Fången

Fången

“När vi kommo till Jerusalem, togo bröderna emot oss med glädje. Dagen därefter gick Paulus med oss andra till Jakob; dit kommo ock alla de äldste.”LFT 373.1

Vid detta tillfälle överlämnade Paulus och hans följeslagare formellt till ledarna för arbetet i Jerusalem de bidrag som de icke-judiska troende församlingarna samlat in för att hjälpa de fattiga bland sina judiska bröder. Insamlandet av dessa bidrag hade kostat aposteln och hans medarbetare mycken tid, mycket bekymmer och hårt arbete. Summan, som var mycket större än ledarna i Jerusalem hade väntat sig, representerade många uppoffringar och även uppenbar försakelse från de icke-judiska troendes sida.LFT 373.2

Dessa frivilliga gåvor visade att de icke-judiska troende troget rättade sig efter den organisation som hade införts bland Guds folk för att befrämja evangelii verk på jorden. De borde ha tagits emot med tacksamt erkännande. Men Paulus och de som var med honom kunde märka, att det till och med bland dem som de nu stod inför fanns några som inte kunde uppskatta den broderliga kärlek som hade stimulerat till dessa gåvor.LFT 373.3

Under de första åren av evangelisk förkunnelse bland de icke-judiska folken hade samarbetet med Paulus och hans medarbetare från några av församlingsledarnas sida i Jerusalem inte varit särskilt hjärtligt. Dessa hade nämligen klängt sig fast vid tidigare fördomar och tankevanor. De hade gått miste om den välsignelse som både de själva och den sak som de älskade skulle ha fått, om de inte, på grund av att de var så angelägna att bevara några få meningslösa former och ceremonier, hade försummat att försöka förena alla delar av Guds församling till en enhet. Fastän de var så angelägna om att skydda församlingens högsta intressen, hade de inte lyckats hålla jämna steg med den utveckling som Gud ville leda dem in i. Efter sitt eget omdöme försökte de nu lägga många onödiga restriktioner på evangelii budbärare. Det uppstod nu en grupp människor som inte var personligen insatta i de växlande förhållandena och de särskilda behov som mötte evangelii förkunnare på avlägsna arbetsområden. Ändå hävdade dessa att de hade auktoritet att kräva av dessa evangelii förkunnare på de avlägsna fälten, att de skulle följa vissa särskilda arbetsmetoder. De menade att den evangeliska verksamheten måste befrämjas i överensstämmelse med deras uppfattning.LFT 373.4

Flera år hade gått sedan församlingens ledare i Jerusalem tillsammans med representanter från andra ledande församlingar hade diskuterat de förvirrande frågor som hade uppstått kring de metoder som följdes av dem som arbetade bland de icke-judiska folken. Vid detta rådsmöte hade man kommit överens om att ge församlingarna klara råd beträffande vissa seder och bruk, bland vilka också omskärelsen fanns. Det var vid detta allmänna rådsmöte som församlingens ledare enhälligt beslöt att rekommendera Barnabas och Paulus som förkunnare, som var värda alla troendes fulla förtroende.LFT 374.1

Bland dem som var närvarande vid detta möte fanns några som hårt kritiserade de arbetsmetoder som de apostlar tillämpade, som hade det främsta ansvaret och den tyngsta arbetsbördan att bära ifråga om den evangeliska förkunnelsen i den icke-judiska världen. Men under det att det allmänna rådsmötet diskuterade denna verksamhet vidgades deras uppfattning om Guds planer och de förenade sig med de övriga troende ledarna. Kloka beslut fattades som gjorde en harmonisk enhet möjlig bland alla de troende.LFT 374.2

När senare de icke-judiska troendes antal starkt ökade, började några av församlingens ledare i Jerusalem att på nytt uppliva de gamla fördomarna mot Paulus och hans medarbetares arbetsmetoder. Dessa fördomar blev med åren allt mer inrotade. Slutligen beslöt några av församlingens ledare att den evangeliska förkunnelsen i framtiden måste utföras efter deras egna idéer. Om Paulus ville följa vissa metoder som de rekommenderade, skulle de erkänna honom och understödja honom i verksamheten. I annat fall kunde de inte längre göra det.LFT 375.1

Dessa män hade glömt sanningen att all undervisning måste komma från Gud och att varje förkunnare måste få en personlig upplevelse av att följa sin gudomlige Ledare och inte vara beroende av människor för att få denna direkta ledning. De hade också glömt att evangelii förkunnare måste fostras och formas, inte efter människors idéer utan till likhet med de gudomliga förebilderna.LFT 375.2