Loading...
Larger font
Smaller font
Copy
Print
Contents
Löftestiden - Contents
  • Results
  • Related
  • Featured
No results found for: "".
  • Weighted Relevancy
  • Content Sequence
  • Relevancy
  • Earliest First
  • Latest First
    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents

    Mer än silver och guld

    “Och så fattade han honom vid högra handen och reste upp honom. Och strax fingo hans fötter och fotleder styrka, och han sprang upp och stod upprätt och begynte gå och följde dem in i helgedomen, alltjämt gående och springande, under det att han lovade Gud. Och allt folket såg honom, där han gick omkring och lovade Gud. Och när de kände igen honom och sågo, att det var samme man som plägade sitta och begära allmosor vid Sköna porten i helgedomen, blevo de uppfyllda av häpnad och bestörtning över det som vederfarits honom.”LFT 57.1

    Då han nu höll sig till Petrus och Johannes, strömmade allt folket, utom sig av häpnad, tillsammans till dem på den plats som kallades Salomos pelargång. De blev förvånade över att apostlarna kunde utföra underverk, liknande dem som utfördes av Jesus. Men här fanns dock mannen som under fyrtio år hade varit en hjälplös krympling, men som nu gladde sig över att i full utsträckning kunna använda sina lemmar, fri från smärta och lycklig i sin tro på Jesus.LFT 57.2

    När apostlarna såg folkets förvåning, frågade Petrus: “I män av Israel, varför undren I över denne man, och varför sen I så på oss, likasom hade vi genom någon vår kraft eller fromhet åstadkommit att han kan gå?” Han försäkrade dem att botandet hade utförts i Jesu namn och genom Jesus av Nasarets förtjänster, denne som Gud hade uppväckt från de döda. “Och det är på grund av tron på hans namn”, förklarade aposteln, “som denne man, vilken I sen och kännen, har undfått styrka av hans namn; och den tro som verkar genom Jesus har, i allas eder åsyn gjort, att han nu kan bruka alla lemmar.”LFT 57.3

    Apostlarna talade öppet om judarnas stora synd att förkasta och döma Livets furste till döden. De var emellertid noga med att inte driva sina åhörare till förtvivlan. “Ja I förnekaden honom, den helige och rättfärdige, och begärden, att en dråpare skulle givas åt eder. Och livets furste dräpten I, men Gud uppväckte honom från de döda; därom kunna vi själva vittna.” “Nu vet jag väl, mina bröder, att I såväl som edra rådsherrar haven gjort detta, därför att I icke vissten bättre. Men Gud har på detta sätt låtit det gå I fullbordan, som han förut genom alla sina profeters mun hade förkunnat, nämligen att hans Smorde skulle lida.” Han förklarade att den helige Ande nu kallade dem till att göra bättring och omvända sig. Han försäkrade dem att det inte fanns något hopp om frälsning utom genom dens nåd som de hade korsfäst. Endast genom tro på honom kunde deras synder bli förlåtna.LFT 58.1

    Gören därför bättring och omvänden eder , vädjade han, sa att edra synder bliva utplånade, på det att tider av vederkvickelse må komma från Herren.LFT 58.2

    I ären själva barn av profeterna och delaktiga i det förbund som Gud slöt med edra fäder, när han sade till Abraham: ‘Och i din säd skola alla släkter på jorden varda välsignade.’ För eder först och främst har Gud låtit sin tjänare uppstå, och han har sänt honom för att välsigna eder, när I, en och var, omvänden eder från eder ondska.LFT 58.3

    På detta sätt förkunnade apostlarna Kristi uppståndelse. Många bland dem som lyssnade väntade på detta vittnesmål. Då de hörde det, trodde de. Det påminde dem om de ord som Jesus hade talat. De anslöt sig till deras led som hade tagit emot evangelium. Den säd som Frälsaren hade sått växte upp och bar frukt.LFT 58.4

    Under det att apostlarna talade till folket kommo prästerna och tempelvaktens befälhavare och sadducéerna över dem. Ty det förtröt dem, att de undervisade folket och i Jesus förkunnade uppståndelsen från de döda.LFT 66.1

    Efter Jesu uppståndelse hade prästerna nära och fjärran spritt den lögnaktiga rapporten att hans kropp hade stulits av apostlarna, medan den romerska vakten sov. Det är därför inte överraskande att de blev missnöjda, då de hörde Petrus och Johannes förkunna den mans uppståndelse som de hade mördat. Främst blev sadducéerna i hög grad uppretade. De kände det som om deras mest omhuldade lära var i fara och deras anseende ifrågasatt.LFT 66.2

    Larger font
    Smaller font
    Copy
    Print
    Contents