Loading...
Larger font
Smaller font
Copy
Print
Contents
Löftestiden - Contents
  • Results
  • Related
  • Featured
No results found for: "".
  • Weighted Relevancy
  • Content Sequence
  • Relevancy
  • Earliest First
  • Latest First
    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents

    Kände slavarnas situation

    Paulus kände väl till den stränghet som människor visade mot sina slavar. Han visste också att Filemon var mycket förargad över vad hans slav hade gjort. Han försökte därför skriva på ett sätt som kunde vädja till hans djupaste och varmaste känslor som kristen. Onesimus’ omvändelse hade gjort honom till en broder i den kristna tron. Om han nu skulle bli straffad, skulle Paulus betrakta det som om han själv bleve straffad.LFT 429.2

    Paulus var villig att själv ta på sig Onesimus’ skuld, så att den skyldige inte skulle få lida straffets vanära utan få del av de förmåner som han hade förverkat. “Om du alltså håller mig för din medbroder”, skrev han till Filemon, “så tag emot honom, såsom du skulle taga emot mig själv. Har han gjort dig någon orätt, eller är han dig något skyldig, så för upp det på min räkning. Jag, Paulus, skriver här med egen hand: ‘Jag skall själv betala det’.”LFT 429.3

    Vilken fin illustration var inte detta på Kristi kärlek för den ångerfulle syndaren. Den tjänare som hade bedragit sin herre, hade inte någonting att betala tillbaka med. Den människa som genom synd har berövat Gud många års tjänst, kan inte på något sätt betala sin skuld. Jesus träder emellertid emellan syndaren och Gud och tar på sig ansvaret för att betala skulden. Låt syndaren gå fri, säger han, jag vill lida i hans ställe.LFT 429.4

    Efter det att Paulus hade erbjudit sig att betala Onesimus’ skuld påminde han Filemon om hur mycket denne själv var skyldig aposteln. Han var skyldig Paulus sig själv, eftersom det var genom aposteln som han hade blivit omvänd. I en mild, allvarlig vädjan ber han sedan Filemon att på samma sätt som han hade uppmuntrat de troende genom sin frikostighet, skulle han nu också uppmuntra aposteln genom att bevilja honom detta som skulle bli honom till glädje. “Det är, därför att jag är viss om din lydaktighet”, tillade han, “som jag har skrivit detta till dig. Och jag vet, att du kommer att göra ännu mer, än jag begär.”LFT 430.1

    Paulus’ brev till Filemon visar vilket inflytande evangelium utövade på förhållandet mellan herre och slav. Slaveriet var en etablerad institution i hela romerska riket. Både herrar och slavar fanns i de flesta av de församlingar, där Paulus hade arbetat. I många städer var slavarna betydligt fler än de fria medborgarna. Där ansåg man det vara nödvändigt att ha mycket stränga lagar för att hålla slavarna under kontroll. En rik romare ägde ofta hundratals slavar ur alla samhällsklasser och nationer och med olika grad av bildning. Slavägaren ägde fullständig makt över dessa hjälplösa människor. Han kunde därför orsaka dem vilket lidande som helst. Om någon i självförsvar vågade höja en hand mot sin herre, kunde både han och hans familj dödas på ett omänskligt sätt. Ett litet misstag eller en vårdslöshet eller en olycka straffades ofta utan förbarmande.LFT 430.2

    Det fanns dock slavägare som var mer mänskliga än andra. Dessa var vänliga mot sina tjänare. Men de flesta av dem som tillhörde de rika och adliga klasserna, som utan hämningar ägnade sig åt frosseri och tillfredsställande av lustar och passioner, behandlade sina slavar tyranniskt och godtyckligt. Tendensen inom hela systemet gick mot ett hopplöst förfall.LFT 430.3

    Det var inte apostelns uppgift att godtyckligt eller plötsligt omstörta den rådande samhällsordningen. Om han hade försökt något sådant, skulle han ha lagt hinder i vägen för evangelii framgång. Men han framhöll principer som var riktade mot själva slaveriets grundvalar. Om dessa hade förverkligats skulle de ha undergrävt hela slavsystemet. “Där Herrens Ande är, där är frihet”, förklarade han. (2 Kor. 3: 17.) När en slav blev omvänd blev han medlem av Kristi kropp. Då skulle han också älskas och bemötas som en trosbroder, som sin ägares medarvinge till Guds välsignelser och evangelii förmåner. Å andra sidan förmanade Paulus slavarna att utföra sina åligganden, “icke med ögontjänst, av begär att behaga människor, utan såsom Kristi tjänare, som av hjärtat göra Guds vilja”. (Ef.6:6.)LFT 431.1

    Kristendomen åstadkommer en stark gemenskap mellan slav och herre, mellan härskare och undersåte, mellan Kristi förkunnare och dem som i Kristus funnit rening från synd. De har blivit återlösta genom samma blod, blivit levande genom samme Ande och förenade till ett i Kristus Jesus.LFT 431.2

    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents