Den överväldigande gåvan

Den överväldigande gåvan

När Jesus gav sina apostlar löftet om den helige Ande, närmade han sig slutet av sitt jordiska uppdrag. Han befann sig i korsets skugga. Han var klart medveten om den börda av skuld som skulle komma att vila på honom. Innan han gick för att offra sig som ett försoningsoffer, undervisade han sina apostlar om en högst väsentlig och fullständig gåva, som han skulle skänka sina efterföljare, — en gåva som skulle ställa hans nåds outtömliga tillgångar inom räckhåll för dem. “Jag skall bedja Fadern”, sade han, “och han skall giva eder en annan Hjälpare, som för alltid skall vara hos eder: sanningens Ande, som världen icke kan taga emot, ty hon ser honom icke och känner honom icke. Men I kännen honom, ty han bor hos eder och skall vara i eder.” — Joh.14:16, 17. Frälsaren riktade deras uppmärksamhet framåt till den tidpunkt, då den helige Ande skulle komma för att utföra ett omfattande verk som hans representant. Det onda som hade samlats under århundraden skulle komma att motverkas av den helige Andes gudomliga kraft.LFT 47.1

Vad blev resultatet av Andens utgjutande på pingstdagen? De glada nyheterna om en uppstånden Frälsare förkunnades till den bebodda världens yttersta gränser. När apostlarna förkunnade budskapet om den frälsande nåden, öppnades människors sinne för evangeliets kraft. Församlingen fick se nya troende komma i skaror från alla håll. De, som förlorat sin andliga upplevelse, väcktes till nytt liv. De likgiltiga förenade sig med de ivriga i sökandet efter evangeliets “dyrbara pärla”. Några, som hade varit evangeliets bittraste motståndare, blev dess försvarare. Profetian blev uppfylld: “Den skröpligaste bland dem. . . skall. . . vara såsom David, och Davids hus. . . såsom Herrens ängel.” — Sak. 12:8. Varje troende såg i sin medmänniska en uppenbarelse av gudomlig kärlek och välvilja. Ett enda intresse dominerade. Ett enda föremål för tävlan uppslukade alla andra. De troendes hela strävan var att efterlikna Kristi väsens egenskaper och att arbeta för utvidgandet av hans rike.LFT 47.2

Med stor kraft framburo apostlarna vittnesbördet om Herren Jesu uppståndelse; och stor nåd var över dem alla. — Apg. 4:33. Under deras arbete anslöt sig till för samlingen ädelt sinnade människor som, då de tog emot evangelium, helgade sitt liv åt att låta andra få del av det hopp som fyllde deras sinnen med frid och glädje. De kunde varken hindras eller avskräckas genom hotelser. Herren talade genom dem. Då de reste från plats till plats förkunnade de evangelium för de fattiga och utförde underverk av gudomlig nåd.LFT 48.1

Så kan Gud arbeta, när människor överlämnar sig själva åt hans Andes ledning.LFT 48.2

Löftet om den helige Ande är inte begränsat till någon särskild tidsålder eller någon särskild grupp av människor. Kristus förklarade att hans Andes gudomliga inflytande skulle följa hans efterföljare ända till tidens slut. Från den första kristna pingstdagen och till nutiden har Hjälparen sänts till alla som har överlämnat sig själva helt åt Gud och hans tjänst. Till alla som har tagit emot Kristus som sin personlige Frälsare har den helige Ande kommit såsom rådgivare, vägledare, som ett vittne och som den som helgar. Ju mer nära de som tagit emot Kristus har vandrat med Gud, dess klarare och kraftfullare har de vittnat om sin Frälsares kärlek och om hans frälsande nåd. Människor, som under långa århundraden av förföljelse och umbäranden åtnjutit en hög grad av Andens närvaro i sina liv, har stått såsom tecken och under i världen. Inför änglar och människor har de uppenbarat den återlösande kärlekens förvandlande kraft.LFT 48.3

De, som vid Pingsten blev beklädda med kraft från höjden, blev emellertid inte därigenom befriade från framtida frestelser och umbäranden. Under det att de vittnade för sanning och rättfärdighet, blev de upprepade gånger angripna av all sannings fiende, som försökte beröva dem deras kristna erfarenhet. De tvingades kämpa med all sin gudsgivna kraft för att såsom människor växa upp till vad Bibeln kallar “Kristi Jesu fullhets åldersmått”. De bad dagligen om ny nåd, så att de skulle kunna nå högre och alltjämt högre på fullkomnandets väg. Under den helige Andes påverkan lärde sig också de allra svagaste att, genom att utöva tro på Gud, förbättra och föröka den kraft de hade anförtrotts och att bli helgade, förfinade och förädlade. Då de i ödmjukhet underordnade sig den helige Andes omformande inflytande, tog de emot gudaktighetens fullhet och omformades till likhet med den gudomliga förebilden.LFT 49.1