När gudomligt ljus lyser in

När gudomligt ljus lyser in i sinnet med ovanlig klarhet och kraft, lossnar den vanemässiga själviskhetens grepp och en önskan väcks att ge till Guds sak. Men ingen behöver tro att de kommer att tillåtas att infria de löften de gjort utan någon protest från Guds och människors fiende. Han tycker inte om att se Frälsarens rike på jorden byggas upp. Han intalar dessa människor att det löfte som gjorts var förhastat, att det skulle komma att begränsa dem i deras möda att trygga sin existens eller tillfredsställa sina familjers önskemål.LFT 72.1

Det är Gud som skapar möjlighet för människor att skaffa sig materiellt välstånd. Han gör det för att de skall kunna ge för att befrämja hans sak. Han sänder solsken och regn. Han kommer vegetationen att växa. Han ger hälsa och förmåga att tjäna pengar. Allt vi äger och får kommer från hans frikostiga hand. Han vill att människor i sin tur skall visa sin tacksamhet genom att ge tillbaka till honom en del i tionde och offergåvor — i tackoffer, i frivilliga offer. Om medel skulle inflyta till församlingens fonder i överensstämmelse med denna av Gudomen utformade plan — en tiondel av all inkomst och frikostiga offer — skulle det finnas ett överflöd av medel för att befrämja förkunnelsen av evangelium.LFT 72.2

Men människor blir förhärdade genom själviskhet. I likhet med Ananias och Safira frestas de att behålla en del av sina tillgångar, samtidigt som de gör anspråk på att fullfölja Guds avsikter. Många använder pengar slösaktigt för att tillfredsställa sig själva. Människor rådgör med sin nöjeslystnad och tillfredsställer sin smak, medan de nästan ovilligt ger åt Gud ett kringskuret offer. De glömmer att Gud en dag kommer att kräva en korrekt redogörelse för hur hans medel har använts. Han kan lika litet godta de smulor de lämnar till församlingen som han kunde godta Ananias’ och Safiras offer.LFT 72.3