det onda och hjälpa dem att bli uppriktiga, aktiva missionärer.LFT 245.3

Ett av de starkaste bevisen på sann omvändelse är kärlek till Gud och medmänniskorna. De som har tagit emot Jesus som sin Återlösare har en djup, uppriktig kärlek till andra som har samma tro. Så var det med de troende i Tessalonika. “Om broderlig kärlek”, skrev aposteln, “är det icke behövligt att skriva till eder, ty I haven själva fått lära av Gud att älska varandra; så handlen I ju ock mot alla bröderna i hela Macedonien. Men vi förmana eder, käre bröder, att allt mer förkovra eder häri och att sätta eder ära i att leva i stillhet och sköta vad eder åligger, och arbeta med edra händer, enligt vad vi hava bjudit eder, så att I skicken eder höviskt mot dem som stå utanför och icke behöven anlita någons hjälp.”LFT 246.1

Eder må Herren giva en allt större och mer överflödande kärlek till varandra, ja, till alla människor, en sådan kärlek som vi hava till eder, så att edra hjärtan styrkas till att vara ostraffliga i helighet inför vår Gud och Fader vid vår Herre Jesu tillkommelse, när han kommer med alla sina heliga.LFT 246.2

Vi bjuda eder, käre bröder: Förmanen de oordentliga, uppmuntren de klenmodiga, tagen eder an de svaga, visen tålamod mot var man. Sen till, att ingen vedergäller någon med ont för ont; faren fastmer alltid efter att göra, vad gott är mot varandra och mot var man. Varen alltid glada. Bedjen oavlåtligen. Tacken Gud i alla livets förhållanden. Ty att I så gören är Guds vilja i Kristus Jesus.LFT 246.3

Aposteln förmanade tessalonikerna att inte avvisa profetians gåva. Och med orden: “Utsläcken icke Anden, förakten icke profetiskt tal, men pröven allt, behållen vad gott är” rekommenderade han dem att omsorgsfullt pröva allt för att skilja det falska från det sanna. Han vädjade också till dem: “Avhållen eder från allt ont, av vad slag det vara må.” Så avslutade han sitt brev med bönen att Gud skulle helga dem helt, så att “hela eder ande och eder själ och eder kropp finnas bevarade ostraffliga vid vår Herres, Jesu Kristi, tillkommelse. Trofast är han som kallar eder; han skall ock utföra sitt verk.”LFT 247.1