Rikedom, vishet och kunskap

O, vilket djup av rikedom och vishet och kunskap hos Gud! Huru outgrundliga äro icke hans domar, och huru outrannsakliga hans vägar! Ty ‘vem har lärt känna Herrens sinne, eller vem har varit hans rådgivare? Eller vem har först givit honom något, som han alltså bör betala igen?’ Av honom och genom honom och till honom är ju allting. Honom tillhör äran i evighet, amen.LFT 354.2

Så visade Paulus att Gud har överflödande möjligheter att förvandla människors sinnen, både judars och icke-judars, och att försäkra varje Kristi efterföljare om de välsignelser som utlovats till Israel. Han återger Jesajas förklaring ifråga om Guds folk: “Om än Israels barn vore till antalet såsom sanden i havet, så skall dock allenast en kvarleva bliva frälst. Ty dom skall Herren hålla på jorden, en slutdom, som avgör saken med hast. Och det är såsom redan Esaias har sagt: ‘Om Herren Sebaot icke hade lämnat en avkomma kvar åt oss, då vore vi såsom Sodom, vi vore Gomorra lika.’”LFT 354.3

När Jerusalem förstördes och templet lades i ruiner, blev många tusen judar sålda som slavar i icke-judiska länder. De förskingrades bland världens folk som vrakspillror på en öde strand. Under snart två tusen år har judarna vandrat från land till land över hela världen. Inte någonstans har de fått möjlighet att återvinna sin forna ställning som nation.* Deras arv har varit ett lidandets arv. De har varit förtalade, hatade och förföljda från århundrade till århundrade.
* Detta skrevs före den israeliska statens uppkomst och har inte något samband med dess situation idag.LFT 355.1

Trots den ohyggliga dom som uttalades över judarna som nation, när de förkastade Jesus av Nasaret har det ändå under alla tider funnits högsinnade och fromma judar som i tysthet uthärdat sina lidanden. Gud har tröstat dem under förföljelse och haft medlidande med dem i deras fruktansvärda situation. Han har hört de brinnande böner som uppstigit från dem som med uppriktighet har sökt en riktig förståelse av hans ord. Några har med öppet sinne kunnat inse, att den ödmjuke nasarén, som deras fäder förkastade och korsfäste, var Israels sanne Messias. När de har förstått den fulla betydelsen av de för dem välkända profetiorna, som så länge varit fördunklade av traditioner och misstolkningar, har de fyllts av tacksamhet till Gud för den outsägliga gåva som han skänkt varje människa som tar emot Kristus som sin personlige Frälsare.LFT 355.2