Det sällsamma uppdraget

Det sällsamma uppdraget

Efter Kristi död var apostlarna nästan helt överväldigade av missmod. Deras Mästare hade förkastats, dömts och korsfästs. Prästerna och rådsherrarna hade hånfullt förklarat: “Andra har han hjälpt; sig själv kan han icke hjälpa. Han är ju Israels konung; han stige nu ned från korset, så vilja vi tro på honom.” — Matt. 27:42. Förhoppningarnas sol hade gått ned för apostlarna. Nattmörkret hade sänkt sig över deras sinnen. De hade ofta upprepat orden: “Vi hoppades att han var den som skulle förlossa Israel.” — Luk. 24:21. Då de nu kände sig övergivna och förtvivlade, kom de ihåg att han hade sagt: “om man gör så med det friska trädet, vad skall icke då ske med det torra!’” — Luk. 23:31.LFT 27.1

Jesus hade vid flera tillfällen försökt avslöja framtiden för sina apostlar, men de hade inte fattat mycket av vad han sade. På grund av detta hade hans död kommit över dem fullständigt oväntat. När de senare tänkte tillbaka på det som hänt och såg resultatet av sin otro, fylldes de av sorg. När Kristus blev korsfäst, trodde de inte att han skulle uppstå. Han hade öppet förklarat, att han skulle uppstå på den tredje dagen. De hade emellertid varit alltför förvirrade för att förstå vad han menade. Denna oförmåga att förstå hade vid tiden för hans död lämnat dem i ytterlig hopplöshet. De var bittert besvikna. Deras tro kunde inte tränga bortom de skuggor som Satan hade kastat över deras horisont. Allt tycktes dunkelt och mystiskt för dem. Hur mycken sorg skulle de inte ha kunnat undgå om de hade trott Frälsarens ord.LFT 27.2

Nedbrutna av misströstan, sorg och förtvivlan samlades apostlarna i det rum där de hade ätit påskmåltiden. De stängde och barrikerade dörrarna av fruktan för att deras älskade lärares öde skulle bli deras. Det var här som Frälsaren efter sin uppståndelse uppenbarade sig för dem. Under fyrtio dagar blev Kristus kvar på jorden efter det att han uppstått. Under denna tid förberedde han sina apostlar för det arbete som låg framför dem. Han förklarade allt det som de hittills inte hade kunnat förstå. Han talade om profetiorna om sin ankomst. Han förklarade hur han skulle förkastas av judarna. Han talade om sin död och visade hur alla detaljer i dessa profetior hade gått i uppfyllelse. Han talade om för dem att de skulle betrakta dessa uppfyllda profetior som en försäkran om den kraft som skulle åtfölja dem i deras framtida arbete. “Därefter öppnade han deras sinnen, så att de förstodo skrifterna”, läser vi. “Och han sade till dem: ‘Det är så skrivet, att Messias skulle lida och på tredje dagen uppstå från de döda, och att bättring till syndernas förlåtelse i hans namn skulle predikas bland alla folk och först i Jerusalem.” Och han tillade: “I kunnen vittna härom.” — Luk. 24:45-48.LFT 28.1