Kejsarens hus

Kejsarens hus

Evangelium har alltid haft sin största framgång bland enkla människor. “Icke många som voro visa efter köttet blevo kallade, icke många mäktiga, icke många av förnämlig släkt.” — 1 Kor. 1:26. Man kunde inte vänta att Paulus, som fattig och fånge och utan vänner, skulle kunna vinna de rika och förnäma romarnas uppmärksamhet. För dem framhöll lasten alla sina glittrande lockelser. De var alltför villiga att låta sig fängslas av dem. Men bland de arbetströtta och nödställda offren för deras förtryck, ja, till och med bland de stackars slavarna lyssnade många till Paulus’ ord. I tron på Kristus fann de hopp och frid som uppmuntrade dem att härda ut under sitt svåra öde.LFT 432.1

Men även om apostelns verksamhet började bland anspråkslösa och obetydliga människor, sträckte sig dess inflytande vidare, till dess att det nådde själve kejsarens palats.LFT 432.2

Rom var vid denna tid världens huvudstad. De stolta kejsarna utfärdade lagar för nästan alla folk på jorden. Konungar och hovmän visste antingen inte någonting om den ödmjuke nasaren eller också betraktade de honom med hat och förakt. Trots detta dröjde det inte mer än två år, förrän evangelium hade utbrett sig från den ringe fångens hem till de kejserliga palatsen. Paulus hade slagits i bojor som en förbrytare men “Guds ord bär icke bojor”. (2 Tim. 2:9.)LFT 432.3

Under de år som gått hade Paulus offentligt förkunnat evangelium med övertygande kraft. Han hade genom tecken och under gett otvetydiga bevis på dess gudomliga ursprung. Med ädelmodig fasthet hade han framträtt inför Greklands visa. Genom sin kunskap och vältalighet hade han tystat de stolta filosofernas argument. Med orubbligt mod hade han stått inför konungar och landshövdingar och diskuterat om rättfärdighet, återhållsamhet och den tillkommande domen, till dess att de stolta regenterna hade gripits av fruktan, som om de redan såg Guds dags skräcksyner.LFT 433.1