Kristi makt att bevara

I detta brev till församlingen i Korint försöker Paulus visa dem Kristi makt att bevara dem från det onda. Han visste att de skulle kunna bli starka i den Allsmäktiges kraft, om de bara ville följa de fastställda villkoren. För att hjälpa dem att bryta sig loss ur syndens förslavande makt och nå en fullkomlig helgelse vädjade Paulus till dem att följa de föreskrifter han gett dem och åt vilka de hade helgat sina liv vid tiden för sin omvändelse. “I hören Kristus till”, förklarade han. “Veten I då icke. . . att I icke ären edra egna? I ären ju köpta, och betalning är given. Så förhärligen då Gud i eder kropp.”LFT 287.3

Aposteln framhåller klart följderna av att vända sig bort från ett liv i renhet och helgelse och återvända till de icke-judiska religionernas fördärvbringande seder. “Faren icke vilse”, skrev han. “Varken otuktiga människor eller avgudadyrkare eller äktenskapsbrytare. . . varken tjuvar eller giriga eller drinkare eller smädare eller roffare skola få Guds rike till arvedel.” Han vädjade till dem att styra sina lägre passioner och benägenheter. “Veten I då icke”, frågade han dem, “att eder kropp är ett tempel åt den helige Ande, som bor i eder och som I haven undfått av Gud?”LFT 288.1

Paulus ägde visserligen stora intellektuella gåvor, men hans liv uppenbarade kraften av en ännu värdefullare insikt. Den gav honom en snabb uppfattningsförmåga och uppfyllde hans sinne med sympati. Den förde honom också i nära beröring med andra och gjorde det möjligt för honom att väcka deras bättre natur till liv och uppmuntra dem att sträva efter ett högre liv. Han var uppfylld av en brinnande kärlek till de troende i Korint. Han längtade efter att få se dem visa en inre fromhet som skulle skydda dem mot frestelser. Han visste att de skulle möta motstånd från “Satans synagoga” under varje steg på den kristna trons väg. Han visste också att de skulle tvingas att dagligen ta upp kampen. De måste värja sig mot fiendens försåtliga angrepp, undertrycka gamla vanor och naturliga benägenheter och ständigt vara vaksamma under bön. Paulus visste att de kunde nå det kristna livets högre nivåer bara genom mycken bön och ständig vaksamhet. Det var detta han försökte inpränta i deras sinnen. Men han visste också att de i den korsfäste Kristus erbjöds en kraft som var tillräcklig för att omvända hela människan och som av Gudomen hade avsetts att göra det möjligt för dem att motstå alla frestelser till det onda. Med tro på Gud som sin rustning och med hans Ord som sitt vapen i striden skulle de vara utrustade med en inre kraft som skulle göra det möjligt för dem att avvända fiendens alla attacker.LFT 288.2

De troende i Korint behövde en djupare upplevelse av det som hör Gud till. De visste ännu inte helt vad det betydde att betrakta hans härlighet, så att deras liv förvandlades till likhet med hans väsens egenskaper. De hade än så länge bara sett de allra första strålarna av denna härlighetens daggryning. Paulus ville att de skulle bli uppfyllda av all Guds fullhet och mer och mer lära känna honom, som är “lik en morgonrodnad”. Han ville att de skulle fortsätta att lära av honom, till dess att de uppnådde den fulla evangeliska trons middagsljus.LFT 289.1