Loading...
Larger font
Smaller font
Copy
Print
Contents
Löftestiden - Contents
  • Results
  • Related
  • Featured
No results found for: "".
  • Weighted Relevancy
  • Content Sequence
  • Relevancy
  • Earliest First
  • Latest First
    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents

    Vädjan för Onesimus

    Paulus tyckte om Onesimus för uppriktigheten i hans kristna tro och inte minst på grund av den omtänksamhet som han visade för apostelns bekvämlighet och hans iver att befrämja evangelii verk. Paulus såg hos honom karaktärsdrag som kunde göra honom till en användbar medhjälpare i det evangeliska arbetet. Han rådde honom därför att utan dröjsmål återvända till Filemon, be om förlåtelse och lägga planer för framtiden. Paulus lovade att ta ansvaret för den summa pengar som Onesimus hade stulit från Filemon. Eftersom Paulus just stod i begrepp att sända Tykikus med brev till de olika församlingarna i Mindre Asien, lät han Onesimus följa med denne. Det var ett svårt prov för denne tjänare att överlämna sig åt den herre som han hade förorättat. Han hade emellertid verkligen blivit omvänd och han drog sig inte undan från att göra det som var hans plikt.LFT 427.3

    Paulus gav Onesimus ett brev till Filemon där han med sin vanliga taktfullhet och vänlighet vädjade för den ångerfulle slaven och uttryckte en önskan om att denne skulle få stanna kvar i hans tjänst. Brevet börjar med en tillgiven hälsning till Filemon som en vän och medarbetare:LFT 428.1

    “Nåd vare med eder och frid ifrån Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus. Jag tackar min Gud alltid, när jag tänker på dig i mina böner, ty jag har hört om den kärlek och den tro, som du har till Herren Jesus och som du bevisar mot alla de heliga. Och min bön är, att den tro du har gemensam med oss må visa sig verksam, i det att du fullt inser, huru mycket gott vi hava i Kristus.” Aposteln påminde Filemon om att alla goda avsikter och karaktärsdrag som han ägde hade han fått genom Kristi nåd. Detta var det enda som gjorde honom annorlunda än de fördärvade och syndfulla. Samma nåd kunde göra en förtappad brottsling till ett Guds barn och en användbar medhjälpare i evangelii verk.LFT 428.2

    Paulus kunde ha krävt av Filemon att han skulle ta emot Onesimus, eftersom det var Filemons kristna plikt att göra det. Han föredrog emellertid att tilltala honom på ett vädjande sätt: “Därför, fastän jag med mycken frimodighet i Kristus kunde befalla dig att göra vad du nu bör göra, beder jag dig dock hellre därom för kärlekens skull — jag, sådan jag nu är, den gamle Paulus, han som därtill nu är en Kristi Jesu fånge; ja, jag beder dig för min son, den som jag har fött i min fångenskap, för Onesimus, som förut ingalunda var dig ‘till gagn’ men som nu är både dig och mig till stort gagn.”LFT 428.3

    Aposteln bad Filemon att nu, då Onesimus blivit omvänd, ta emot sin ångerfulle slav som sin egen son och visa honom sådan vänskap att han skulle vilja stanna kvar hos sin tidigare herre “icke längre såsom en träl, utan såsom något vida mer än en träl: såsom en älskad broder”. Han talade om att han skulle vilja behålla Onesimus så att denne kunde få tjäna honom under hans fångenskap, vilket också Filemon själv ville göra. Men han ville inte att Onesimus skulle tjäna honom, om inte Filemon själv ville ge sin slav frihet.LFT 429.1

    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents