Genom Guds överflödande nåd

Så upphöjde aposteln Guds nåd och kärlek, som uppenbarade sig i den helgade uppgift som hade anförtrotts honom som Kristi förkunnare. Genom Guds överflödande nåd hade han och hans medbröder uppehållits under svårigheter, lidanden och faror. De hade inte anpassat sin tro och sin undervisning efter sina åhörares önskningar. Inte heller hade de försummat att framhålla de för frälsningen väsentliga sanningarna för att göra sin framställning tilldragande. De hade förkunnat evangelium enkelt och klart. De hade bett att människor skulle bli övertygade och omvända. De hade försökt leva efter det sätt på vilket de undervisade, så att det evangelium de förkunnade skulle tilltala varje människas samvete.LFT 309.1

Denna skatt hava vi, fortsatte aposteln, i lerkärl, för att den översvinnliga kraften skall befinnas vara Guds och icke något som kommer från oss. Gud kunde ha låtit sitt evangelium förkunnas av syndfria änglar. Det hade emellertid inte varit i överensstämmelse med hans plan. Han väljer i stället ofullkomliga människor som sina redskap för att förverkliga sina avsikter. Den ovärderliga skatten läggs i lerkärl. Genom människor skall hans välsignelser meddelas till världen. Genom dem skall hans härlighet genomtränga syndens mörker. I kärlek skall de betjäna de nödställda och de av synden drabbade och leda dem fram till korset. I allt sitt arbete skall de tillskriva honom all ära och i allt lovprisa honom som står över allt och alla.LFT 309.2