Loading...
Larger font
Smaller font
Copy
Print
Contents
Löftestiden - Contents
  • Results
  • Related
  • Featured
No results found for: "".
  • Weighted Relevancy
  • Content Sequence
  • Relevancy
  • Earliest First
  • Latest First
    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents

    Tillväxt i den kristna upplevelsen

    Nu hade en orsak till hans bekymmer undanröjts. Då han fick veta att hans brev hade blivit väl mottaget av de troende i Korint, ger han här uttryck för sin glädje i orden: “Lovad vare vår Herres, Jesu Kristi, Gud och Fader, barmhärtighetens Fader och all trösts Gud, han som tröstar oss i all vår nöd, så att vi genom den tröst vi själva undfå av Gud kunna trösta dem som äro stadda i allahanda nöd. Ty såsom Kristus-lidanden till överflöd komma över oss, så kommer ock genom Kristus tröst till oss i överflödande mått. Men drabbas vi av nöd, så sker detta till tröst och frälsning för eder. Undfå vi däremot tröst, så sker ock detta till tröst för eder, en tröst som skall visa sin kraft däri, att I ståndaktigt uthärden samma lidanden, som vi utstå. Och det hopp vi hysa i fråga om eder är fast, ty vi veta att såsom I delen vara lidanden, så delen I ock den tröst vi undfå.”LFT 305.1

    När Paulus gav uttryck för sin glädje över deras omvändelse och tillväxt i den kristna upplevelsen, gav han Gud hela äran för denna förändring i sinne och livssätt. “Men Gud vare tack”, utropar han, “som i Kristus alltid för oss fram i segertåg och genom oss allestädes utbreder hans kunskaps vällukt! Ty vi äro en Kristi välluktande rökelse inför Gud, både ibland dem som bliva frälsta och ibland dem som gå förlorade.” Vid den här tiden var det vanligt att en härförare, som hade segrat på slagfältet, förde med sig ett antal fångar som bevis för den seger som han hade vunnit. Vid sådana tillfällen bar utvalda män rökelse i spetsen för triumftåget och lukten från denna rökelse var för de fångar som skulle avrättas “en dödens lukt”. Den talade nämligen om för dem att tiden närmade sig då de skulle avrättas. För de fångar däremot som funnit nåd hos sina erövrare var den en livslukt som visade att dagen för deras frigivande var nära.LFT 305.2

    Paulus var nu fylld av tro och hopp. Han var övertygad om att Satan inte skulle kunna triumfera över Guds verk i Korint. Han överflödade av lovsång och tacksägelse. Han och hans medarbetare skulle fira denna seger över Kristi och evangelii fiender genom att gå ut med förnyad iver för att utbreda kunskapen om Frälsaren. Såsom en rökelse skulle evangelii vällukt utbreda sig över hela världen. För dem som tog emot Kristus skulle frälsningens budskap bli en livets lukt till liv, men för dem som fortsatte i sin otro skulle den bli en dödens lukt till död.LFT 306.1

    När Paulus tänkte på den enorma omfattningen av det arbete som låg framför honom, utropade han: “Vem är nu skicklig härtill?” Vem kan förkunna Kristus på ett sådant sätt att hans fiender inte skulle kunna få någon berättigad orsak att avvisa evangelii budbärare eller det budskap som de förkunnade? Paulus ville inskärpa hos Kristi efterföljare det stora ansvar som vilade på dem som förkunnade evangelium. Trohet när det gällde att förkunna evangelium i förening med ett rent och följdriktigt liv är det enda som kan göra förkunnarens möda godtagbar inför Gud. Bara på detta sätt kan han bli till nytta för människorna. Nutidens förkunnare, som känner ansvaret i sin viktiga uppgift, har all orsak att med aposteln utropa: “Vem är nu skicklig härtill?”LFT 306.2

    Det fanns några som hade beskyllt Paulus för att ha berömt sig själv genom vad han skrev i sitt första brev. Det var detta aposteln syftade på, då han frågade församlingsmedlemmarna, hur de bedömde hans bevekelsegrunder. “Begynna vi nu åter att anbefalla oss själva?” frågade han. “Eller behöva vi kanhända såsom somliga, ett anbefallningsbrev till eder? Eller kanhända från eder?” Församlingsmedlemmar som flyttar till andra platser tar ofta med sig rekommendationsbrev från den församling som de har tillhört. De förkunnare som leder arbetet och som har grundat dessa församlingar behöver däremot ingen sådan rekommendation. De troende i Korint hade förts från avgudadyrkan till tro på evangelium. De var i sig själva den enda rekommendation som Paulus behövde. Att de hade tagit emot evangelium och den förändring som hade ägt rum i deras liv, var en vältalig bekräftelse på, hur troget aposteln hade arbetat ibland dem. Det visade att han hade befogenhet att ge råd, bestraffa och förmana såsom en Kristi budbärare.LFT 306.3

    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents