Också de döpta i helig Ande

Dessa män visste inte någonting om den helige Andes uppdrag. Då Paulus frågade dem om de hade fått den helige Ande, svarade de: “Vi hava icke ens hört, att helig ande är given.” “Vilken döpelse bleven I då döpta med?”, frågade Paulus och de svarade: “Med Johannes’ döpelse.”LFT 265.1

Då berättade aposteln för dem de stora sanningar som är grunden till den kristnes hopp. Han berättade för dem om Kristi liv på jorden och om det grymma och förnedrande sätt på vilket han hade dödats. Han berättade för dem hur livets Herre hade brutit gravens bojor och triumferande uppstått från de döda. Han berättade om Frälsarens uppdrag till sina apostlar: “Mig är given all makt i himmelen och på jorden. Gån fördenskull ut och gören alla folk till lärjungar, döpande dem i Faderns och Sonens och den helige Andes namn.” — Matt. 28:18,19. Han berättade också för dem om Kristi löfte att sända Hjälparen, genom vars kraft mäktiga tecken och under skulle utföras. Han beskrev också hur sällsamt detta löfte hade uppfyllts på pingstdagen.LFT 265.2

Med djupt intresse och en tacksam, förundrad glädje lyssnade dessa män till Paulus’ ord. Genom tro tillägnade de sig de underbara sanningarna om Kristi försoningsoffer och tog emot honom som sin Frälsare. De blev därefter döpta i Jesu namn och Paulus “lade händerna på dem”. Då blev också de döpta i den helige Ande. De fick då förmågan att tala andra länders språk och att profetera. Därigenom fick dessa de nödvändiga förutsättningarna för att kunna arbeta som missionärer i Efesus och dess omgivning och också att resa vidare för att förkunna evangelium i Mindre Asien.LFT 265.3

Eftersom de här männen var ödmjuka och villiga att ta emot undervisning fick de uppleva det under som gav dem kvalifikationer för att gå ut som förmedlare av evangelium. Deras exempel utgör en undervisning av stort värde för de troende. Det finns många som bara gör små framsteg i det kristna livet på grund av att de är alltför självtillräckliga för att låta sig undervisas. De låter sig nöja med ytlig kunskap om Bibeln. De vill varken förändra sin tro eller sitt sätt att leva. Därför lägger de inte heller ner något större arbete på att försöka tillägna sig större kunskap.LFT 266.1

Om Kristi efterföljare bara ivrigt ville söka andlig kunskap, skulle de ledas in på rika områden av sanning, som hittills har varit helt okända för dem. Den som helt vill överlämna sig åt Gud, kommer att ledas av hans gudomliga hand. Han kanske förefaller enkel och till synes obegåvad, men om han är uppfylld av kärlek och förtröstan och följer varje antydan om Guds vilja, kommer hans förmågor att renas, förädlas och stärkas. Hans utvecklingsmöjligheter kommer att tillväxa. När han visar sig uppskatta den gudomliga insikten, kommer ett helgat uppdrag att anförtros honom. Han kommer då att kunna leva på ett sådant sätt att han hedrar Gud och blir till välsignelse för världen. “När dina ord upplåtas, giva de ljus och skänka förstånd åt de enfaldiga.” — Ps. 119:130.LFT 266.2

Det finns många, även i vår tid, som är lika okunniga om den helige Andes verk i sinnet som dessa kristna i Efesus var. Ändå finns det inte någon sanning som klarare framställs i Bibeln. Profeter och apostlar har utförligt talat om dessa saker. Kristus riktar själv vår uppmärksamhet på hur träd och örter växer och använder det som en illustration på hans Andes aktivitet för att underhålla det andliga livet. Vinträdets sav stiger från roten och sprids ut till grenarna och underhåller vinträdets tillväxt och åstadkommer blommor och frukt. På samma sätt kommer den livgivande kraften från den helige Ande, som har sitt ursprung hos Frälsaren, att genomströmma våra sinnen och förnya våra motiv och känslor. Därigenom kommer också våra tankar att omformas till lydnad for Guds vilja och göra det möjligt för den som tar emot denna kraft att bära frukt i form av ett helgat liv.LFT 266.3

Den som är upphov till detta andliga liv kan man inte se. Inte heller ligger det inom det mänskliga intellektets förmåga att förklara på vilket sätt detta liv förmedlas och underhålls. Den helige Andes verksamhet överensstämmer emellertid alltid med Bibeln. Såsom det förhåller sig i den naturliga världen, så är det också i den andliga. Det naturliga livet uppehålls, ögonblick för ögonblick, av gudomlig kraft. Detta sker emellertid inte genom något direkt underverk, utan genom att vi använder oss av de välsignelser som vi får tillgång till. På samma sätt uppehålls det andliga livet, genom att vi utnyttjar de medel som försynen har avsett till detta. Om Kristi efterföljare vill växa upp “till manlig mognad, och så bliva fullvuxna, intill Kristi fullhet” (Ef. 4:13), skall de äta av livets bröd och dricka av frälsningens vatten. De skall vaka, bedja och arbeta och i alla avseenden följa de instruktioner som Gud ger i Bibeln.LFT 267.1

Vi har ytterligare en sak att lära oss av dessa judiska omvändas upplevelse. När de tog emot dopet av Johannes döparen, förstod de inte helt Jesu uppdrag som den som skulle försona för synd. Deras tro var bemängd med allvarliga villfarelser. Men när de fick en klarare och fullständigare upplysning tog de med glädje emot Kristus som sin Frälsare. Därmed inträdde också en förändring i deras känsla av ansvar och förpliktelse. Då de tog emot en renare tro, skedde en motsvarande förändring i deras sätt att leva. Som ett tecken på denna förändring och som ett erkännande av sin tro på Kristus, blev de omdöpta i Jesu namn.LFT 267.2

Paulus hade, som han brukade göra, börjat sitt arbete i Efesus genom att tala i synagogorna till judarna. Han fortsatte att arbeta där under tre månader. Han “samtalade. . . där frimodigt och övertygande med dem om Guds rike”. Till att börja med fick han ett gynnsamt mottagande. Men liksom på tidigare fält blev han snart utsatt för kraftigt motstånd. “Några av dem förhärdade sig och voro ohörsamma och inför menigheten talade de illa om ‘den vägen’. ” Eftersom de framhärdade i att förkasta evangelium, upphörde Paulus att predika i synagogorna.LFT 268.1