Efter många förseningar som Paulus inte kunnat undvika, kom han till slut till Korint, Här hade han tidigare arbetat under ängslan och bekymmer. Staden hade under en period varit föremål för hans mycket ivriga omsorg. Han fann att många av dem som först tog emot evangelium där, alltjämt visade honom tillgivenhet som den som först förkunnat evangelium för dem. När han hälsade på dessa Kristi efterföljare och fick se bevis för deras trohet och kristliga iver, gladde han sig över att hans arbete i Korint inte hade varit förgäves.LFT 348.1

De troende i Korint hade en gång varit benägna att glömma sin höga kallelse i Kristus. Nu visade de sig ha utvecklat en stark kristen karaktär. Deras ord och sätt att leva visade vad Guds nåds omskapande kraft kan åstadkomma. De utövade nu ett starkt inflytande för det goda i detta centrum för vidskepelse och avgudatillbedjan. I umgänget med sina uppskattade medarbetare och dessa trogna Kristi efterföljare fann aposteln nu vila för sitt trötta och bekymrade sinne.LFT 348.2

Under sin vistelse i Korint hade Paulus fått tid att se sig om efter nya och mer vidsträckta verksamhetsområden. Hans planerade resa till Rom var det som särskilt upptog hans tankar. Att få se evangelium fast grundat i denna, den då kända världens, stora metropol var en av hans högsta förhoppningar och mest omhuldade planer. En församling hade redan upprättats i Rom. Aposteln ville nu tillförsäkra sig de troendes samarbete där i det arbete som skulle utföras i Italien och i andra länder. För att bereda väg för sitt arbete bland dessa kristna, av vilka många fortfarande var främlingar för honom sände han dem ett brev, där han talade om att han tänkte besöka Rom och berättade om sina förhoppningar att få förkunna evangelium i Spanien.LFT 348.3

I sitt brev till de troende i Rom redogjorde Paulus för evangelii stora principer. Han redogjorde för sin inställning till de frågor som då diskuterades inom judiska och icke-judiska församlingar. Han visade att de förhoppningar och löften som en gång särskilt tillhört judarna, nu erbjöds även åt de icke-judiska folken.LFT 349.1

Med stor klarhet och kraft framställde aposteln läran om rättfärdiggörelse genom tro på Kristus. Han hoppades att också andra församlingar skulle kunna få nytta av den undervisning som han sände till de kristna i Rom. Det vittomfattande inflytande som hans ord skulle få, kunde han emellertid bara mycket dunkelt förutse. Under alla tidsåldrar har den stora sanningen om rättfärdiggörelse genom tro varit en starkt lysande ledstjärna, som lett ångerfulla människor in på livets väg. Det var detta ljus som skingrade det mörker som fanns i Luthers sinne och som för honom uppenbarade Jesu blods kraft att rena från synd. Samma ljus hade lett tusentals av synd nedtyngda människor fram till den sanna källan till förlåtelse och frid. För detta brev till församlingen i Rom har varje Kristi efterföljare orsak att tacka Gud.LFT 349.2

I detta brev talar Paulus fritt om det ansvar han kände för judarna. Ända sedan han själv blev omvänd hade han känt en djup längtan efter att få hjälpa sina judiska bröder att få en klarare uppfattning om evangelii budskap. “Mitt hjärtas åstundan och min bön till Gud för dem är”, förklarade han, “att de må bliva frälsta.”LFT 349.3

Detta var inte bara någon allmän önskan hos aposteln. Han bad ständigt till Gud för israeliterna, som inte hade kunnat känna igen den utlovade Messias i Jesus av Nasaret. “Jag talar sanning i Kristus”, försäkrade han de kristna i Rom, “jag ljuger icke — därom bär mitt samvete mig vittnesbörd i den helige Ande — när jag säger att jag har stor bedrövelse och oavlåtligt kval i mitt hjärta. Ja, jag skulle önska att jag själv vore förbannad och bortkastad från Kristus, om detta kunde gagna mina bröder, mina fränder efter köttet. De äro ju israeliter, dem tillhöra barnaskapet och härligheten och förbunden och lagstiftningen och tempeltjänsten och löftena. Dem tillhöra ock fäderna, och från dem är Kristus kommen efter köttet, han som är över allting, Gud, högtlovad i evighet.”LFT 350.1

Föredöme och exempel

Det utvalda folket