Ett livstidsverk

Helgelsen är inte ett ögonblicksverk, inte heller en timmes eller en dags utan ett livstidsverk. Man vinner den inte genom något lyckligt känslorus. Den är resultat av att vi ständigt dör bort från synden och ständigt lever för Kristus. Det som är orätt kan inte rättas till. Inte heller kan någon karaktärsförvandling åstadkommas genom svaga, tillfälliga försök. Det är bara genom långvarig och aldrig upphörande insats, sträng disciplin och modig kamp som vi kommer att övervinna. Vi vet inte den ena dagen, hur svår vår strid kommer att bli nästa dag. Så länge Satan härskar måste vi underkuva vårt eget jag, övervinna efterhängsna synder. Så länge liver varar, kommer det inte att ges någon viloplats, ingen höjdpunkt som vi kan uppnå och säga att vi har uppnått fullkomlighet. Helgelse är resultatet av livslång lydnad.LFT 524.1

Ingen av apostlarna eller profeterna gjorde någonsin anspråk på att vara utan synd. Människor som har levat i den närmaste gemenskap med Gud, människor som hellre uppoffrat sitt liv än de avsiktligt gjort något orätt, människor som Gud har ärat med ljus och kraft från höjden — sådana människor har bekänt att de har varit behäftade med synd. De har inte litat på någonting av jordiskt ursprung eller gjort anspråk på någon egen rättfärdighet. De har förtröstat på Kristi rättfärdighet.LFT 524.2

Så kommer det att vara med alla som har sin blick riktad mot Kristus. Ju närmare vi kommer Jesus, dess klarare skall vi upptäcka renheten i hans väsens egenskaper och dess klarare skall vi se syndens ytterliga syndfullhet, och dess mindre skall vi känna någon benägenhet att upphöja oss själva. Vi kommer att ständigt sträcka oss mot Gud och ständigt, med uppriktig ånger och bekännelse av synd och hjärtats ödmjukhet, komma till honom. Vid varje steg framåt i vår kristna erfarenhet kommer vår ånger och omvändelse att fördjupas. Vi kommer att lära oss, att det bara är i Kristus som vi finner fullkomlighet. Vi kommer att instämma i apostelns bekännelse: “Ty jag vet, att i mig, (det är i mitt kött), bor icke något gott.” “Men vad mig angår så vare det fjärran ifrån mig att berömma mig av något annat än av vår Herres, Jesu Kristi, kors, genom vilket världen för mig är korsfäst och jag för världen.” — Rom. 7:18; Gal. 4:16.LFT 525.1

Låt de änglar som följer vårt liv skriva Guds folks historia av kamp och strider. Låt dem återge människors böner och tårar, men låt inte Gud bli vanärad genom en förklaring: “Jag är utan synd, jag är helig.” Helgade människor kommer aldrig någonsin att ge uttryck för sådana förmätna ord.LFT 525.2

Aposteln Paulus hade själv blivit uppryckt till den tredje himmelen, där han hade sett och hört sådant som ingen människa får uttala. Ändå säger han anspråkslöst om sig själv: “Icke som om jag redan hade vunnit det eller redan hade blivit fullkomlig, men jag far efter att vinna det.” — Fil. 3:12. Låt himmelens änglar skriva om Paulus’ segrar i den sammandrabbning som är trons goda kamp. Må himmelen glädja sig åt hans fasta vandring mot himmelen och hur han, då han ser segerkransen framför sig, räknar allt annat som avskräde. Änglar gläder sig över att få berätta om hans segrar. Paulus däremot skryter aldrig över vad han åstadkommit. Paulus’ attityd skall vara varje Kristi efterföljares attityd under hans lopp framåt för att vinna den odödliga segerkransen.LFT 525.3

De som känner sig benägna att skylta med anspråk på en upphöjd helgelse bör se in i Guds lags spegel. När de upptäcker dess vittfamnande krav och börjar fatta, att den till och med avser våra tankar och uppsåt, kommer de inte att skryta med att de är syndfria. “Om vi säga”, säger Johannes, och han skiljer sig inte från sina trosfränder, “att vi icke hava någon synd, så bedraga vi oss själva, och sanningen är icke i oss.” “Om vi säga, att vi icke hava syndat, så göra vi honom till en ljugare, och hans ord är icke i oss.” “Om vi bekänna våra synder, så är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet.” — 1 Joh. 1:8, 10, 9.LFT 526.1