Staden tillhör dem

“Jag fick se Lammet stå på Sions berg, och jämte det ett hundra fyrtiofyra tusen som hade dess namn och dess Faders namn skrivna på sina pannor.” — Upp. 14:1. I denna värld var de helgade åt Gud. De tjänade honom med sitt förstånd och i sitt sinne och nu kan han därför teckna sitt namn på deras pannor. “De skola regera i evigheternas evigheter.” — Upp. 22:5. De går inte in och ut som de som måste tigga om plats. De tillhör dem om vilka Kristus säger: “Kommen, I min Faders välsignade, och tagen i besittning det rike som är tillrett åt eder från världens begynnelse.” Han hälsar sina barn välkomna och säger: “Gå in i din herres glädje.” — Matt.25:34, 21.LFT 551.2

“Dessa äro de som följa Lammet varthelst det går. De hava blivit friköpta ifrån människorna till en förstling åt Gud och Lammet.” — Upp. 14:4. I sin syn ser profeten dem stå på Sions berg klädda för helig tjänst i glänsande, rent, fint linne som är de heligas rättfärdighet. Men alla de som följer Lammet i himmelen måste först ha följt det på jorden, inte ovilligt eller på grund av ett tillfälligt godtycke, utan förtröstansfullt, kärleksfullt och med villig lydnad, på samma sätt som en hjord följer sin herde.LFT 552.1

“Ljudet som jag hörde var såsom när harpospelare spela på sina harpor. Och de sjöngo inför tronen. . . vad som tycktes vara en ny sång. . . och ingen kunde lära sig den sången, utom de ett hundra fyrtiofyra tusen som voro friköpta ifrån jorden. . . . Och i deras mun har ingen lögn blivit funnen: de äro ostraffliga.” — Upp. 14:2-5.LFT 552.2

“Jag såg den heliga staden, ett nytt Jerusalem, komma ned från himmelen, från Gud, färdigsmyckad såsom en brud som är prydd för sin brudgum.” “Den glänste likt den dyrbaraste ädelsten, den var såsom kristallklar jaspis. Den hade en stor och hög mur med tolv portar, och vid portarna stodo tolv änglar, och över portarna voro skrivna namn: namnen på Israels tolv stammar.” “Och de tolv portarna utgjordes av tolv pärlor; var särskild port utgjordes av en enda pärla. Och stadens gata var av rent guld, likt genomskinligt glas. Och jag såg i den intet tempel; ty Herren Gud, den Allsmäktige, är dess tempel, han och Lammet.” — Upp. 21:2, 11, 12, 21, 22.LFT 552.3

“Och ingen förbannelse skall vara mer. Och Guds och Lammets tron skall stå därinne, och hans tjänare skola tjäna honom och skola se hans ansikte; och hans namn skall stå tecknat på deras pannor. Och ingen natt skall vara mer; och de behöva icke någon lampas ljus, ej heller solens ljus, ty Herren Gud skall lysa över dem.” — Upp. 22:3-5. “Och han visade mig en ström med levande vatten, klar som kristall. Den gick ut från Guds och Lammets tron och flöt fram mitt igenom stadens gata. Och på båda sidor om strömmen stodo livsträd, som gåvo tolv skördar, ty de buro frukt var månad; och trädens löv tjänade till läkedom för folken.” “Saliga äro de som två sina kläder för att få rätt att äta av livets träd och att gå in i staden genom dess portar.” — Upp. 22: 1, 2, 14.LFT 552.4

“Och jag hörde en stark röst från tronen säga: ‘Se, nu står Guds tabernakel bland människorna, och han skall bo ibland dem, och de skola vara hans folk; ja, Gud själv skall vara hos dem’.” — Upp. 21:3.LFT 552.5