Loading...
Larger font
Smaller font
Copy
Print
Contents
Löftestiden - Contents
  • Results
  • Related
  • Featured
No results found for: "".
  • Weighted Relevancy
  • Content Sequence
  • Relevancy
  • Earliest First
  • Latest First
    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents

    Ett levande bevis

    Ett levande bevis

    Efter det att Paulus hade lämnat Korint, blev hans nästa arbetsområde Efesus. Han var på väg till Jerusalem för att fira en förestående högtid. Hans besök i Efesus blev därför med nödvändighet kort. Han samtalade med judarna i synagogan. Dessa fick ett så gynnsamt intryck av honom, att de vädjade till honom att fortsätta sitt arbete bland dem. Hans plan att besöka Jerusalem hindrade honom emellertid att då stanna kvar. Han lovade dock att återvända till dem “om Gud vill”. Akvila och Priscilla hade följt med honom till Efesus. Han lämnade dem kvar där för att fortsätta det arbete som han hade börjat.LFT 252.1

    Det var vid denna tidpunkt som “en jude, vid namn Apollos, bördig från Alexandria, en lärd man, mycket förfaren i skrifterna” kom till Efesus. Han hade lyssnat till Johannes Döparens förkunnelse och tagit emot bättringens dop. Han var nu ett levande bevis på att profetens arbete inte hade varit förgäves. Bibeln säger om Apollos att han “hade blivit undervisad om ‘Herrens väg’ och talade, brinnande i anden, och undervisade grundligt om Jesus, fastän han allenast hade kunskap om Johannes’ döpelse.”LFT 252.2

    När Apollos var i Efesus började han “frimodigt tala i synagogan”. Bland dem som lyssnade till honom var Akvilla och Priscilla som förstod att han ännu inte hade fått full upplysning om evangelium. Då “togo de honom till sig och undervisade honom grundligare om ‘Guds väg’ “. Genom deras undervisning fick han en klarare förståelse av de Heliga Skrifterna och blev en av de skickligaste förkunnarna av den kristna tron.LFT 252.3

    Apollos ville gärna fara till Akaja. De kristna i Efesus “skrevo. . . till lärjungarna där och uppmanade dem att taga vänligt emot honom” som en lärare, vars förkunnelse stod i full överensstämmelse med Kristi församling. Han reste till Korint där han i offentlig förkunnelse och under besök i hemmen “med stor kraft vederlade. . . judarna offentligen och bevisade genom skrifterna att Jesus var Messias”. Paulus hade sått sanningens säd. Apollos vattnade den. Den framgång som Apollos fick då han förkunnade evangelium, kom några av de kristna att upphöja hans arbete framför Paulus’ arbete. När man jämförde den ene med den andre infördes partianda i församlingen, vilket hotade att lägga hinder i vägen för evangelii framgång.LFT 253.1

    Paulus tillbringade ett och ett halvt år i Korint. Under denna tid hade han medvetet förkunnat evangelium enkelt och klart. “Icke med höga ord eller hög visdom”, hade han kommit till människorna i Korint, skrev han, utan med fruktan och farhågor och “med en bevisning i ande och kraft”. Han hade förklarat “Guds vittnesbörd”. Därför skulle deras tro “icke vara grundad på människors visdom, utan på Guds kraft”. (1 Kor. 2:1, 4, 5.)LFT 253.2

    Paulus hade insett nödvändigheten av att anpassa sin undervisning till församlingens förhållanden. “Jag kunde icke tala till eder, mina bröder, såsom till andliga människor”, förklarade han senare för dem, “utan måste tala såsom till människor av köttslig natur, såsom till dem som ännu äro barn i Kristus. Mjölk gav jag eder att dricka; fast föda gav jag eder icke, ty det fördrogen I då ännu icke. Ja, icke ens nu fördragen I det.” — 1 Kor. 3: 1, 2. Det hade gått långsamt för många av de kristna i Korint att ta emot den undervisning som han försökt ge dem. Deras framsteg i andlig kunskap hade inte stått i proportion till deras förmåner och tillfällen. De borde nu ha hunnit långt ifråga om andlig erfarenhet och kunna förstå och tillämpa de djupare sanningarna i Bibeln. De stod emellertid fortfarande kvar på samma nivå som apostlarna gjorde, då Jesus sade till dem: “Jag hade ännu mycket att säga eder, men I kunnen icke nu bära det.” — Joh. 16:12. Avundsjuka, misstankar och anklagelser hade påverkat många bland de kristna i Korint, så att den helige Ande inte kunde verka i full utsträckning ibland dem, han som ju “utrannsakar. . . allt, ja, ock Guds djupheter”. (1 Kor. 2:10.) Hur kunniga de än var ifråga om allmän kunskap var de alltjämt spädbarn ifråga om kunskapen om Kristus.LFT 253.3

    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents