Partianda splittrar

I den första kristna församlingen fanns det några som vägrade att erkänna vare sig Paulus eller Apollos, utan höll sig till Petrus som sin ledare. De hävdade att Petrus hade varit den som hade stått Kristus närmast, när Mästaren befann sig på jorden, medan Paulus hade varit den som hade förföljt de kristna. Deras uppfattningar och känslor var påverkade av fördomar. De visade inte den fördomsfrihet, den generositet och den milda omsorg som visade att Kristus bodde i dem.LFT 262.2

Det fanns en risk att denna partianda skulle komma att orsaka stor skada i den kristna församlingen. Paulus instruerades därför av Gud att protestera mot detta och alvarligt förmana församlingen. Den ene sade: “‘Jag håller mig till Paulus’, den andre: ‘Jag håller mig till Apollos’, en annan: ‘Jag håller mig till Cefas’, åter en annan: ‘Jag håller mig till Kristus’ “. Aposteln frågade dem: “Är då Kristus delad? Icke blev väl Paulus korsfäst för eder? Och icke bleven I väl döpta i Paulus’ namn?” “Så berömme sig då ingen av människor”’, vädjade han. “Allt hör ju eder till; det må vara Paulus eller Apollos eller Cefas eller hela världen, det må vara liv eller död, vad som nu är, eller vad som skall komma, alltsammans hör eder till. Men I hören Kristus till, och Kristus hör Gud till.” — 1 Kor. 1:12, 13; 3:21-23.LFT 262.3

Paulus och Apollos var helt överens. Apollos var besviken och sörjde över den splittring som rådde i församlingen i Korint. Han utnyttjade inte på något sätt det företräde som visades honom. Inte heller uppmuntrade han partiandan. I stället reste han plötsligt bort ifrån stridsfältet. När Paulus senare uppmanade honom att åter besöka Korint avböjde han att göra det. Han återvände inte dit förrän långt senare, då det andliga läget hade förbättrats inom församlingen.LFT 263.1